Råd till ungt par som vill skaffa barn? 18/22

Precis. Jag har påpekat typ samma sak tidigare. Det jag menade var att det nog är ordet karriär som gjort att hennes inlägg tolkas olika. Det är ngt oklart vad hon menar.

Jag vill verkligen inte kritisera hur Maja och hennes man gjort. Det verkar ju gå skitbra. Jag vill bara öppna hennes ögon för att det inte går lika smidigt för alla, även om de planerar lika ordentligt. Det krävs ett visst mått tur också.

Absolut. Samtidigt så kan man ju i ganska stor mån påverka sitt val av yrke.

Välj en utbildning på yrkeshögskola, kolla hur arbetsmarknaden ser ut, så kan man många gånger efter två års studier direkt gå in i ett arbete med lön på mellan 30-40.000.

Jag tänker att Maja och hennes man kanske faktiskt planerat sina yrkesval utifrån att de ville ha barn tidigt

Personligheten är inte färdigutvecklad förrän vid ca 25 års ålder och yngre par separerar i högre grad- det är fakta.

Mina föräldrar skaffade mig när han var 25 och hon 23. 

För det var det man gjorde på den tiden. Han hade fast jobb och hon hade i alla fall ett jobb, om än som lågbetald kontorist. De gifte sig och jag var önskad, påstod pappa när jag en gång ifrågasatte varför de ens skaffade mig.

Men det hindrade ju inte att han var otrogen och stack när jag var 5, varefter han inte hade umgänge mer än några veckor om året, när det passade honom.

Vi hade alltid svårt med räkningarna i januari och det finns många aktiviteter som jag aldrig har fått göra för att de var för dyra eller krävde bil. Resa utomlands var inte att tänka på innan jag blev äldre, typ högstadiet. Danmark eller Tyskland som mest, en hyrstuga i ösregn eller sol.

Språkresa var inte att tänka på, jag var jätteduktig på språk men London var lika ouppnåeligt som reklamen för Disneylandresor på insidan av KalleAnka-tidningens omslag.

Slutsats: Jag ska absolut inte göra som de gjorde, aldrig aldrig sätta mig i den sitsen som kvinna.

Skaffa hög utbildning, man med utbildning, båda skaffar bra jobb, barn vid 32 när relationen är stabil och man känner varandra.

Min son är 17 år, har fått göra allt han vill på sin fritid och har kapital/investeringar på en bit över 700 000 kr.

När jag var 17 hade jag redan jobbat och sparat själv i två år för att få ihop till körkortet. 

Min man och jag är också fortfarande ett par efter 20+ år. 

Ni väljer själva vad ni vill ge era barn för förutsättningar. Fast idag hade jag nog valt ett mellanting, det hade nog varit minst lika bra att skaffa barn när tjejen är 27-28. Men man hittar inte den rätte exakt i tid, alltid.

Det här med självuppfyllande är ju relativt. Kör du på normen och lever ditt liv efter vad andra säger handlar det ju inte om ditt självuppfyllande . Så jag(som fick barn när jag var 19 och maken 23) tycker inte alls att man måste göra en massa saker bara för görandets skull. Men en sak jag definitivt skulle råda er till är att hitta en stabil bostad och bo ihop ett tag innan ni skaffar barn. Förhållandet får en annan karaktär när ni ser varandras alla sidor varenda dag och ni vill bo tryggt med ett barn.

Håller helt med dig om att ?allt man ska göra innan barn? verjlihen inte är något för alla. Jag har klarat mig gott utan att festa och allt vad man nu förväntas vilja.

Däremot som du säger, bo ihop, och en ekonomi som tål separation och sjukskrivning är oerhört viktigt

Håller helt med.

Jag vet inte om jag skulle kalla det för tur - i och med att jag valde just den utbildningen jag valde eftersom den ofta innebär just hög lön, enkelt att få arbete och flexibla arbetstider. Att jag dessutom kämpade på med en junior tjänst under heltidsstudierna, för att snabbt kunna avancera efteråt istället, var heller inte tur. Det var ett val jag gjorde. Och ja, vi har lugna barn. De första två i alla fall. Dock inget vi tog för givet (inte heller att de skulle vara friska). Och för att redogöra mer exakt för dig kunde det vara såhär:

07:00: barnen vaknar

08:00: frukost + maken åker till sitt jobb (när jag var hemma)

08:30: städa undan frukost

09:00: ut med barnen (öppen fsk, lekpark, föräldraträff och liknande)

11:00: hemma

11:30: lunch

12-14: barnen sover, jag arbetade 2 timmar

14:00: mellanmål

14-16:30: lek hemma eller ute

16:30: maken kommer hem

17:30: mat (makens ansvar)

18: bad, nattning (makens ansvar). Jag arbetar 1h

19:00: barnen sover

19-20: arbete 1h

20-vi lägger oss: par och egentid

Så kunde det se ut. Andra jag känner arbetade helger, andra åkte till jobb 18-22 på t.ex. butik. En hade egen frisörsalong och brukade ha med sina bebisar på jobbet med kunder fysiskt - det hade dock inte gått med just mina barn.

Ang. sömn har det varit olika. Barn 1 sov hela nätter från start. Barn 2 (som föddes när barn 1 var 10 månader) ammade varannan timme tills hon var 2 år. Märkligt nog måste amningshormonerna fungerat onormalt bra på just mig. Kände mig aldrig SÅ trött som många andra verkar! Tvillingarna har också sovit hela nätter från dag 1.

Ang. barnvakt. Makens föräldrar flyttade hem till hans mammas hemland (Australien) när han tagit studenten. De har hälsat på 1-2 gånger per år fram tills lock down (pandemin), så tvillingarna har de tyvärr inte ens träffat. Mina föräldrar bor 120 mil bort. De kommer en gång per år, vi hälsar på en gång per år. M.a.o. inget barnvaktande. Det vi har är ett grannpar med barn. Så ibland, kanske varannan månad, tar vi deras barn en kväll och natt, och de får till lite pardejt. Så tar de i sin tur våra en kväll varannan månad.

Med karriär i våra fall har min man jobbat på två olika företag sedan examen. Enormt lönelyft vid byte till företag 2, också rent ansvarsmässigt gick han från junior projektledare till senior projektledare på företag 2 och sedan till VD på företag 2. Jag gjorde min juniora tid under studierna, tog en senior roll snart efter examen. Bytte företag när jag var gravid med andra barnet och fick upp lönen med 15K. Plus startade min egna verksamhet (ett krav från min sida att börja jobba för företag 2 var att de skulle godkänna att jag startade eget vid sidan). Så ja, jag tycker att både jag och maken gjort karriär.

Allt detta nu redovisat för inget, antar jag. Du verkar ha en negativ bild av mig.

Håller med. Hade inget intresse av att festa, backpacka i Bali eller liknande. Vi ville ju specifikt bilda familj tidigt, så vi kämpade ju på med just den målbilden som motivation.

@Maja

Varför skulle jag ha en dålig bild av dig? Jag har ju skrivit typ tre gånger att jag tycker att ni är ett föredöme. Det jag vänt mig mot är att du lagt fram det som att det vore lätt.

Bra jobbat, säger jag bara, nu när jag fått hela bilden! (Som också ger TS en realistisk bild av vilken arbetsinsats som krävs för att få det ni har.)

Jag skaffade barn när jag var 22 år och sambon 25 år. Vi bodde då på hyra i en lägenhet som vi sedan insåg är super mögelkontaminerad. Vi hade då varit tillsammans i 5 år och sambos i 4 år. Jag blev klar med min universitetsutbildning 1,5 månader före dottern föddes, så hade aldrig hunnit jobba på riktigt, annat än sommarjobb och inhopp vid sidan av studierna.

Därav var min mammapeng skitlåg, men sambon jobbade fulltid (annars hade vi helt ärligt aldrig haft råd!) Eftersom jag kom rakt ur skolan hade jag heller ingen fast anställning och med min utbildning får man i medeltal jobba 10 år på vikariat innan man får en fast tjänst. MEN, nu är jag 24 år, har FAST TJÄNST efter 1 år i arbetslivet och vi har byggt vårat drömhus! Så allt är möjligt bara man vill och kämpar för att uppnå sina drömmar!

Jag har aldrig ångrat att vi skaffade barn tidigt fast vi inte hade någonting "på klart" i livet. Jag har alltid haft en stor barnlängtan och att bli mamma har alltid varit min högsta dröm! Dock hade jag som krav att jag ska ha skolan färdigt före, för utan utbildning också hade det nog känts taskit.

Vet inte om du blir klokare av det här, men mitt tips är: man behöver inte ha allt på klart i livet när man skaffar barn, såvida du vet att man kommer göra allt för barnet och att du faktiskt kan garantera att ni klarar det rent ekonomiskt. För mig var det i alla fall viktigt med en utbildning före och i ert fall skulle jag nog rekommendera att ni bor ihop först. Du ser många sidor på din sambo som du inte visste fanns när ni bor ihop. Hopöas ni kommer fram till vaf som känns rätt för er!