När en man är otrogen

Jag har varit gift i över 20 år, har aldrig ens haft en tanke på att vara otrogen tills för ca 10 månader sedan. Under pandemi och tråkigt hemarbete började jag och en kollega jag haft sedan 10 år tillbaka att chatta med varandra. Vi är bästa vänner och har alltid en fräck, flirtig och skämtande ton, Vi höll på dagligen och höll varandras humör uppe. 
Så gick min mamma bort och jag hade en dålig tid. En dag när vi faktiskt var fysiskt på jobbet i stort sett ensamma, frågade han om jag villa ha en kram och det slutade med att vi kysste varandra. Vi lät det stanna vid det men började prata om vad som hänt och varför. Vi kom fram till att vi är och troligtvis varit attraherade av varandra sedan länge. Detta var runt jul. Vi fortsatte messa och chatta dagar och kvällar igenom. Vi kysstes i smyg på jobbet och så klart en dag gick det inte att stoppa det hela. Vi hamnade i säng, på jobbet. Han har två barn och fru, jag har tre barn och man. Ingen av oss vill lämna familjen. Men vi har fortsatt att ligga med varandra så ofta tillfälle ges. Bara på arbetstid...  
Varför undrar ni då? För det första har vi fruktansvärt bra sex! Om vi så bara får 20 minuter tillsammans så hinner vi tillfredsställa varandra både en och två gånger. Vi är fullständigt galna i varandra och klickar på alla plan. 
För mig är han min soulmate, den jag alltid önskat mig, men det har jag inte vågat säga till honom. Han säger att han frestats förut men att han aldrig tänkt tanken på att riskera sin familj innan han träffade mig. Att jag är den finaste han någonsin träffat.
Så för oss handlar det inte mest om spänning eller behov av annat. För oss handlar det om ett behov av varandra. Vi har aldrig haft sex på fyllan, alltid full kontroll. Vi brukar skoja om att vi ska leva tillsammans när vi blir gamla. 
ja, antar att den som lever får se ... 

Jag tror inte att man kan svara på varför man är otrogen under en längre tid, med samma person, om man inte själv varit där. Jag trodde innan att otrohet var engångsgrejer som hände när man druckit fr mycket. Alt en gift man som hittade en yngre tjej att skämma bort på sina egna villkor.
Nu vet jag ju annat.
Jag är lyckligare nu än jag varit på 10 år. Jag mår bra. Har inget dåligt samvete.
Min man har tagit mig för given i 10 år. Han gör aldrig något hemma, hjälper inte till med något, Han spelar golf och dricker för mycket. När jag påtalar något av det så tycker han bara att jag gnäller. Så klart det spelar in. Jag är inte lycklig med min man men jag kommer stanna hon honom tills våra barn är lite äldre. Dem älskar jag över allt annat och de har inte gjort mig illa. Den man jag är otrogen med lever också vidare med sin familj som vanligt. Han älskar sina barn och gör allt för dem. Hur hans och hans frus förhållande är har jag aldrig frågat men det är ju klart inte tip-top eftersom han är med mig. Vi har ju så klart talat om att deras liksom vårat sex aldrig överträffat det vi har men annars pratar vi aldrig om det när vi ses. Vet inte hur länge vi kommer fortsätta, men jag vill inte leva utan honom. 
Det kan gå veckor utan att vi ses ibland, men vi trilllar ändå tillbaka varje gång vi blir ensamma.
Döm mig om ni vill - men man lever bara EN gång...

Som jag sa, man kan inte veta hur det är om man inte varit där. Du vill kräkas - gör det. Hoppas du är lycklig och trogen.

Jag är ju också JAG, inte bara fru, mamma och en person som lever för andra. Mitt liv är mitt. Jag bestämmer. Jag tror mina barn vill att jag ska vara lycklig. 
Jag tror någonstans att jag valde fel man första gången och att min älskare är min stora kärlek. Jag älskar honom och att vara med honom. Jag älskar min man som en vän, men jag känner ingen glädje av att umgås med honom. Han ger mig ingenting längre.

Nja, det tror jag kanske inte. Visst sviker jag mina barn med det jag gör. Är fullt medveten. 
Jag vill egentligen inte såra någon så klart. 
vad hände dig? Vill du berätta?

Lite så blir det. Min första tanke var "Kan sex vara så här jäkla bra? Hur har jag kunnat leva utan att få känna detta?"  Så även om man ses sällan så är det värt att vänta på. 
Vi ses enkom under arbetstid, detta för att minska risken att bli påkomna men också för att min man hela tiden kollar var jag är via min telefon. Det har han alltid gjort. 

Nja, nu har han alltid kollat var jag är. I flera år. Han kollar var barnen är också. Det handlar inte om att han bryr sig om mig. Jag är helt övertygad om att han älskar mig på sitt sätt. Han tror, trots att jag "gnällt" på honom att hjälpa mig och stötta mig i 10 år, att han är felfri. 
Jag har haft två stressrelaterade sjukdomar de senaste 3 åren varav en ledde till operation. Han fattar fortfarande inte att han borde göra mer hemma. Jag tycker att hjälpas åt är ett större tecken på kärlek än att hålla koll på sin fru via en app. 
Jag tycker att se till att din fru är sexuellt tillfredsställd är ett större tecken på kärlek än att tjata på henne att hon är tråkig för att hon inte vill knulla oftare. 
Vad tycker du?

Sorry att jag som kvinna klampade in och skrev i tråden som handlar om otrogna män? men är det någon skillnad egentligen?
Jag ville bara dela mina erfarenheter/tankar kring hur det kan vara och skriva av mig lite. Det är väl vad ett forum går ut på eller?