-
Hej på er!Jag har varit tillsammans med min flickvän i drygt 3 år. Hon vill väldigt gärna skaffa barn, helst igår. Känslan om att vara ung förälder har sakta men säkert vuxit starkare inom mig med.Hon går fortfarande i gymnasiet men jobbar helger. Jag har fast jobb där jag trivs väldigt bra. Hon får ut mellan 4-5 tusen i månaden och jag runt 27 tusen. Inga lån, vi har sammanlagt runt 250 tusen i sparade pengar. Vi är fortfarande särbos.Mina vänner och min familj avråder mig ifrån att skaffa barn så här tidigt. De säger att jag ska passa på att "leva" och vänta tills jag är äldre, runt 30-32. Det känns som en evighet för mig och verkligen inget som min flickvän vill vänta på.Jag har funderat länge på vad jag vill göra innan jag skaffar barn men jag kan verkligen inte säga vad det skulle vara... Jag gillar inte att festa eller resa, jag har alltid varit lite "unggammal" av mig. Det är snarare att jag längtar till att få ha en egen son eller dotter som jag kan få spendera min tid med, helst några stycken!Jag behöver lite råd av er föräldrar, kanske t.om unga föräldrar som kan ge mig verklighetsbaserade tips på om jag och min flickvän ska pröva för barn eller varför vi inte bör göra det. Jag kan inte riktigt prata med mina vänner eller familj för att det är så vinklat. Men det kanske är förståeligt, eller?
-
Svar på tråden Råd till ungt par som vill skaffa barn? 18/22
-
Varför skulle vi separera?Anonym (Gea) skrev 2021-09-09 13:31:12 följande:
Jag skulle vänta tills din flickvän har en fast anställning.
Hon har så pass låg lön att hon kommer hamna på lägsta nivån på föräldrapenning. Hur går det för henne om ni separerar? Hur klarar ni ekonomin om du blev sjukskriven?
Har ni bott ihop? Om inte så skulle jag råda er att göra ett ett år först
Visst, jag kan ju bli sjukskriven men majoriteten av folk som jobbar är nästan aldrig sjuka en längre tid.
Det är ju flera tusentals som blir tillsammans och skaffar barn efter 6 månader när de är 30+ utan jobb eller sparade pengar men då helt plötsligt löser det sig.
Ursäkta min tråkiga ton men känner bara att om jag var 34 och hon 30 så hade ingen gett mig dessa råden... -
Hej allihopa,
Vad många svar det blev!
Jag tänkte bara uppdatera att vårt lilla underverk har kommit till världen, vi är föräldrar!
Vet inte riktigt vad jag ska berätta om, ni får gärna ställa frågor om ni vill.
Ekonomin, boende och allt annat i vardagen går som planerat.
Det känns som att vissa i tråden går direkt till katastrof-tänk och andra lite mer åt det halvfulla glaset. Jag är nyfiken på vad ni tycker och tänker nu i stället!
-
Vår gemensamma dröm är att ha en familj ihop. Vi är rätt lika och känslorna för varandra har bara blivit starkare än någonsin sedan min sambo blev gravid. Livet känns kanonbra. Första tiden med vårt barn har varit mysigt, inget tjafs. Väldigt lite sömn och ork, men det är det värt. Vi skojar mest om det! Haha. De första 2v tog jag allt i hushållet medan hon nästan bara ammade.
Innan vi försökte så räknade vi mycket på om vi skulle klara det ekonomiskt. Vi har marginaler och lever behagligt. Flera månaders buffert, inga lån och sparar mycket var månad. Det känns som att vi båda väntar på att det ska bli dåligt, för det säger alla att det ska bli... Men just nu är det helt underbart.
Allt kan hända, vem vet. Jag får nog uppdatera tråden efter varje år som går! -
Hej igen!
Gifta är vi inte ännu, men vi har ordnat så att vi har ett och samma sparkonto. Sedan delar vi ett till konto för konsumtion, mat och dylikt.
Jag vet inte exakt vad som händer om jag skulle gå bort - det ska jag fråga banken. Kontot står i hennes och mitt namn, det vet jag.
Det är väldigt osannolikt att jag skulle bli så sjuk att jag inte kan arbeta, jag arbetar via datorn och kan även arbeta hemifrån. Men som ni säger, allt kan hända. Bilolycka, svår- och plötslig sjukdom. Detta ska jag göra en riktig plan på som vi kan falla tillbaka på. I nuläget har vi endast sparade pengar som backup, samt lite tillgångar som fordon och aktier. Om vi/hon skulle stå utan inkomst så räcker dem iallafall 13-16 månader om samma hushåll består.
Livförsäkring ska jag absolut fixa så att det faller på henne.
Vår ekonomi är väl lite semi-gemensam. Vi båda får in inkomst på egna konton, men vi delar sparkonto och "matkonto" som sagt. Sedan väljer vi själva om vi vill spendera eller spara resten på våra egna konton. Jag betalar 100% av hushållet just nu. Vad är föredra i denna situationen, enligt er? Vad är rättvist?