Älskar man personen man bedrar ?

Villkor du ställer är ju för att du ska må bra. 

Att hävda att någon annan är självisk för att de inte lever upp till dina egoistiska villkor är ett felslut. Att anse att någon ska hänsyn till dig före sig själv blir ju en egoistisk paradox, det betyder ju samtidigt att du sätter dina behov framför den andres.

Villkor du ställer är ju för att du ska må bra. 

Att hävda att någon annan är självisk för att de inte lever upp till dina egoistiska villkor är ett felslut. Att anse att någon ska hänsyn till dig före sig själv blir ju en egoistisk paradox, det betyder ju samtidigt att du sätter dina behov framför den andres.

Vad har jag skrivit som ger dig den tolkningen? Det blir ju lite märkligt om jag ska argumentera för eller emot din tolkning av det jag skriver och inte det jag menar?

Då blir jag och mina åsikter, hela grunden för diskussionsforum, överflödiga.

Du citerar mitt eget inlägg för att?

Så var läser du något av följande?:

"Jag tycker snarare att det låter som att du anser dig ha rätten att sätta dina egna regler, och dessutom ändra dem då det passar dig.

De flesta vill ha en partner som kan tygla sina tillfälliga nycker och är ärliga nog att göra slut om förhållandet inte anses vara värt att bygga vidare på.

Tillit kräver bådas ärlighet och omtanke. Om du säger till din partner att du inte vill ha villkor för dina behov, drifter och känslor tror jag att din partner kommer känna sig otrygg  i förhållandet.

Om du däremot säger att villkoren för ett förhållande sätts av BÅDA och inte godtyckligt av vad en tycker passar den bäst just nu tror jag att de flesta skulle känna sig tryggare."

Villkor du ställer är ju för att du ska må bra. 

Att hävda att någon annan är självisk för att de inte lever upp till dina egoistiska villkor är ett felslut. Att anse att någon ska hänsyn till dig före sig själv blir ju en egoistisk paradox, det betyder ju samtidigt att du sätter dina behov framför den andres.

Det var så jag tolkade:

"Man sätter villkor för sig själv. Om man öppet villkorar har den andra parten valet att ta ställning till det. 

Att något är villkorat innebär det inte att man tänker sig att det kommer att förändras eller att man själv ändrar inställning med andra faktorer.

Ett villkor kan vara att man får leva med olika villkor."

När jag nu läser det en gång till inser jag att ordet "inte" i tredje meningen kanske inte är felplacerat?

Ok. Om man vill ha en diskussion och inte förstår vad den andra menar kan man ju fråga istället för att konfrontera denne med en egen fultolkning och tillskriva denne både den ena och den andra egenskapen och åsikten?
Det är ett villkor jag ställer för vidare diskussion.

Nedan försöker jag utveckla.

Det var så jag tolkade:

"Man sätter villkor för sig själv. Om man öppet villkorar har den andra parten valet att ta ställning till det. 

Jag ställer villkor för att bekräfta eller stilla ett eget behov.
Det mesta är villkorat.
Vissa villkor för att ingå en relation med dig är givna och oföränderliga. Till exempel om du är lång/kort.
Villkoret för att ingå i en relation är att jag accepterar det. Det betyder ju inte att jag är nöjd med det och ändrar mig längre fram?

Andra villkor är föränderliga. Till exempel: ?jag vill inte ha barn?. Det är din känsla och du ställer villkoret. Fast du kan ändra dig över tid.
Din tänkta partner har att ta ställning till ditt villkor. Denne kan acceptera det på olika grunder. Exempelvis att denne känner exakt likadant, att alla positiva villkor/egenskaper överväger det negativa i just det här villkoret, att du säkert kommer att ändra dig, att denne kan å dig att ändra dig m.m.
Fast inställningen till villkoret kan ändras. För bägge.

Att något är villkorat innebär det inte att man tänker sig att det kommer att förändras eller att man själv ändrar inställning med andra faktorer.

Ett villkor kan vara att man får leva med olika villkor."

?Precis. Jag för göra något du inte får. Vi har olika villkor.

När jag nu läser det en gång till inser jag att ordet "inte" i tredje meningen kanske inte är felplacerat?

Så ur den aspekten tar jag mig definitivt rätten att sätta egna regler/villkor, precis som alla gör. Jag tar mig också rätten att få ändra uppfattning över tid. Förståelse för att mina värderingar och behov ändras och att jag som 40-åring inte måste konfronteras med något jag sa som 20-åring.
Det har såklart ingenting att göra med att tygla tillfälliga nycker eller vad ett förhållande byggs på.

Många villkor hämmar en partners behov och känslor. Och dem ställer du för att tillfredsställa dina egna.
Exempelvis att den andre måste ställa upp på X eller Y, förväntas göra si eller så eller undvika B.

Att ställa den typen av villkor är själviskt såklart. Och de ställs i alla typer av förhållanden och regelverk.