Anonym (Lill) skrev 2023-02-24 03:46:28 följande:
Jag tror att du har så rätt i din sista mening!
Nu när jag läser igenom hela tråden så framstår TS som en rättshaverist som kan bli riktigt obehaglig med tiden.
Med info om både att hennes barn är polisanmält av skolan och till soc så verkar det riktigt illa, tror knappast skolan polisanmäler för skojs skull. Ts unge har väl rånat eller misshandlat någon klasskompis men det kan inte Ts ta in. Självklart var det någon annans fel.
Typiskt rättshaverister!
Och nej Ts, rättshaverist betyder inte att man är en stackars oskyldig människa som blir trakasserad av myndigheter fast man har egentligen har rätt. Det går till så i den störda rättshaveristens huvud, men alla andra ser bara tokigheterna.
Rättshaverister lider ofta av personlighetsstörningar, är ofta riktiga stackare som blir totalt fixerade av sitt krig och det viktigaste är att få rätt, kosta vad det kosta vill i energi att kriga.
Om rättshaveristen får rätt, vilket nästan aldrig händer, så påbörjas ett nytt fall att kriga för. Själva krigandet verkar nästan viktigare än att få rätt ser vi som ser det från utsidan.
Sitt fall och sina överklaganden är ofta det enda en rättshaverist kan tala med andra om, det blir ens enda intresse, det enda som blir viktigt.
Handlar om psykisk sjukdom och ingen rättshaverist mår bra, förutom vid tanken på att nu har de författat ett riktigt bra brev som ska platta till soc, polis, kommun, försäkringsbolag och myndigheter ordentligt. Eller om denne får ett litet, litet erkännande om att en myndighet gjort fel i ett ärende medan haveristen gjort fel i 10 plus trakasserier i 10 år. Ett "erkännande" kan denne leva på länge och vill ofta visa alla man möter.
Ofta övergår det i rena trakasserier som att åka hem till någon myndighetsperson eller handläggares hemadress och stå utanför tomten och glo, eller så övergår det i rena olagligheter som att skriva förnedrande hittepåsaker om sina hatobjekt på internet. Nästan aldrig olagligheter som ger fängelse dock, det är haveristen för feg för även om det ter sig lockande för denne. Dessutom kan ju fallet förstöras då, vad rättshaveristen inte fattar är att dennes beteende är fullt tillräckligt för att sabba för sig själv.
Säger inte att Ts är där än, men var försiktig kära Ts och sök hjälp om dina problem blir värre än att diskutera samma sak på FL i 26 sidor på en dag samt att starta multipla trådar.
Rättshaverister är dessutom riktiga samhällsutsugare som kostar oss skattebetalare multum i deras ändlösa överklaganden, telefonterror, anmälningar och vad det än må vara, som kan pågå i decennier.
Åtta tecken på att du har att göra med en rättshaverist:
Personen ser sig själv som ett offer som hamnat i klorna på en maktmissbrukande myndighet.
Hen ser inte sin egen del i konflikten.
Personen är påstridig och hotar gärna med det som är lagligt, att göra en anmälan till tillsynsmyndighet, polis, domstol eller att vända sig till medierna.
Personen skickar massor av mejl eller brev med kopior till flera personer.
Hen använder sig gärna av fet stil i meddelanden och uttrycker sig med versaler.
Ofta används ett juridiskt språk, men även starka metaforer.
Spelar ofta in samtalen
Söker gärna upp andra med liknande erfarenheter. Ibland erbjuder man sig att bli ombud för andra, om ens eget ärende har ?kallnat?.
www.gp.se/livsstil/s%C3%A5-k%C3%A4nner-du-igen-en-r%C3%A4ttshaverist-1.4792668
Kverulansparanoiker (som de också kallas) kostar med största säkerhet staten miljonbelopp varje år. Och trots att varje myndighet snällt svarar och behandlar alla de ärenden som rättshaveristerna initierar så ligger det i tillståndets natur att de aldrig blir nöjda.
Inte många rätt där inte, men tack i alla fall för underhållande läsning.
Speciellt underhållande var anledningen till anmälan.
Jag vet också att det finns en viss kultur att kalla alla som har kritik mot en myndighetsutövning för rättshaverister. Det är väl enkelt och bekvämt så. Idiotförklar man och kanske tom demoniserar motparten behövs ju ingen rannsakan över den egna verksamheten. Relativt vanligt fenomen för att motivera att fortsätta som innan. Jag förstår att det är både bekvämt och skänker en inre tillfredsställelse både hos sig själv och hos kollegorna. Det stärker gruppen.
Bra då också att hänvisa folk att de kan överklaga till instanser där fritidspolitiker sitter och dömer, som litar blint på sina handläggare. Vad blir det för rättssäkerhet av det? Egentligen behöver du inte svara för vi vet alla svaret. Eller ännu bättre - inkomma med en anmälan till IVO eller kanske JO? Exakt vilka sanktionsmöjligheter tror du de har?
Enligt dig gör inga myndigheter fel och alla som tycker annorlunda är rättshaverister.
Skulle faktiskt vara intressant att ta del av en "kundundersökning" från de som genomgått en utredning hos Socialtjänsten. Dvs, även de som fått sina utredningar nedlagda, utan insatser eller krav på LVU. Hur många som tycker att det hela varit bra, befogat och att Socialtjänsten gjort ett bra jobb. Att informationen i utredningarna är bra, korrekt och relevant. Personer som inte har den minsta historik av psykisk ohälsa och kriminalitet, men som ändå upplever sig illa behandlade av Socialtjänsten. Jag skulle gissa på att det finns ganska många "haverister" där, eller vad tror du?
För en myndighet kan väl aldrig göra fel och de som arbetar där är förstås alla oerhört kompetenta änglar som bara vill allas bästa? Visst är det så?
Fy skäms på de som tycker annorlunda. De onda haveristerna...
