När en man är otrogen

Jag tror inte att man kan svara på varför man är otrogen under en längre tid, med samma person, om man inte själv varit där. Jag trodde innan att otrohet var engångsgrejer som hände när man druckit fr mycket. Alt en gift man som hittade en yngre tjej att skämma bort på sina egna villkor.
Nu vet jag ju annat.
Jag är lyckligare nu än jag varit på 10 år. Jag mår bra. Har inget dåligt samvete.
Min man har tagit mig för given i 10 år. Han gör aldrig något hemma, hjälper inte till med något, Han spelar golf och dricker för mycket. När jag påtalar något av det så tycker han bara att jag gnäller. Så klart det spelar in. Jag är inte lycklig med min man men jag kommer stanna hon honom tills våra barn är lite äldre. Dem älskar jag över allt annat och de har inte gjort mig illa. Den man jag är otrogen med lever också vidare med sin familj som vanligt. Han älskar sina barn och gör allt för dem. Hur hans och hans frus förhållande är har jag aldrig frågat men det är ju klart inte tip-top eftersom han är med mig. Vi har ju så klart talat om att deras liksom vårat sex aldrig överträffat det vi har men annars pratar vi aldrig om det när vi ses. Vet inte hur länge vi kommer fortsätta, men jag vill inte leva utan honom. 
Det kan gå veckor utan att vi ses ibland, men vi trilllar ändå tillbaka varje gång vi blir ensamma.
Döm mig om ni vill - men man lever bara EN gång...

Och då är det otrohet som är avgörande i ordspråket "man lever bara en gång"?
Tänk om (hoppas) det på något sätt kommer fram och dina barn, som ju betyder allt, får reda på vilket svin deras mamma har varit. Är det värt det då?
Ja visst ja...man lever bara en gång

Som jag sa, man kan inte veta hur det är om man inte varit där. Du vill kräkas - gör det. Hoppas du är lycklig och trogen.

Jag är ju också JAG, inte bara fru, mamma och en person som lever för andra. Mitt liv är mitt. Jag bestämmer. Jag tror mina barn vill att jag ska vara lycklig. 
Jag tror någonstans att jag valde fel man första gången och att min älskare är min stora kärlek. Jag älskar honom och att vara med honom. Jag älskar min man som en vän, men jag känner ingen glädje av att umgås med honom. Han ger mig ingenting längre.

Så du tror dina barn skulle ta parti för dig framför sin pappa i detta läget? Dom skulle unna dig din lycka och strunta i att pappan mår dåligt. 
Ja, möjligtvis hade dom förstått i någon mån om du var öppen och tog ut skilsmässa. Men du kan fetglömma det i detta läget.
Ta det från en som vet.

Nja, det tror jag kanske inte. Visst sviker jag mina barn med det jag gör. Är fullt medveten. 
Jag vill egentligen inte såra någon så klart. 
vad hände dig? Vill du berätta?

Nej, men kan säga att jag hade en far som var otrogen i tio år...Han blev aldrig förlåten.

Jag skulle inte ta parti för någon. Helst vill jag inte bli inblandad utan det där är mellan mina föräldrar, men hade jag ändå mot min vilja fått veta bakgrunden som MariaGB75 berättar så hade jag absolut INTE tagit parti emot min mamma. 

Era barn kommer inte ställa sig på din sida då de ser hur ledsen deras pappa är, oberoende av hur lycklig du tror dig vara.

Tyvärr är det så att det även kan sätta djupa spår i barnen.
I mitt eget fall, tillsammans med egna erfarenheter av otrohet, har gjort att jag aldrig litat på de jag har haft relation med. Varit gift i 30 år, inga misstankar eller kontrollbehov, men känslan kommer aldrig att gå bort.
Men skit samma. Det är ändå försent för dig.

Du skulle bli inblandad vare sig du vill eller inte.