Vår situation är så udda! Eller?

Inte läst alla kommentarer så kanske blir upprepning men?å ena sidan är det ju fint att du är så storsint och inte känner ilska, å andra sidan reagerar jag på att du skriver att det inte fanns något alternativ till att låta honom träffa henne förutom att kasta ut honom. Vad hände med sunda gränssättningar i en relation?

Jag får nästan lite Knutby-vibbar av detta inlägg och hoppas inte det beror på att du är med i en sekt utan endast handlar om att du befinner dig i förnekelse-fasen. Din man har lämnat dig, han har varit tydlig med att det är över, han vill vara exklusiv med sin nya. Men fortsätta ha sex med dig. Och du bara tar emot honom med öppna armar. Ni har barn ihop och då är det såklart bra med odramatiska avslut men gör dig själv en tjänst och kapa all kontakt med honom som inte rör ert barn. Denne man har formligen bedragit dig och steg för steg övergett er kärlek medan du bara suttit som en förstående lyssnare hela tiden. Helt galet. Försök gå vidare nu. 

Ts han äskar inte dig på något plan. Hade han gjort det så hade ni inte varit i situationen ni är. Du måste se till att ni separerar på riktigt för eran dotters bästa! Så som ni håller på nu och leker lyckliga familjen är inte bra. 

Och det är precis just därför ni ska vara ärliga med att ni ska skiljas och har separerat. Du gör bara saken värre. 

Och det är precis just därför ni ska vara ärliga med att ni ska skiljas och har separerat. Du gör bara saken värre.

Ni väljer ju själv men tycker det är att strö lite salt i dina sår när ni fortsätter prata om hur allt hänt och hur han känt/känner för henne. Det är gjort nu och tycker du ska ta ett steg tillbaka och inte involvera dig alls i deras förhållande mer än att veta när dom ska träffas så du vet vad du ska säga till er dotter. Sen känner du din dotter bäst och gör det du känner är bäst. Men hon kan bli sårad över hur länge ni på ett vis gått bakom hennes rygg, dock är hon ett barn och kanske förstår i framtiden. 
Sen ta mer avstånd från han också, hur ska du kunna läka och gå vidare när ni lever på nästan som vanligt? Det hela är otroligt orättvist mot dig. Var självisk nu, det behöver du. Du pratar så otroligt gott om ditt ex men någon dag kanske förstår du att visa saker gör man inte om man älskar sin partner helt enkelt. 

ett par timmar senare o nu har jag läst samtliga inlägg, oh my oh my. Häftar mig vid vissa saker: 

1- Han hånglade med henne efter en filmkväll hos henne, sen var det efter en aw. Var de på aw o fick fortsätta hemma hos henne då? 

2- hon har inga vänner och började snabbt anförtro sig till honom. Hon har även varit igenom en hemsk skilsmässa där hon blev lämnad men nu ville hon ha en upptagen man. Varför? 

3- Du brukar själv alltid säga nej till att gå på aw och pratar mest bara med honom och hunden - varför då? Har du varit/är du isolerad TS? Eller lagt all din energi på er dotter som han mest bara har kul med som du uttrycker det?

4 - Den nya är rädd för dig fö hon har ett stort hjärta och vet att hon gjort fel, trots att hon alltså ville ha just en upptagen man. 

5- Din man har däremot svårt att ha sex med henne, han får inte upp den, kanske bättre nu men ändå har han haft sex med dig också flertalet ggr efter han lämnade dig. 

6- Han uttrycker att han inte känner henne - vilket absolut stämmer- fast de säger jag älskar dig till varandra och nu ska han flytta med dig när du hittar en lgh. Återigen frågar jag - Varför?

Jag har själv varit den som velade och lämnade en man efter 20 år tillsammans och vi var också tonåringar när vi möttes så växte upp och ihop tillsammans. Men jag känner inte alls igen detta beteende, denna otydlighet och spelande på flera hästar. Tror du under allt för många år varit allt för dominerad av din mans behov, vad han ville och vad han kände för. Tappat bort dig själv helt. Nu har han en 40-årskris och hans nya förhållande kommer sannoliken inte hålla men tycker du ska fråga dig själv om du verkligen ska stå där med öppna armar när han ångrar sig och kommer tillbaka? Gå på den där AWn istället!

1.de hånglade efter en aw då de var hemma hos henne efteråt när de andra gått hem.

2. Hur ska jag veta varför? 

3.jag är introvert och har ett jätte socialt arbete så jag föredrar hemmakvällar före utekvällar och han har varit likadan. Har vi umgåtts med folk har det mest varit hemma hos oss/dom.
Ja senaste året har all energi gått till jobb o dotter. Där har jag och han tappat varandra en del. Han har varit arbetslös men nu hyfsat nytt jobb så mkt som tärt. 
Jag är inte isolerad, levt som jag trivts bäst och orkat med. 

4.ja du jag vet int hur hon tänkte där.  Hon var tydligen helt emot det i början just till hänsyn av vår familj. Tyvärr var han väl rätt övertygande..

5.jag frågar inte detaljer, fick bara veta efter den där första gången. 

6.vi pratade just om det i går om ordet älska. Han sa att han själv inte vet hur starkt ordet egentligen är. Och båda höll väl med om att man älskar ju på olika sätt. Man kan älska en partner, en hund, ett barn en maträtt... Så han kunde inte säga hur pass starkt ordet är när han säger det till henne. O ja han sa att han även älskar mig fortfarande men vet ej hur. 
Jag skrev idag att jag absolut älskar honom fortfarande det försvinner inte bara hux flux, men att jag nog älskar honom på ett annat sätt idag. Hur vet jag ej? 

Jag tror vi växte ihop för mkt, levde för mkt bara vi o sen med dottern. Är nog alldeles för lika varandra egentligen. Så vi bara körd på i gamla spår o trodde Att det var det rätta. 
Nu efter allt detta umgås vi faktiskt på ett helt annat sätt. 
Ja vi gör samma saker som tränar mm men det är mkt mer energi i oss båda. När vi väl umgås gå är det 100 fokus på det vi gör, innan tänkte vi på annat, stressade eller var trötta.
Jag vet inte varför? Men så känns det. 
Att denna skiten på ngt sätt på ett annat plsn än kärleksmässigt fört oss närmre varandra. 
Ja det låter heeelt sjukt jag vet men det är så det känns! 
Därför jag hoppas att vi kan ha ngn form av vänskapsrelation även efter vi flyttat. 
Ja vi ska flytta den vilken form det blir vet ju ej först måste vi sälja. 
Kanske blir det två lägenheter direkt eller så kör vi planen med en till mig o dottern sen Förösker han så fort han kan hitta ngt.

TS, jättebra att ni kan hålla sams och avsluta på ett snyggt sätt, inte minst för dotterns skull. Men när du beskriver hur han använder dig som någon slags terapeut och "medhjälpare" kring att kunna träffa sin nya och hålla det hemligt för dottern så kryper det i mig. Och att du efterfrågar detaljer och vill vara en del i detta får mig att tänka självskadebeteende. 

Han är extremt respektlös och självisk och att du ställer upp på detta är en gåta för mig.

Tänker att du måste vara oerhört självuppoffrande och inte ett uns svartsjuk. Det skulle slita sönder mig att mannen plötsligt drar mitt i det vi gör och veta att han åker hem till en annan kvinna, myser, pratar förtroligt, är intima. Mannen som nu är en annan kvinnas. Och som i ditt fall du stöttar, tröstar, pratar djupt med. Tänker du inte på att de kanske också har djupa samtal, där du diskuteras? De pratar om gemensam framtid etc.

Nej, jag skulle känna att det hela är sådant oerhört svek och illa skött. Skitsnack att han inte först ens förstod att han blivit kär. Efter många år kan man absolut känna attraktivitet och förälskelse till någon annan. Men man VÄLJER om man vill agera på det. Han pratar om att han älskar dig också, men uppenbarligen inte tillräckligt för att vilja satsa på dig, mamman till sitt barn och sen många år en älskad partner.

Hur som helst, där ni är idag är ju det enda rätta att fasa ut. Bättre att niagera som ett separerat par och inte berättar vad ni sysslar med på er egentid. Försök att leva var för sig (så gott det går innan dottern är informerad) och de tider ni gör saker gemensamt så är hans nya bannlyst. 

Det här tycker jag ändå är ett litet konstigt försvar av honom. Att han inte hade planerat/ville falla för någon annan. Att han inte haft tanken innan. Hur menar du? Ingen har väl tanken på att bli störtkär i någon annan innan det faktiskt händer. Tror inte många går runt och tänker "hoppas jag blir superkär i någon annan än min partner snart". Tror att det är ovanligt att önska det. De allra flesta vill nog att det ska funka och vara med med den faktiska partnern. 

Tycker att du ofta skriver ursäktande grejer om det ham gjort. Fast i själva verket har han ju varit otrogen och varit lika dålig som vem som helst otrogen. 

Jag håller med! jag får också "hjärntvättar-vibbar" 
Man kan bli hjärntvättad för mindre än att vara med i en sekt eller efter att ha varit i ett udda förhållande i 20 + år..

Jag tror jag själv blev lite hjärntvättad av min fd sambo som både var otrogen o  misshandlade mig psykiskt och tillslut fysiskt, pga av hans sjuka kontrollbehov ,,
Och jag känner så väl igen agerandet-
Man tror att allt dom säger är genuint (iaf i börj)-som att --"det var inte meeeeningen- jag ångrar mig såååå"--när det mesta är rent skitsnack.
Man hittar på ursäkter för hans snedvridna beteende..
Man tar på sig skulden- för vad dom gjort,  osv osv..

Men skillnaden var att jag var runt 20år då och vi var bara var sambos i 3 år..Och  att jag fick nog tillslut , gick ifrån lägenheten vi bodde i, medans han stod och sa att om du går så tar jag livet av mig..

Fine tyckte jag-ta livet av dig du!- Sen gick jag därifrån....Sen dess har jag aldrig mer sett fanskapet...Han  kom en gång och ringde på hos mig, ..men då öppnade en kille istället som visste vad han gjort och gav han en rak höger..Ha ha..😄.

För sin egen skull om inte annat så bör man ju sätta ner foten, (visa var ens gräns går) så man inte ångrar sig, men men...det vill inte ts..