• anonym gullviva

    Vår situation är så udda! Eller?

    Känns som min o sambons situation är otroligt udda, men det kanske den inte är? 
     
    Vi har varit ett par i 20+ år, upp och ner där mina känslor är utanpå och hans inombords, men vi har aldrig pausat, gnisslat eller ens funderat på en separation. Vår kärlek har alltid varit grundad i betong och vi är verkligen allra bästa vänner. 
     
    Sen hände ngt i våras. Sambon bytte jobb, från ett osocialt mansdominerad yrke till ett helt annat med mkt nytt folk och han som är rätt osocial blommade upp och fick nya fina arbetskamrater. Han mådde superbra! Och då mådde vi alla bra! (tung tid med dottern med ångest och lite allmänt vardagsstress) 
     
    Han blev mkt god vän med en tjej på jobbet, han pratade mkt om henne, hon anförtodde sig för honom då hon inte hade så mkt vänner. Jag tyckte det var fint men ngt kändes inte rätt.. De började träffas efter jobbet o promenera och prata. 
    Och en kväll hade de sett på film och han kom hem med världens ångest då de hånglat. 
     
    Han berättade alltså direkt och mådde superdåligt av det. 
    Jag blev såklart chockad o vädligt ledsen men inte arg! Besviken sviken... Men genuint inte arg. Vi pratade mkt om det efter och de fortsatte träffas som vänner då han mådde bra av det, kanske dumt men alternativet var att kasta ut honom men det ville jag inte. Inte kasta bort 20 år kärlek o vänskap. 
    Det gick rätt så bra från och till, absolut svartsjuk och mkt ångest från bådas håll när han började känna att han han tyckte om henne mer och mer. Men vi var hela tiden öppna o pratade mkt. 
    Han visste inte vad han kände och jag vara beredd för familjens skull att bara låta tiden gå ett tag, andas... 
    Vi umgicks hemma, och han sov alltid hemma och vi hade mkt sex som var fantastisk! Han sa ofta att han aldrig vill mista mig, hur allt än blir. Att skulle vi separera skulle det vara som allra bästa vänner. Och jag kände exakt likadant!
    Men hoppet att han inte skulle lämna fanns alltid...
    Tyvärr blev min ångest för jobbig så vi bestämde att vi ska pausa "oss", bo i hop som vi gör och reda ut allt i lugn o ro med barn hus ekonomi. Men att jag skulle kunna släppa på svartsjukan o ångesten.
     
    Inte lätt men faktiskt blev jag lugnare!
    Jag släppte alla mina misstankar mot deras sms, vad de gjorde när de sågs. Nu var det inte min sak på ngt sätt? Och han var mkt öppen med det mesta. 
    De inledde en relation o i går sa han att han vill vara med henne, exklusivt.
    Men att vi ska separera som vänner och inte skynda med ngt. Som vi redan bestämt. Vi grät kramades, ja vi hade även sex... Som ett avslut? 
     
    Otroligt smärtsamt.  Men vi är så fruktansvärt tighta! Vi kan gå från gråt till skratt på en minut.
    Vi har haft fantastisk sex och pratat mer än någonsin! Till och med haft sex fast vi sagt att det är över. Vi känner så mkt för varann! Är det galet om vi båda mår bra av det?? 
    Nu ska det vara de 2 så då gissar jag att sexbiten försvinner men vi vill fortsätta göra saker ihop, umgås. 
     
    Och han säger att man aldrig vet vad framtiden bär med sig, men att han aldrig vill mista mig eller familjen helt. Att vi är en del av varandra för evigt. Han tänker på oss varje dag och undrar om han gör rätt, men han mår så bra med henne.
     
    Jag känner honom utan o innan o tror genuint på hans ord. Jag är fortfarande inte ett dugg arg. Sorgsen mest.
    Det går upp o ner men när vi träffas mår jag så bra!
     
    Tanken är bo kvar  ihop över årsskiftet sen börja se över försäljning av hus etc. I lugn o ro.
     
    Kommer vi kunna fortsätt vara bästa vänner som vi vill?
    Skulle han komma i morgon o säga ta mig tillbaka skulle jag inte ens tveka. Vi har så.mkt historia, så sammanväxta. Men känner att vara hans vän skulle betyda så mkt... 
     
    Har vi en chans att fixa detta på ett bra sätt? 
  • Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Maria) skrev 2023-11-15 20:45:33 följande:
    Hur? Ja hon kan ju tex börja kriga med gubben, svartmåla honom inför dottern och alla som de känner, skada honom ekonomiskt, försöka förstöra mellan honom och den nya, göra deras liv surt, göra honom så illa hon kan, med olika medel, alltså starta krig och eventuellt skaffa sig fiende för live, det skulle ju vara sätt att effektivt göra situationen sämre.

    OK, manipulation is da shit alltså
    Ja kanske hon skulle göra dom sakerna du skriver om, istället för att hålla på och mjäka med honom, ungefär som om han vore en hjälte hemkommen från ett krig..

    Sen skrev jag eg ingenting om att kriga mot mannen eller svartmåla honom inför dottern..Nej det behövs inte..Man kan sätta ner foten ändå!

    Som jag skrev så kunde hon antingen bett honom att bo någon annanstans Eller bara IGNORERAT honom....

    Vad dom än gör så borde dom väl vara ärliga mot sin dotter så fort som möjligt, men det kan inte TS..

    Men vissa tycker tydligen att det är helt ok att ljuga för sitt barn i månader eller vem vet det kanske blir i flera år, innan dom vågar säga sanningen.
  • anonym gullviva
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-15 20:53:27 följande:
    Men kan vi se klarare?  Vi har ju bara vad hon skrivit, vi lever ju inte livet hon lever. 
    Som Maria skriver så verkar räden som ges inte vara särskilt väl underbyggda och mest gå ut på att TS borde hämnas.

    Att hämnas har väl aldrig varit någon bra strategi när det gäller relationer.
    Exakt, Jag tjänar absolut ingenting på att hämnas.
    Vi åkte bil i dag o hade ett djupt samtal. 
    Han förklarade lite mer hur det gått till när deras vänskap, som verkligen vara var vänskap även efter hånglet, bara plötsligt blev mer. 
    Han hade inte ens haft en tanke på känslor. 
    Han önskar att det bara varit rent hångel som vi kanske  kunde ha kommit över... Det var känslorna som han inte fattade eller visste hur han skulle hantera.
    Genuint ville han inte såra mig, även fast det självklart blev så. 
    Han sa att han absolut fortfarande älskar mig, det kan inte bara försvinna puts väck, exakt så som jag känner. 
    Men HUR vi älskar varandra är mer oklart. 
    Gammal vana? Som vänner? Som par? 
    Tyvärr älskar han mig inte tillräckligt för att välja bort henne, samtidigt som han ändå ej är säker på känslorna till henne mer än att han just nu vill umgås med henne så mkt han kan, att han mår bra av henne... Visste ej vilken stämpel han ville ge det, kär? Förälskad? 
    Mm mm vi pratade länge.  Och han talade verkligen ur hjärtat.

    Och jag fick tala ut om hur jag känner, förvirringen.... 

    Sen sa han ngt udda.. Frågade rakt ut om han inte känner att han är otrogen mot henne om vi sover i samma säng, håll rom varann eller skulle ha sex igen? 
    Han kunde fakitkst inte svara på det. Att det inte kändes fel att göra dessasaker med mig då det alltid varit vi och att en del av honom fortfarande ser oss som ett vi. 
    Jag sa krasst att du haft 2 relationer i ditt liv o otrogen med båda! 
    Han blev inte stött, mer att han höll med o skämdes... Han har inte en enda gång på 25 år tänkt tanken att vara otrogen mot mig. 
    Tror honom faktiskt.... 

    ang det ngn skrev att han ville berätta för dottern före mig. 
    Ja men det var i stundens hetta o han ville berätta typ allt.. Eller iaf om den nya. 
    Jag vägrade då jsut den biten kan man ta senare. 
    När han lugnat sig höll han med. 
  • Anonym (Maria)
    Anonym (Lisa) skrev 2023-11-15 21:36:04 följande:
    Ja kanske hon skulle göra dom sakerna du skriver om, istället för att hålla på och mjäka med honom, ungefär som om han vore en hjälte hemkommen från ett krig..

    Sen skrev jag eg ingenting om att kriga mot mannen eller svartmåla honom inför dottern..Nej det behövs inte..Man kan sätta ner foten ändå!

    Som jag skrev så kunde hon antingen bett honom att bo någon annanstans Eller bara IGNORERAT honom....

    Vad dom än gör så borde dom väl vara ärliga mot sin dotter så fort som möjligt, men det kan inte TS..

    Men vissa tycker tydligen att det är helt ok att ljuga för sitt barn i månader eller vem vet det kanske blir i flera år, innan dom vågar säga sanningen.
    Jag har inte påstått att du skrev det, utan det var exempel på hur hon kan göra situationen värre, eftersom du frågade om att hon kan väl inte göra det värre.

    Den med dottern är svår tycker jag. Jag tycker också man inte ska ljuga, men om TS är rädd att dottern inte klarar av att höra detta just nu så kanske det är fel. Men de kanske har någon kontakt med psykiatrisk personal av något slag, det bästa vore nog att rådgöra med dem om hur de ska hantera detta på bästa sätt.
  • anonym gullviva
    Anonym (Maria) skrev 2023-11-15 22:00:59 följande:
    Jag har inte påstått att du skrev det, utan det var exempel på hur hon kan göra situationen värre, eftersom du frågade om att hon kan väl inte göra det värre.

    Den med dottern är svår tycker jag. Jag tycker också man inte ska ljuga, men om TS är rädd att dottern inte klarar av att höra detta just nu så kanske det är fel. Men de kanske har någon kontakt med psykiatrisk personal av något slag, det bästa vore nog att rådgöra med dem om hur de ska hantera detta på bästa sätt.
    Tack. Känner vår dotter bäst... 
    Att ha ett barn med låg självkänsla och tidigare dödstankar.... Då. Väljer man sina stunder

    Jag erkänner jag ÄLSKAR att stoppa huvudet i sanden, men jag har läst mig en hel del under resans gång här och jag känner att den taktiken inte fungerar! Mkt att jobba på med mig själv det vet jag!
    Jag är svag, tänjer mer på andra än mig själv... 
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2023-11-15 21:48:05 följande:
    Exakt, Jag tjänar absolut ingenting på att hämnas.
    Vi åkte bil i dag o hade ett djupt samtal. 
    Han förklarade lite mer hur det gått till när deras vänskap, som verkligen vara var vänskap även efter hånglet, bara plötsligt blev mer. 
    Han hade inte ens haft en tanke på känslor. 
    Han önskar att det bara varit rent hångel som vi kanske  kunde ha kommit över... Det var känslorna som han inte fattade eller visste hur han skulle hantera.
    Genuint ville han inte såra mig, även fast det självklart blev så. 
    Han sa att han absolut fortfarande älskar mig, det kan inte bara försvinna puts väck, exakt så som jag känner. 
    Men HUR vi älskar varandra är mer oklart. 
    Gammal vana? Som vänner? Som par? 
    Tyvärr älskar han mig inte tillräckligt för att välja bort henne, samtidigt som han ändå ej är säker på känslorna till henne mer än att han just nu vill umgås med henne så mkt han kan, att han mår bra av henne... Visste ej vilken stämpel han ville ge det, kär? Förälskad? 
    Mm mm vi pratade länge.  Och han talade verkligen ur hjärtat.

    Och jag fick tala ut om hur jag känner, förvirringen.... 

    Sen sa han ngt udda.. Frågade rakt ut om han inte känner att han är otrogen mot henne om vi sover i samma säng, håll rom varann eller skulle ha sex igen? 
    Han kunde fakitkst inte svara på det. Att det inte kändes fel att göra dessasaker med mig då det alltid varit vi och att en del av honom fortfarande ser oss som ett vi. 
    Jag sa krasst att du haft 2 relationer i ditt liv o otrogen med båda! 
    Han blev inte stött, mer att han höll med o skämdes... Han har inte en enda gång på 25 år tänkt tanken att vara otrogen mot mig. 
    Tror honom faktiskt.... 

    ang det ngn skrev att han ville berätta för dottern före mig. 
    Ja men det var i stundens hetta o han ville berätta typ allt.. Eller iaf om den nya. 
    Jag vägrade då jsut den biten kan man ta senare. 
    När han lugnat sig höll han med. 
    Vad jag sett så är det ingen i tråden som ens skrivit om någon hämnd..annat än dom som skrev att det är dumt att hämnas..

    Att kunna sätta ner foten,och att ha gränser för hur illa man tolererar att bli behandlad av sin man är inte att hämnas..

    Det verkar ju efter vad du själv skriver som om att din man både vill ha kvar kakan och äta den..När han säger till dig att det inte känns fel att göra dessa saker med dig--för det har ju alltid varit viiiiii??

    Han skämdes? han låtsas antagligen skämmas för han vet att du tänder på det..

    Om han inte vill fortsätta med erat underbara förhållande som du skriver att ni har till varandra, så kan han ju inte tycka att det är så underbart som du vill få det till trots allt!
  • Anonym (Snowihite)

    TS
    Vill berätta om min bror som troligen varit i samma situation som din partner. 
    Han var i och för sig gift med sin ungdomskärlek men de blev ett par redan i 7:e klass. Gifte sig när han var 25, fick tre barn och var vad jag skulle kalla lyckliga ända tills han träffade en kvinna som han blev blixtförälskad i. 

    Han var helt förstörd och jag som storasyster försökte stötta så gott jag kunde. 
    Vad han upplevde som jobbigast var att han fortfarande älskade sin fru och sin familj. Han kände skuld än fast han aldrig var otrogen mot henne. 
    Som tur var slumpade det sig så att han blev erbjuden att avancera på jobbet vilket innebar att familjen flyttade 20 mil bort från vårt samhälle där också den där kvinnan bor.  Om detta inte hade skett vet jag inte vad som hade hänt. 

    Nu är min bror sitt forna jag igen och vad jag vet har han inte haft mer kontakt med kvinnan. Jag vet inte om han berättade för sin fru men hon har ingenting sagt om detta och vi är goda vänner så endera har de rett ut det mellan sig eller så vet hon inget och Jag tänker inte svika min brors förtroende.  

    Med det här vill jag säga att ni inte är så ovanliga. Känner igen min bror i mycket av vad du skriver.

  • anonym gullviva
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-16 00:09:30 följande:

    TS
    Vill berätta om min bror som troligen varit i samma situation som din partner. 
    Han var i och för sig gift med sin ungdomskärlek men de blev ett par redan i 7:e klass. Gifte sig när han var 25, fick tre barn och var vad jag skulle kalla lyckliga ända tills han träffade en kvinna som han blev blixtförälskad i. 

    Han var helt förstörd och jag som storasyster försökte stötta så gott jag kunde. 
    Vad han upplevde som jobbigast var att han fortfarande älskade sin fru och sin familj. Han kände skuld än fast han aldrig var otrogen mot henne. 
    Som tur var slumpade det sig så att han blev erbjuden att avancera på jobbet vilket innebar att familjen flyttade 20 mil bort från vårt samhälle där också den där kvinnan bor.  Om detta inte hade skett vet jag inte vad som hade hänt. 

    Nu är min bror sitt forna jag igen och vad jag vet har han inte haft mer kontakt med kvinnan. Jag vet inte om han berättade för sin fru men hon har ingenting sagt om detta och vi är goda vänner så endera har de rett ut det mellan sig eller så vet hon inget och Jag tänker inte svika min brors förtroende.  

    Med det här vill jag säga att ni inte är så ovanliga. Känner igen min bror i mycket av vad du skriver.


    Tack. 
    Därför jag inte hatar honom, just för att allt är inte alltid så svart eller vitt.
    Vi pratade länge i går och han försökte förklara sina känslor, vad som hände mer mentalt. Mkt han inte ens fattar själv! 
    Han Ville inte falla för ngn annan! Han har aldrig ens haft den tanken innan! Därför måste det varit ngt mkt speciellt mellan dom tänker jag, eftersom han aldrig ens tänkt tanken innan att falla för ngn annan.
    Som din bror så kände han sig så otroligt kluven. Han föll som en fura för en annan, samtidigt som han fortfarande älskade mig! 
    Ja han kunde ha gjort ett val blixtsnabbt men han var så otroligt förvirrad av allt. Och ja allt blev fruktansvärt fel! 
    Han önskar han skött det på annat sätt, jag kankse borde agreat på annat sätt...
    Men nu är vi där vi är, gjort är gjort. 
    Allt handlar om hur vi sköter allt framåt. 
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-16 00:09:30 följande:

    TS
    Vill berätta om min bror som troligen varit i samma situation som din partner. 
    Han var i och för sig gift med sin ungdomskärlek men de blev ett par redan i 7:e klass. Gifte sig när han var 25, fick tre barn och var vad jag skulle kalla lyckliga ända tills han träffade en kvinna som han blev blixtförälskad i. 

    Han var helt förstörd och jag som storasyster försökte stötta så gott jag kunde. 
    Vad han upplevde som jobbigast var att han fortfarande älskade sin fru och sin familj. Han kände skuld än fast han aldrig var otrogen mot henne. 
    Som tur var slumpade det sig så att han blev erbjuden att avancera på jobbet vilket innebar att familjen flyttade 20 mil bort från vårt samhälle där också den där kvinnan bor.  Om detta inte hade skett vet jag inte vad som hade hänt. 

    Nu är min bror sitt forna jag igen och vad jag vet har han inte haft mer kontakt med kvinnan. Jag vet inte om han berättade för sin fru men hon har ingenting sagt om detta och vi är goda vänner så endera har de rett ut det mellan sig eller så vet hon inget och Jag tänker inte svika min brors förtroende.  

    Med det här vill jag säga att ni inte är så ovanliga. Känner igen min bror i mycket av vad du skriver.


    Absolut kan man som utomstående ha förståelse. En förälskelse är inget som någon kan rå för, utan det handlar om omedvetna processer - om man uttrycker det cyniskt en växelverkan mellan ett centra i hjärnan och ett körtelsystem. Men när man själv är drabbad så ser man det ju inte så, utan det känns som att personen man är förälskad i är en strålande ljusgestalt och att det var uppgjort bortom stjärnorna att just vi två skulle träffa varandra... Drömmer  

    Sex med personen blir något heligt, och därför skäms man inte heller inför sin make/maka/sambo, som man skulle göra om man bara råkade hamna i säng med någon random person, en blöt natt på finlandsbåten. 


     


    MEN en fru eller sambo behöver inte ha förståelse. SKA inte ha förståelse skulle jag säga, inte i den grad som trådstartaren har i alla fall. Man ska inte vara en dörrmatta heller. 

  • Anonym (Snowihite)
    Anonym (XXX) skrev 2023-11-16 11:49:07 följande:

    Absolut kan man som utomstående ha förståelse. En förälskelse är inget som någon kan rå för, utan det handlar om omedvetna processer - om man uttrycker det cyniskt en växelverkan mellan ett centra i hjärnan och ett körtelsystem. Men när man själv är drabbad så ser man det ju inte så, utan det känns som att personen man är förälskad i är en strålande ljusgestalt och att det var uppgjort bortom stjärnorna att just vi två skulle träffa varandra... Drömmer  

    Sex med personen blir något heligt, och därför skäms man inte heller inför sin make/maka/sambo, som man skulle göra om man bara råkade hamna i säng med någon random person, en blöt natt på finlandsbåten. 


     


    MEN en fru eller sambo behöver inte ha förståelse. SKA inte ha förståelse skulle jag säga, inte i den grad som trådstartaren har i alla fall. Man ska inte vara en dörrmatta heller. 


    Det var väl inte vad jag ville förmedla.  Ville försöka beskriva min brors reaktioner och att det finns fler än hennes partner som kan bli förälskad fast man älskar sin fru.  Jag känner i alla fall en till, min bror.

    Jag kan inte avgöra om TS gör rätt eller fel. Det får framtiden utvisa, men nog är det onödigt negativt att kalla henne dörrmatta.
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-16 13:08:47 följande:
    Det var väl inte vad jag ville förmedla.  Ville försöka beskriva min brors reaktioner och att det finns fler än hennes partner som kan bli förälskad fast man älskar sin fru.  Jag känner i alla fall en till, min bror.

    Jag kan inte avgöra om TS gör rätt eller fel. Det får framtiden utvisa, men nog är det onödigt negativt att kalla henne dörrmatta.
    Jamen DET var väl ingen nyhet, att folk kan bli förälskade i en ny person fast de har en fru/make/sambo. Tomte Det händer ju hela tiden! TS' nivå av förståelse och tillmötesgående är dock närmast unik... (Jag menar i egenskap av den bedragna partnern.)
Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?