Anonym (Ordentlig mamma) skrev 2023-03-19 15:24:54 följande:
Det hör knappast till något normalt förfarande att man gör DNA-test på barn och "far" för att fastställa vem som är far till barnet. Det har ingenting med att göra om man är gift eller inte. Omgivningen tvivlade i ditt fall. Så är det bara. Kanske visste du inte själv heller, så det var väl bra att det gjordes då.
Om en sinnessjuk granne till dig inkommer med anmälan där denne påstår att du verkar lite knäpp och inte kan ta hand om dina barn, samt att anmälaren befarar att du slår dina barn. Vet du vad som händer då? Jo, du hamnar under utredning. Bra va? De kommer sända hem papper till dig om vad du är misstänkt för. Eftersom det rör våld kommer de antagligen utan din vetskap att föra dina barn till polisen för att höra om du är snäll eller inte. Beroende på hur de ställer frågor och leder in samtalet kan ju svaren variera hos ett barn. Kanske får de något smaskigt på band - kanske inte. Men allt det här kommer förstås hållas hemligt till dig på förhand.
Socialen skriver sedan ihop en sammanfattning som de sänder hem till dig, (eller grannen om brevbäraren lägger i fel brevlåda). Där förväntar de sig ett svar. Svarar du inte tolkas det som att du inte samarbetar. Fast det kan ju hända att det blir grannens som svarar i ditt ställe, trots att ditt personnummer anges i brevet. Vem vet hur det kommer att sluta
Dna-test görs på far, barn och nodern vid en faderskapsutredning. Man kan också göra faderskapsutredning utan dna-test. Vi valde med dna-test och grunden har jag redan berätta för dig. Så nej, det handlade inte om att vi inte visste vem som var fadern eller att det var en osäkerhet. Vi ville ha det svart på vitt pga ev en våldtäkt. Hur många ska jag behöva berätta det för dig innan det går in?
Faderskapsutredning med eller utan dna-test göra alltid enligt lagen på ogifta par. Och det var inte "omgivningen" som tvivlade och villa ha dna-test. Det var vi, jag och pappan till barnet, som ville ha dna-test. Och jo, jag visste vem som var far. Och även pappan visste. Och "omgivningen" visste.
Ja, om en sinnessjuk granne hade orosanmält mig så blir det utredning. Och ja, om anmälan innehåller misstankar om våld så ska självklart polisanmälas.
Nu går inte mina barn på förskola eller skola så om barnen ska hämtas så kommer jag få reda på det. Och vet du, jag har inga problem med att mina barn i ett sådan läge skulle förhöras. Och jag själv skulle också medverka i utredningen och även min sambo.
Och ja, utredningen sänd med post hem till mig. Och skulle min granne få det i sin brevlåda så lägger h*n över det till mig. Och om nu min granne hade öppnad utredning så hade det inte varit några problem eftersom jag inte har något att dölja. Och min granne vill läsa en utredning som visar på att det inte förekommer våld och misshandel, att jag har god färäldrarförmåga så är det helt ok för mig.
Eftersom jag vet att det föreligger en utredning så ringer jag socialen om det dröjer innan jag får "sammanfattningen" och kan då ge mitt svar muntligt eller komma ner på plata och ge det. Vilket visar på att jag samarbetar.
Nu vet jag dock av andra orsaker att socialtjänsten i min kommun skickar alla handlar digitalt. Och att man även kan anmäla digitalt, dock inte anonymt.
En eventeull utredning av mig kommer att sluta bra. Om den ens kommer att startas.
Förövrigt hag ingen "sinnessjuk" granne. Min närmsta granne är ett trevligt äldre gift par som är i 80-års ålder. Har barnbarn i samma ålder som är där rätt mycket så mina barn är där rätt ofta och leker med barnbarnet. Och vi har en väldigt god grannsämjan.