Ange socialsekreteras personnummer i kommunikation?

Nej, det kan jag svara på ganska enkelt. Polisen har inte skickat några sekretessbelagda handlingar hem till oss så där finns inget att bli upprörd över.

Vad i mina inlägg tycker du är aggressivt? 

Så du tycker jag ska ringa upp en kommunal myndighet som jag helt saknar förtroende för och vara trevlig?  Nej du, det kommer inte att hända.
Skylla på att man inte äger leg? Låter ungefär som att påstå att man inte äger någon telefon. 

Jag menar inte att alla handlingar behöver gå rek, bara sådana som innehåller känslig information. En kallelse exempelvis behöver inte gå rek, om inte avsändaren vill försäkra sig om att mottagaren fått dem. 

Allvarligt talat. Jag skulle nästan önska att alla som har en positiv bild av socialtjänsten får en falsk anmälan mot sig. En som socialtjänsten agerar på. Start med att hämta barnen från förskola och skola och föra dem till polisen utan att så mycket höra föräldrarna. Det är en bra början. Sedan nedteckna alla anklagelser och skicka med posten i ett kuvert som olyckligtvis hamnar hos grannen. Sedan kan vi ta det därifrån...

Uttrycker man kritik är man psykiskt sjuk, rättshaverist, svag människa i behov av stöd. Har aldrig varit i kontakt med vare sig polis eller socialtjänst tidigare. Har ingen missbrukspromlematik, psykisk sjukdom, ekonomiska svårigheter. Barnen är hela och rena. Jag har skrivit det förut. Det som vi blivit utsatta för kan drabba vem som helst. 

Ibland när jag hör vissa politiker och folk i allmänhet uttala sig så tänker jag att de är fruktansvärt naiva och okunniga. Socialtjänsten behöver reformeras, kanske förstatligas. Jag tror det skulle höja kvalitet och rättssäkerhet. 

Någon ovan nämnde Kronofogden som en myndighet som genomgått en enorm förändringsresa. Jag känner till det. De har gått från att ha lågt förtroende till att prestera rätt bra, även hos sin "kunder". De flesta förstår varför KFM finns till och vilka principer de arbetar efter. De flesta accepterar besluten. KFM har dessutom lärt sig kommunikation, psykologi och bemötande. 
Jag tror många av socialtjänsterna i våra nära 300 kommuner skulle ha ett och annat att lära faktiskt. 

Hade vi haft 300 kommunala polismyndigheter och kommunala domstolar, fängelser etc. Ja, då tror jag att man utan omsvep skulle kunna säga att såväl rättssäkerhet och likabehandlingsprincipen skulle bli lidande.

Och jag tycker oerhört synd om de stackars socialsekreterare som dagligen ska försöka handskas med människor som inte har alla hästar i stallet... hur orkar man? Jag skulle inte klara av det en dag utan att bli batshit crazy... beundrar deras tålamod och engagemang.

Det går inte att jämföra skatten eller fogden med soss... skatten eller fogden behöver inte ta hänsyn till folk känslor och mående vilket soss behöver göra som en del av sitt dagliga arbete. 

De har själva valt det jobbet, med allt vad det för med sig.

Japp de har de säkert men jag beundrar som sagt deras tålamod och engagemang. 

Och du tycker synd om dem.

Japp eftersom de får ta del av samhällets baksida dagligen.. måste vara påfrestande att se barn till alkisar, pundare och knäppgökar fara illa tex.

Jag skulle definitivt inte klara det

De vill ju göra det så det är inget synd om dem.

 De har själva valt yrket, så de känner onekligen en tilldragelse till att jobba med den här typen av myndighetsutövning. Skulle gissa att de flesta gör det för att de känner ett slags inre engagemang. Om det alla gånger ter sig på ett sunt sätt ska jag låta vara osagt, men vi får ju hoppas på att de allra flesta trots allt vill väl. 

Sen tror jag inte att det stämmer riktigt det där med att folk som blir avhysta från sina hem, eller får sina privata ägodelar utmätta inte kan uppvisa vissa känslor. Det kan de visst göra. Däremot tror jag att Kronofogden till skillnad från Socialtjänsten har en fördel, att det så att säga finns mer objektiva fakta att gå på. Antingen finns det obetalda skulder eller så finns det inte det. Det som socialtjänsten arbetar mer är betydligt mer subjektivt. Grad av "oro" och förmåga hos föräldrar. Det präglas av subjektivitet och gråskala. Visst, det finns ju garanterat klockrena fall där föräldrar är totalt olämpliga, men sen finns det också rätt många fall där det finns en betydande gråskala och där beslut vilar på betydligt mer vaga saker, som en diffus känsla av oro, att det kanske kan vara på ett visst sätt, men inte helt säkert. Jag är övertygad om att det sker omhändertagande som är direkt felaktiga. 

Att ha en annan uppfattning är inte att vara "muppig". 
Att ifrågasätta varför personnummer behöver nämnas tiotals gånger i en utredning, eller ifrågasätta varför sekretessbelagda handlingar med känsliga uppgifter sänds med vanlig post är fullt relevanta invändningar. 

Att i överhuvudtaget omnämna våra personnummer i utredningen är totalt onödigt. Vi behöver inte informeras om vare sig våra egna nummer, eller barnets. De skulle ganska enkelt kunna koppla ett diarienummer till personnummer i sina system som ligger i bakgrunden. Jag får ta emot mängder av post som är ställt till mig, kopplat till mig, som inte innehåller den typen av personuppgifter. 

Ditt sätt att lägga hela ditt fokus på dessa detaljer istället för det du borde som t.e.x själva orosanmälan av dina barn får åtminstone mig att fundera -  aspberger?