Anonym (Maja) skrev 2021-09-11 22:18:00 följande:
Det är din uppfattning, jag har hela tiden hävdat att vi gjort medvetna val i syfte att kunna skaffa barn som unga med bra förutsättningar. Om man nu tycker att det vi gjorde är överilat, då är det ju bara att ... göra mindre. TS är ändå 22 år, gissningsvis inte gjort samma val som vi, men från och med nu kan de satsa helhjärtat på att få en tillvaro som är vettig att skaffa barn i. Det kan gå eoner gånger bättre för dem redan vid 20 resp. 24 än nu vid 18 resp. 22, om de gör väldigt medvetna val och satsar stenhårt från och med nu.
Jag får bilden av att du har en negativ bild av mig, men samtidigt försökernatt inte riktigt visa det när du säger att du tycker jag är ett föredöme, för att sedan ifrågasätta. Jag upplever det som att du försöker få det att låta som att det måste vara något slags ouppnåeligt undantag, där vi främst haft tur och inte kämpat för det. Inte särskilt ödmjukt upplagt, från din sida. Det är du som lagt in att det varit lätt, att vi haft tur o.s.v. Min poäng har hela tiden varit just att det är fullt möjligt att skaffa barn som ung, och om man väntar några år är man fortfarande ung, men kan sätta sig i en bättre sits.
Nog om saken nu. Jag känner inte att jag orkar försöka "bevisa" något längre. TS och hans flickvän gör som de vill, men jag hoppas de försöker vara självförsörjande båda två innan.
Mm. Jag kan förstå att det sett ut så även om det inte varit min mening. Jag tycker ju att ni har gjort bra val. Det jag velat få fram är just att det inte är enkelt att göra som ni. Jag vill inte att TS läser vad du skrivit och tänker att hans tjej ska klara allt det där. Någon annan skrev det lite mer rättframt, att det är stora krav på en tjej att kunna göra karriär och samtidigt ploppa ur sig en massa ungar. För jag skulle vilja påstå att de allra flesta inte klarar det.
Jag har mig själv och folk omkring mig som utgångspunkter. Många av oss hade inte kunnat göra det ni gjort. En del av den enkla anledningen att de inte har läshuvud nog för ett sånt jobb.
Vi är flera som varit sjukskrivna under graviditeterna och ett tag efter förlossningen (=lång frånvaro från arbetsmarknaden). Jag har bestående fysiska men som är ett hinder i vardagen. Pga det har vi flera år mellan barnen och det kan inte bli fler än två. Andra fick förlossningsdepressioner. Jag känner två familjer vars barn dött. Ytterligare fler som aldrig blev gravida ens. En trodde hon skulle kunna sköta företaget parallellt med barnet (lite som du frilansade), men fick ett barn som behövde konstant omsorg (frisk men klängig). Ett par andras barn fiöddes med allvarliga sjukdomar och funktionshinder. Bott på sjukhuset i flera perioder (=inte bra för karriären). En fick kämpa i flera år för ett småsyskon. Två förlorade sin partner i oväntade plötsliga dödsfall. En blev sjuk under sina studier, varpå examen flyttades fram ett par år.
Detta är inte något jag hittat på utan är riktiga människor i min omgivning. Och det är det jag menar med att ni har haft tur. Att på kort tid kunnat få fyra friska barn utan större problem och samtidigt göra karriär ÄR ett undantag. Kalla mig olyckskorp, men jag har sett tillräckligt för att inse att ingen bör räkna med att kunna göra det ni har gjort. Samtidigt som ni jobbat hårt har ni också mycket att vara tacksamma för.
