Nja. Något låter iallafall udda med din reaktion. Antingen är du i shock eller så har du blivit manipulerad.
Det 3:e alternativet är att du faktiskt vill skiljas innerst inne, men det känns läskigt men ändå skönt att det är han som tagit steget först och du sluppit?
Kan det vara så att du helt enkelt inte är kär i honom?
Att älska någon och vara kär är ju två helt olika saker. Om du älskar honom men inte är kär, så ser du ju honom inte heller som en kärlekspartner/någon att vara tillsammans med.
Kanske är det därför det inte känns något konstigt att han träffar en ny och vill ha ett förhållande? Du vill inte ha honom heller, egentligen?
De känslor du har är kanske de du har för en vän, eller som om han är en bror, någon du älskar men faktiskt inte måste/vill ha en kärleksrelation med.
Det är ju inte säkert att man lyckas skilja på sina känslor förrän något faktiskt händer, nu hände att han träffade en ny, om ingen av er träffat en ny kanske ni båda stannat ändå. Men nu träffade han en ny och det känns ok?
Han beter sig som en fjortis och du som en medberoende. Ni får skärpa er båda 2 för dotterns skull.