Råd till ungt par som vill skaffa barn? 18/22

Det allra minsta kravet är att hon går klart gymnasiet.
Sen också läs på om de negativa sakerna som gäller dig om du blir pappa utan att ni är gifta; du är t ex helt utelämnad till hennes godtycke om att bli juridiskt erkänd som pappa, sätter hon sig emot det (t ex for att hon inte vill dela foräldradagarna med dig) kan du få strida for din rätt och det kostar bade tid och pengar.

Tycker du visar fornuft och mognad genom att be om råd, hoppas du tar till dig dem.

Det händer mycket mellan 16 och 25 årsåldern, så oavsett om ni beslutar er för att försöka få barn väldigt snart, eller vänta i 5-6 år, så kommer ni växa och utvecklas som personer.

Eftersom ni varit ett par i 3 år känner ni varandra väl, men de flesta över 30 minns ju hur mycket som händer mellan 18 och 25 och som förändrar vem man är.

Folk råder inte unga människor att försöka få barn, just för att det finns fördelar med att faktiskt vänta, precis som det faktiskt finns fördelar med att försöka få barn, när det är det man vill.

Vissa människor vill verkligen ha barn och har faktiskt ok förutsättningar.

+1 på det.

Det känns konstigt att läsa hur bråttom en del människor har att skaffa sig ett bidragsberoende. Att bilda familj utan högre utbildning är ju fullt möjligt. Men hur kul är det att befinna sig i låglönesegmentet resten av livet? 

Se till att utbilda er och få fart på karriären. Skaffa en bra och funktionell bostad. Och när ni bott tillsammans ett par år är det dags för nästa steg.

Det här visar hur naiv du är.

Du är verkligen inte redo att skaffa barn.

Visserligen är jag för att folk ska få skaffa barn i nästan vilken vilken ålder som helst. Men frågar man vad jag tycker svarar jag. Och i detta fall blir det vänta. I flera år. Det finns några grundläggande saker som bör uppfyllas innan man skaffar barn. Gått ut gymnasiet båda två är det minsta. Stabila inkomster, egen bostad, ett väl etablerat par. Ni uppfyller inte detta. Många unga tjejer vill ha barn av i princip bara två skäl- bebisar är gulliga och de tror bebisen ska fylla nåt behov som egentligen är nåt annat. Dessutom är det rent statistiskt mycket vanligt att par som skaffar barn som riktigt unga separerar. Jag kan räkna upp rätt många i min egen bekantskap.

Ni hinner skaffa barn. Senare i livet. Jorden går inte under om ni väntar. Tvärtom blir förutsättningarna bättre.

Om hon varit 30 och du 34 så hade absolut rådet om att bo tillsammans kvarstått.

Om hon hade haft den låga lön hon har nu så hade också rådet kvarstått, förutsatt att hon på något sätt inte var sjuk och aldrig kommer kunna arbeta och därför aldrig kommer få högre inkomst än så.

Om ni hade varit ihop bara 6 månader i den åldern så hade jag också rått er att vänta några år.

Separation och sjukskrivning måste man alltid ha med i beräkningen. Du får en fästning och borrelia och är sjukriven flera månader? Vad som helst kan hända, du kan bli sjuk för resten av livet.

Ni måste klara er om du är sjukriven, eller för den delen blir av med arbetet och går på a-kassa

Jag tror inte nödvändigtvis att ni kommer separera för att ni är unga, utan detta är något man måste räkna med u alla relationer.

Om ni varit 35 och 39 så hafe jag nog kunnat börja tycka att det kan vara smart att skaffa barn oavsett förutsättningar om man nu faktiskt inte vill riskera att aldrig kunna få barn.

Börja med att flytta ihop och att hon tar studenten.

Hon bör också jobba minst 8 mån för att få sgi.

Saker jag tycker man bör ha gjort innan man (planerat) skaffar barn.

*Flytta hemifrån och gärna bo själv i minst ett halvår
*Ha jobbat 8 månader, inte nödvändigtvis en fast anställning men så att man iaf får ut mer än bara lägstanivådagarna från FK.
*varit sambos en tid

Jag ser inga som helst problem med att skaffa barn när man är 22 eg, då kan man utan problem hunnit med alla punkter men är din flickvän 18 så tycker jag hon behöver skaffa sig lite stå-på-egna-ben-poäng först innan hon satsar på att bli förälder.

Alla vill inte resa och fara runt som unga och skaffar man barn när man är under 25 så har man både pengar och tid att resa med lite större barn eller själv när man är kring 40. Allt har sina för och nackdelar men just att gå från sitt föräldrahem till en ny familjebildning utan att ha fått erfarenheten av att stå på helt egna ben tror jag är dumt om det kan undvikas.

Med de förutsättningarna måste du också vara medveten om att du själv kanske inte kan vara föräldraledig.

Om hon inte jobbar mer än hon gör nu och inte får någon anställning efter sin föräldraledighet så antar jag att ni inte har råd att leva på bara din föräldrapenning?

Hur resonerar ni kring att hon kommer få leva på existensminimum resten av livet om hon skulle bli sjuk? För hon kommer inte ha en sgi.

Är du beredd att leva på bara din lön resten av livet? Eller 80% av den om du skulle bli sjuk en period?,

Kan tillägga att jag själv blev gravid när jag var 3,5. Vi hade då hus, fasta anställningar, hög sgi och hade varit ihop sedan vi var 17.

Vi var inte alls samma personer då som när vi blev ihop. Men vi hade turen att vi förändrades på ett sätt så att vi fortfarande passar tillsammans.

Åldern spelar ingen roll utan det är förutsättningarna ekonomiskt och relationsmässigt som spelar roll