-
Känns som min o sambons situation är otroligt udda, men det kanske den inte är?Vi har varit ett par i 20+ år, upp och ner där mina känslor är utanpå och hans inombords, men vi har aldrig pausat, gnisslat eller ens funderat på en separation. Vår kärlek har alltid varit grundad i betong och vi är verkligen allra bästa vänner.Sen hände ngt i våras. Sambon bytte jobb, från ett osocialt mansdominerad yrke till ett helt annat med mkt nytt folk och han som är rätt osocial blommade upp och fick nya fina arbetskamrater. Han mådde superbra! Och då mådde vi alla bra! (tung tid med dottern med ångest och lite allmänt vardagsstress)Han blev mkt god vän med en tjej på jobbet, han pratade mkt om henne, hon anförtodde sig för honom då hon inte hade så mkt vänner. Jag tyckte det var fint men ngt kändes inte rätt.. De började träffas efter jobbet o promenera och prata.Och en kväll hade de sett på film och han kom hem med världens ångest då de hånglat.Han berättade alltså direkt och mådde superdåligt av det.Jag blev såklart chockad o vädligt ledsen men inte arg! Besviken sviken... Men genuint inte arg. Vi pratade mkt om det efter och de fortsatte träffas som vänner då han mådde bra av det, kanske dumt men alternativet var att kasta ut honom men det ville jag inte. Inte kasta bort 20 år kärlek o vänskap.Det gick rätt så bra från och till, absolut svartsjuk och mkt ångest från bådas håll när han började känna att han han tyckte om henne mer och mer. Men vi var hela tiden öppna o pratade mkt.Han visste inte vad han kände och jag vara beredd för familjens skull att bara låta tiden gå ett tag, andas...Vi umgicks hemma, och han sov alltid hemma och vi hade mkt sex som var fantastisk! Han sa ofta att han aldrig vill mista mig, hur allt än blir. Att skulle vi separera skulle det vara som allra bästa vänner. Och jag kände exakt likadant!Men hoppet att han inte skulle lämna fanns alltid...Tyvärr blev min ångest för jobbig så vi bestämde att vi ska pausa "oss", bo i hop som vi gör och reda ut allt i lugn o ro med barn hus ekonomi. Men att jag skulle kunna släppa på svartsjukan o ångesten.Inte lätt men faktiskt blev jag lugnare!Jag släppte alla mina misstankar mot deras sms, vad de gjorde när de sågs. Nu var det inte min sak på ngt sätt? Och han var mkt öppen med det mesta.De inledde en relation o i går sa han att han vill vara med henne, exklusivt.Men att vi ska separera som vänner och inte skynda med ngt. Som vi redan bestämt. Vi grät kramades, ja vi hade även sex... Som ett avslut?Otroligt smärtsamt. Men vi är så fruktansvärt tighta! Vi kan gå från gråt till skratt på en minut.Vi har haft fantastisk sex och pratat mer än någonsin! Till och med haft sex fast vi sagt att det är över. Vi känner så mkt för varann! Är det galet om vi båda mår bra av det??Nu ska det vara de 2 så då gissar jag att sexbiten försvinner men vi vill fortsätta göra saker ihop, umgås.Och han säger att man aldrig vet vad framtiden bär med sig, men att han aldrig vill mista mig eller familjen helt. Att vi är en del av varandra för evigt. Han tänker på oss varje dag och undrar om han gör rätt, men han mår så bra med henne.Jag känner honom utan o innan o tror genuint på hans ord. Jag är fortfarande inte ett dugg arg. Sorgsen mest.Det går upp o ner men när vi träffas mår jag så bra!Tanken är bo kvar ihop över årsskiftet sen börja se över försäljning av hus etc. I lugn o ro.Kommer vi kunna fortsätt vara bästa vänner som vi vill?Skulle han komma i morgon o säga ta mig tillbaka skulle jag inte ens tveka. Vi har så.mkt historia, så sammanväxta. Men känner att vara hans vän skulle betyda så mkt...Har vi en chans att fixa detta på ett bra sätt?
-
Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?
-
Hur har vi haft ett udda förhållande i 20 år??Anonym (Lisa) skrev 2023-11-16 22:04:22 följande:Jag håller med! jag får också "hjärntvättar-vibbar"
Man kan bli hjärntvättad för mindre än att vara med i en sekt eller efter att ha varit i ett udda förhållande i 20 + år..
Jag tror jag själv blev lite hjärntvättad av min fd sambo som både var otrogen o misshandlade mig psykiskt och tillslut fysiskt, pga av hans sjuka kontrollbehov ,,
Och jag känner så väl igen agerandet-
Man tror att allt dom säger är genuint (iaf i börj)-som att --"det var inte meeeeningen- jag ångrar mig såååå"--när det mesta är rent skitsnack.
Man hittar på ursäkter för hans snedvridna beteende..
Man tar på sig skulden- för vad dom gjort, osv osv..
Men skillnaden var att jag var runt 20år då och vi var bara var sambos i 3 år..Och att jag fick nog tillslut , gick ifrån lägenheten vi bodde i, medans han stod och sa att om du går så tar jag livet av mig..
Fine tyckte jag-ta livet av dig du!- Sen gick jag därifrån....Sen dess har jag aldrig mer sett fanskapet...Han kom en gång och ringde på hos mig, ..men då öppnade en kille istället som visste vad han gjort och gav han en rak höger..Ha ha..😄.
För sin egen skull om inte annat så bör man ju sätta ner foten, (visa var ens gräns går) så man inte ångrar sig, men men...det vill inte ts..
Har inte funnits en uns till kontrollerande eller misshandel mellan oss. Jag är väldigt omhändertagande och har själv otroligt kontrollbehov. Väldigt känslosam o svartsjuk.
Han har varit den lugna, kanske istället svalt mkt nu när vi ser tillbaka.
Jag had kankse behövt arbeta på mig själv tidigare och inte bara se till andras bästa.
Han har själv sagt till mig efter detta hänt att jag borde göra det Jag vill för en gångs skull, att jag inte måste ta hand om alla hela tiden.
När jag står på mig och visar min ilska som ändå finns där säger han att det är bra att jag gör det och jag har rätt till det.
Hjärntvätta mig inte nu heller iaf vad jag vet. Han har sagt att det är upp till mig om jag vill vara arg skrika kasta ut hata.... Men jag har själv valt att inte göra dessa saker.
Kan inte tänka mig att han skulle bli en ond manipulativ person helt plötsligt, känner honom så pass bra. -
Satt ner foten borde jag gjort i början, vet inte vad jag kan sätta ner foten om idag mer än det jag redan gör?
När vi umgås får hon vänta, det går oftast bra. Han tänker mkt mer på den saken nu än tidigare.
Att barnet kommer först, är jag på jobbet ska han vara hemma så hon inte är ensam. Det fungerar.
Mer jag kan sätta ner foten om just nu?
-
Självklart kan och ska du sätta ner foten. Som det är nu så har han både ätit kakan och har kakan kvar. Du måste se till att ni separerar på riktigt. Och framförallt med tanke på eran dotter. För nej, i dagsläget så sätter ni inte eran barn först. Ni sätter er själva först och barnet sist.anonym gullviva skrev 2023-11-17 09:06:36 följande:
Satt ner foten borde jag gjort i början, vet inte vad jag kan sätta ner foten om idag mer än det jag redan gör?
När vi umgås får hon vänta, det går oftast bra. Han tänker mkt mer på den saken nu än tidigare.
Att barnet kommer först, är jag på jobbet ska han vara hemma så hon inte är ensam. Det fungerar.
Mer jag kan sätta ner foten om just nu?
-
Sätta ner foten gör man väl när man vi säga att så här vill jag ha det?Anonym (A) skrev 2023-11-17 10:53:15 följande:Självklart kan och ska du sätta ner foten. Som det är nu så har han både ätit kakan och har kakan kvar. Du måste se till att ni separerar på riktigt. Och framförallt med tanke på eran dotter. För nej, i dagsläget så sätter ni inte eran barn först. Ni sätter er själva först och barnet sist.
Ja vi ska separera "på riktigt" det har vi ju bestämt. Men jag vill inte att vi ska behöva skynda på det, utan hjälpas åt med allt det praktiska innan.
Hade jag velat ha ut honom nu så hade jag satt ner foten ja?
Ja han må ha ätit kakan o haft den kvar, och jag har väl låtit honom göra det.
Vi bråkar inte, jag har inte samma ångest längre, vardagen fungerar.
Jag sätter dottern först på det sätt att vi berättar när det känns tid för det.
När vi vet mer exakt tidsplanen för allt och det går inte exakt nu. -
Nej, ni sätter inte dottern först. Ni sätter er egna bekvämlighet först.anonym gullviva skrev 2023-11-17 12:07:12 följande:Sätta ner foten gör man väl när man vi säga att så här vill jag ha det?
Ja vi ska separera "på riktigt" det har vi ju bestämt. Men jag vill inte att vi ska behöva skynda på det, utan hjälpas åt med allt det praktiska innan.
Hade jag velat ha ut honom nu så hade jag satt ner foten ja?
Ja han må ha ätit kakan o haft den kvar, och jag har väl låtit honom göra det.
Vi bråkar inte, jag har inte samma ångest längre, vardagen fungerar.
Jag sätter dottern först på det sätt att vi berättar när det känns tid för det.
När vi vet mer exakt tidsplanen för allt och det går inte exakt nu.
Men vill du fortsätta att vara dörmatta så var det då. -
Du säger att du varit väldigt svartsjuk. Då kan du knappast ha trivts eller känt dig trygg, något har inte stämt överens. Du har kanske inte vågat säga ifrån. För det gör du ju inte nu.
Sedan, nej jag håller med de andra, ert barn verkar komma sist vilket är helt ofattbart. Ni säger att hon mår dåligt.
Sätt ner foten då för hela friden och kräv att ni löser er situation FÖRST, innan han ens träffat den ts kvinnan mer. För barnets skull.
-
Försök lyssna lite på de som ger dig råd i tråden. Än bortförklaras allt. De vill ju väl.
-
Gullviva jag har tänkt på dig sen igår, detta berör mig så! Jag är ledsen om jag skrivit i en hård ton till dig för detta är ju så färskt för dig, hur ska du kunna vara i annat än chock och förnekelse just nu? Jag minns själv hur lång tid det tog innan mitt ex fattade att det var slut, dock lämnade inte jag honom för någon annan så det var lite annorlunda. Men jag kan ha förståelse för att bandet som byggts upp under så många år kan vara svårt att bryta över en natt.
Din man har bara haft dig och efter han bytte jobb befinner han sig i någon sorts nystart i livet. Typiskt runt 40. Då är det lätt att man vill göra stora förändringar, kanske inte bara jobbet man känner att man vill byta utan andra saker också. Jag tror att risken är stor att han inte kommer kunna hålla förälskelsen till den nya kvinnan, i synnerhet om hon är lagd åt det manipulativa hållet. Då kommer han förmodligen komma tillbaka till dig och tryggheten efter sitt lilla äventyr som kostat så mycket för er familj. Men som de säger - man kan laga en spegel men sprickorna kommer alltid att synas.
Så hoppas hoppas att detta inte fortsätter vara en destruktiv känslokarusell för er, där han velar, ger tvetydiga signaler och inte riktigt vet vad han vill. För er dotters skull, sätt tydliga gränser för honom och för vad ni ska ha för umgänge. Sen tycker jag som sagt att du ska fokusera mer på dig själv, vem är du, vad vill du med ditt liv och föräldraskap. Kram på dig o ta hand om dig o din dotter.
-
Den nya kvinnan* som han nu är sååååå snäll och bryr sig om er dotter skulle han inte ens tycka det är något konstigt ! Det är en självklarhet. Och innan du säger att du inte kan kräva det, jo det kan du.
-
Anonym (H) skrev 2023-11-17 12:43:54 följande:
Gullviva jag har tänkt på dig sen igår, detta berör mig så! Jag är ledsen om jag skrivit i en hård ton till dig för detta är ju så färskt för dig, hur ska du kunna vara i annat än chock och förnekelse just nu? Jag minns själv hur lång tid det tog innan mitt ex fattade att det var slut, dock lämnade inte jag honom för någon annan så det var lite annorlunda. Men jag kan ha förståelse för att bandet som byggts upp under så många år kan vara svårt att bryta över en natt.
Din man har bara haft dig och efter han bytte jobb befinner han sig i någon sorts nystart i livet. Typiskt runt 40. Då är det lätt att man vill göra stora förändringar, kanske inte bara jobbet man känner att man vill byta utan andra saker också. Jag tror att risken är stor att han inte kommer kunna hålla förälskelsen till den nya kvinnan, i synnerhet om hon är lagd åt det manipulativa hållet. Då kommer han förmodligen komma tillbaka till dig och tryggheten efter sitt lilla äventyr som kostat så mycket för er familj. Men som de säger - man kan laga en spegel men sprickorna kommer alltid att synas.
Så hoppas hoppas att detta inte fortsätter vara en destruktiv känslokarusell för er, där han velar, ger tvetydiga signaler och inte riktigt vet vad han vill. För er dotters skull, sätt tydliga gränser för honom och för vad ni ska ha för umgänge. Sen tycker jag som sagt att du ska fokusera mer på dig själv, vem är du, vad vill du med ditt liv och föräldraskap. Kram på dig o ta hand om dig o din dotter.
Precis tydliga gränser. Kräv att han inte träffar henne innan ni rett ut er situation. Innan han bestämt sig. Vad ni nu tycker eller vill. Men något måste ju göras.
För ert barn kommer sist som det är nu.