• anonym gullviva

    Vår situation är så udda! Eller?

    Känns som min o sambons situation är otroligt udda, men det kanske den inte är? 
     
    Vi har varit ett par i 20+ år, upp och ner där mina känslor är utanpå och hans inombords, men vi har aldrig pausat, gnisslat eller ens funderat på en separation. Vår kärlek har alltid varit grundad i betong och vi är verkligen allra bästa vänner. 
     
    Sen hände ngt i våras. Sambon bytte jobb, från ett osocialt mansdominerad yrke till ett helt annat med mkt nytt folk och han som är rätt osocial blommade upp och fick nya fina arbetskamrater. Han mådde superbra! Och då mådde vi alla bra! (tung tid med dottern med ångest och lite allmänt vardagsstress) 
     
    Han blev mkt god vän med en tjej på jobbet, han pratade mkt om henne, hon anförtodde sig för honom då hon inte hade så mkt vänner. Jag tyckte det var fint men ngt kändes inte rätt.. De började träffas efter jobbet o promenera och prata. 
    Och en kväll hade de sett på film och han kom hem med världens ångest då de hånglat. 
     
    Han berättade alltså direkt och mådde superdåligt av det. 
    Jag blev såklart chockad o vädligt ledsen men inte arg! Besviken sviken... Men genuint inte arg. Vi pratade mkt om det efter och de fortsatte träffas som vänner då han mådde bra av det, kanske dumt men alternativet var att kasta ut honom men det ville jag inte. Inte kasta bort 20 år kärlek o vänskap. 
    Det gick rätt så bra från och till, absolut svartsjuk och mkt ångest från bådas håll när han började känna att han han tyckte om henne mer och mer. Men vi var hela tiden öppna o pratade mkt. 
    Han visste inte vad han kände och jag vara beredd för familjens skull att bara låta tiden gå ett tag, andas... 
    Vi umgicks hemma, och han sov alltid hemma och vi hade mkt sex som var fantastisk! Han sa ofta att han aldrig vill mista mig, hur allt än blir. Att skulle vi separera skulle det vara som allra bästa vänner. Och jag kände exakt likadant!
    Men hoppet att han inte skulle lämna fanns alltid...
    Tyvärr blev min ångest för jobbig så vi bestämde att vi ska pausa "oss", bo i hop som vi gör och reda ut allt i lugn o ro med barn hus ekonomi. Men att jag skulle kunna släppa på svartsjukan o ångesten.
     
    Inte lätt men faktiskt blev jag lugnare!
    Jag släppte alla mina misstankar mot deras sms, vad de gjorde när de sågs. Nu var det inte min sak på ngt sätt? Och han var mkt öppen med det mesta. 
    De inledde en relation o i går sa han att han vill vara med henne, exklusivt.
    Men att vi ska separera som vänner och inte skynda med ngt. Som vi redan bestämt. Vi grät kramades, ja vi hade även sex... Som ett avslut? 
     
    Otroligt smärtsamt.  Men vi är så fruktansvärt tighta! Vi kan gå från gråt till skratt på en minut.
    Vi har haft fantastisk sex och pratat mer än någonsin! Till och med haft sex fast vi sagt att det är över. Vi känner så mkt för varann! Är det galet om vi båda mår bra av det?? 
    Nu ska det vara de 2 så då gissar jag att sexbiten försvinner men vi vill fortsätta göra saker ihop, umgås. 
     
    Och han säger att man aldrig vet vad framtiden bär med sig, men att han aldrig vill mista mig eller familjen helt. Att vi är en del av varandra för evigt. Han tänker på oss varje dag och undrar om han gör rätt, men han mår så bra med henne.
     
    Jag känner honom utan o innan o tror genuint på hans ord. Jag är fortfarande inte ett dugg arg. Sorgsen mest.
    Det går upp o ner men när vi träffas mår jag så bra!
     
    Tanken är bo kvar  ihop över årsskiftet sen börja se över försäljning av hus etc. I lugn o ro.
     
    Kommer vi kunna fortsätt vara bästa vänner som vi vill?
    Skulle han komma i morgon o säga ta mig tillbaka skulle jag inte ens tveka. Vi har så.mkt historia, så sammanväxta. Men känner att vara hans vän skulle betyda så mkt... 
     
    Har vi en chans att fixa detta på ett bra sätt? 
  • Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-08 09:03:14 följande:
    Nej vi är inte alla lika, våra relationer är olika. Du säger att du skull blivit iskall men det blev inte TS, det är väl bevis nog

    Det finns gott om relationer där man fortsätter vara vänner efter en separation, känner personligen till flera par som fortsatt har en vänskapsrelation. 

    Om det är oförlåtligt eller ej är nog högst personligt och efter hur jag förstår vad TS skrivit så har hon väl inte förlåtit honom. 

    Det är verkligen inte ovanligt att man efter 20 år har ner av en vänskaps relation än en kärleksrelation. Det är bara att gratulera dig att ni lyckats hålla liv i romantiken och erotiken, det är inte alla förunnat. 

    Nej, jag är ingen expert men jag har under många år arbetat med människor i kris. 

    Jag kan inte förstå varför du och andra går på TS när hon söker stöd. Om man anser sig inte kunna ge stöd kan man väl låta bli att skriva i tråden. Varför ska hon kritiseras?

    De som försöker sätta sig in i hennes situation får samma kritik. FL är inget forum man kan gå till för att få stöd.  
    Nej, men hon skulle mått bättre om hon hade blivit eller åtm visat sig som OM hon blev iskall...För då bryr man sig inte om personen som gjort en illa längre.
    man ser dom som dom ÄR. då och inte hur dom varit..
    Folk/män ändrar sig - big time - från snälla till att bli otrogna svin eller misshandlare är inte så ovanligt..

    Jag lärde mig att bli iskall efter att jag hade levt med en sambo som misshandlade mig brutalt flera ggr.. Tillslut så blev jag helt kall..Och lämnade bostaden vi bodde i...Sen slapp jag den jäkla misshandlaren, men han lärde mig att aldrig mer sjunka så lågt iaf...
    Men det är inte samma sak, för psykisk misshandel som TS man pysslar med -efter 20+ år tillsammans- är mycket värre än att bli slagen och sparkad på...

    Den jag kritiserar är TS man...Inte TS direkt...Jag tycker bara hon har varit alldeles för snäll..för sitt eget bästa..

    Ibland kan man ångra senare att man inte stod upp för sig själv--genom att bli arg, säga ifrån, eller åtm genom att slänga ut fanskapet som varit otrogen eller misshandlat en..

    Det kan komma surt efteråt, all ilska, ångest, osv som kan bubbla upp  kan man känna senare, när man fattat vad det är man gått igenom..
  • anonym gullviva

    Otroligt mkt fokus på vad jag valde att göra i stunden när allt hände... 

    Jag kan inte ändra på det nu. 

    Fokus framåt, är hur vi löser allt på bästa sätt där vi står just nu. 

    Och hur och när vi ska berätta för dottern. Hon är fruktansvärt skör, så jag tänker att själva otroheten kommer vi inte berätta om alls. Vill inte göra ngt alls som skulle få henne att hata sin pappa. 
    Tänker iaf att jul o nyår får passera om inget drastiskt händer. 
    Och där se vart vi står och hur planerna ser ut med renovering och hus. 

    Hon vet att vi ska försöka sälja, men inte att vi då troligen kommer flytta till 2 olika boenden. 
    Tänker att bara berätta att vi inte längre älskar varandra som ett par men att vi tycker mkt om varandra och att vi kommer alltid vara hennes föräldrar och att hon får bo hos den hon vill när hon vill.
    Behöver inte berätta hur länge vi känt så här väl?
    Ljuger ju för henne nu men det är för att vi vet att hon kommer krascha annars. 

    Sen får pappan välja när han vill berätta om den nya. 

  • Anonym (Rosie)
    anonym gullviva skrev 2023-11-09 16:54:38 följande:

    Otroligt mkt fokus på vad jag valde att göra i stunden när allt hände... 

    Jag kan inte ändra på det nu. 

    Fokus framåt, är hur vi löser allt på bästa sätt där vi står just nu. 

    Och hur och när vi ska berätta för dottern. Hon är fruktansvärt skör, så jag tänker att själva otroheten kommer vi inte berätta om alls. Vill inte göra ngt alls som skulle få henne att hata sin pappa. 
    Tänker iaf att jul o nyår får passera om inget drastiskt händer. 
    Och där se vart vi står och hur planerna ser ut med renovering och hus. 

    Hon vet att vi ska försöka sälja, men inte att vi då troligen kommer flytta till 2 olika boenden. 
    Tänker att bara berätta att vi inte längre älskar varandra som ett par men att vi tycker mkt om varandra och att vi kommer alltid vara hennes föräldrar och att hon får bo hos den hon vill när hon vill.
    Behöver inte berätta hur länge vi känt så här väl?
    Ljuger ju för henne nu men det är för att vi vet att hon kommer krascha annars. 

    Sen får pappan välja när han vill berätta om den nya. 


    Hon kommer nog börja ana saker när hon får reda på att pappa redan har en ny flickvän så...
  • Anonym (Snowihite)
    anonym gullviva skrev 2023-11-09 16:54:38 följande:

    Otroligt mkt fokus på vad jag valde att göra i stunden när allt hände... 

    Jag kan inte ändra på det nu. 

    Fokus framåt, är hur vi löser allt på bästa sätt där vi står just nu. 

    Och hur och när vi ska berätta för dottern. Hon är fruktansvärt skör, så jag tänker att själva otroheten kommer vi inte berätta om alls. Vill inte göra ngt alls som skulle få henne att hata sin pappa. 
    Tänker iaf att jul o nyår får passera om inget drastiskt händer. 
    Och där se vart vi står och hur planerna ser ut med renovering och hus. 

    Hon vet att vi ska försöka sälja, men inte att vi då troligen kommer flytta till 2 olika boenden. 
    Tänker att bara berätta att vi inte längre älskar varandra som ett par men att vi tycker mkt om varandra och att vi kommer alltid vara hennes föräldrar och att hon får bo hos den hon vill när hon vill.
    Behöver inte berätta hur länge vi känt så här väl?
    Ljuger ju för henne nu men det är för att vi vet att hon kommer krascha annars. 

    Sen får pappan välja när han vill berätta om den nya. 


    Tycker att du/ni resonerar helt rätt angående dottern, speciellt om hon är skör behöver hon inte veta allt. Kanske kan ni tillsammans berätta för henne det känns nog tryggast för henne. 

    Det är upp till din partner att berätta om den nya men jag skulle nog be honom att inte göra det i brådrasket utan vänta med detta. 

    Det är ett nytt liv som nu väntar er och mycket som kommer att förändras men inte enbart till det sämre, försök tänka på vad du nu kan se fram emot.
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2023-11-09 16:54:38 följande:

    Otroligt mkt fokus på vad jag valde att göra i stunden när allt hände... 

    Jag kan inte ändra på det nu. 

    Fokus framåt, är hur vi löser allt på bästa sätt där vi står just nu. 

    Och hur och när vi ska berätta för dottern. Hon är fruktansvärt skör, så jag tänker att själva otroheten kommer vi inte berätta om alls. Vill inte göra ngt alls som skulle få henne att hata sin pappa. 
    Tänker iaf att jul o nyår får passera om inget drastiskt händer. 
    Och där se vart vi står och hur planerna ser ut med renovering och hus. 

    Hon vet att vi ska försöka sälja, men inte att vi då troligen kommer flytta till 2 olika boenden. 
    Tänker att bara berätta att vi inte längre älskar varandra som ett par men att vi tycker mkt om varandra och att vi kommer alltid vara hennes föräldrar och att hon får bo hos den hon vill när hon vill.
    Behöver inte berätta hur länge vi känt så här väl?
    Ljuger ju för henne nu men det är för att vi vet att hon kommer krascha annars. 

    Sen får pappan välja när han vill berätta om den nya. 


    Hur gammal är eran dotter? Tonåring var hon väl...

    Jag tänkte på att många ggr så förstår barn/tonåringar mer än vad man tror..och ärlighet är väl det bästa..Jag menar inte att man måste gå in på detaljer, men berätta så nära sanningen som möjligt..
    Så att hon får höra det från dig/er först istället för att ev få höra det från någon annan senare..(tex hans kollega)

    Jag var själv tonåring när mina föräldrar skiljde sig och även om dom skötte det snyggt och inte sa något till mig först om varför dom skulle skiljas, så förstod jag varför..

    Det var pga att min mamma hade träffat en ny man (efter 30 år tillsammans) som hon hade varit otrogen med..som hon ville skiljas..
    Jag fick fråga och då berättade hon som det var..
    Jag bodde sen hos min mamma ändå, och hatade henne inte alls fast det var hon som träffat en annan, varit otrogen och ville skiljas..
    Jag tyckte bara att det var på tiden att dom skiljdes, då det inte hade varit så bra mellan dom under dom senaste åren..

    Så tonåringar kan förstå mer än föräldrarna tror många ggr, och t.o.m hantera en sån situation bättre än en del vuxna..
  • Anonym (Brbf)
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-09 18:48:58 följande:
    Tycker att du/ni resonerar helt rätt angående dottern, speciellt om hon är skör behöver hon inte veta allt. Kanske kan ni tillsammans berätta för henne det känns nog tryggast för henne. 

    Det är upp till din partner att berätta om den nya men jag skulle nog be honom att inte göra det i brådrasket utan vänta med detta. 

    Det är ett nytt liv som nu väntar er och mycket som kommer att förändras men inte enbart till det sämre, försök tänka på vad du nu kan se fram emot.

    Hon förstår ändå. Sen lär hon känna sig lurad av föräldrarna. Mindre tillit. 


     

  • anonym gullviva
    Anonym (Brbf) skrev 2023-11-09 19:48:11 följande:

    Hon förstår ändå. Sen lär hon känna sig lurad av föräldrarna. Mindre tillit. 


     


    Det är det här som är så svårt. 
    Riskerar att hon kraschar totalt om vi berättar i fel tid. 
  • Anonym (Brbf)
    anonym gullviva skrev 2023-11-09 20:05:58 följande:
    Det är det här som är så svårt. 
    Riskerar att hon kraschar totalt om vi berättar i fel tid. 

    Jo, trodde hon var mindre och inte tonåring. Varför/hur mår hon dåligt? får hon hjälp för det? 


    Kan man kanske säga att ni varit med varann så länge och att det blivit att ni bara glidit isär. Men att ni fortfarande är goda vänner. Att ingenting är hennes fel.


    Usch jag vet inte, svårt. Det värsta i allt är väl att han hunnit träffa en ny redan. Men det får stå för honom, om hon blir arg och ledsen på honom för det. Det är ju tyvärr inget du kan styra över. Tråkigt bara om det gör henne extra ledsen. Menar, man är ju ledsen över att föräldrarna bara skiljer sig. Att han redan så fort finner en ny gör ju saken värre. Men om hon inte får veta så går nu ju bakom hennes rygg (man kan ju känna så iallafall).


    Jag tror inte det är bra iallafall att hålla detta gömt allt för länge iallafall. Sanningen kommer ju alltid fram ändå. Kanske när han bestämt sig på riktigt? Innan han flyttar ut. Svårt, alltså. Väldigt svårt.


    Hon måste väl nästan redan märkt att han inte är hemma lika mycket och beter sig annorlunda. 

  • Anonym (Brbf)

    Men kanske kan man förklara det där i att han funnit en ny redan i att ni glidit isär. Att han får bo kvar tills han hittat nytt ställe. Men att du är ledsen såklart. 


    Det vore kanske den mildaste förklaringen? då undanhåller man ju inte någon direkt information ändå. Förutom att han redan har en ny, men det kan han ju berätta själv och det ingår väl lite i den förklaringen. 


    Den förklaringen hade nog jag tagit bäst om jag försöker tänka mig in i situationen iallafall. Är själv känslig och så. Mina föräldrar delade nyss på sig efter 40 år, min mamma blev konstig och plötsligt dög inte pappa längre. Letade efter gubbar på nätet. Men försökte dölja det. Ljög om saker för att försöka förmildra det. Kan ju säga att min tillit till henne är noll nu tyvärr. 


    Nej så jag tror man kommer längst med ärlighet. säg det bara på ett bra vis. Men det tror jag nog du kommer göra. Är lite fundersam över honom bara. 

  • Anonym (Brbf)

    Hoppas du förstår hur jag menar. Förklarar som en kratta.

Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?