Råd till ungt par som vill skaffa barn? 18/22

Jag skulle vänta tills din flickvän har en fast anställning.

Hon har så pass låg lön att hon kommer hamna på lägsta nivån på föräldrapenning. Hur går det för henne om ni separerar? Hur klarar ni ekonomin om du blev sjukskriven?

Har ni bott ihop? Om inte så skulle jag råda er att göra ett ett år först

Varför skulle vi separera? 

Visst, jag kan ju bli sjukskriven men majoriteten av folk som jobbar är nästan aldrig sjuka en längre tid.

Det är ju flera tusentals som blir tillsammans och skaffar barn efter 6 månader när de är 30+ utan jobb eller sparade pengar men då helt plötsligt löser det sig.

Ursäkta min tråkiga ton men känner bara att om jag var 34 och hon 30 så hade ingen gett mig dessa råden...

Din flickvän är alltså väldigt ung, eftersom hon fortfarande går i gymnasiet. Hur gammal är du? Är du verkligen beredd på att bli pappa och allt som det innebär? Eller är det bara på grund av att hon verkligen vill ha barn? Ska ni skaffa barn så bör det vara ett väl genomtänkt beslut och båda ska vilja ha barn.

Hon har ju inte så hög inkomst så om ni väljer att skaffa barn så blir det ju du som får stå för det mesta, vad gäller den ekonomiska biten. Åtminstone som det ser ut nu. Som en annan person skrev så har din flickvän väldigt låg lön, vilket innebär att hon kommer hamna på den lägsta nivån av föräldrapenningen. Då måste hon ha någon plan för hur hon ska klara ekonomin om det skulle bli så att ni gör slut och ja, vad händer om du blir sjukskriven? Hur klarar ni er då? Sådana här saker måste man tänka igenom och ta i beaktande innan man skaffar barn, annars blir det jobbigt.

Din flickvän borde utbilda sig eller skaffa sig en fast anställning innan hon skaffar barn. Det är bäst att etablera sig på arbetsmarknaden först. Ni är unga och har all tid i världen på er. Din flickvän är i den åldern då många festar och vill vara med sina vänner och även om din flickvän inte är en sådan person så kan det ju komma snart.

Jag antar att ni inte har varit sambos? Jag skulle inte skaffa barn med en partner som jag inte har bott med. Det är en sak att träffas när man vill och ha separata hem men det är en helt annan sak att faktiskt bo under samma tak och träffa varandra varenda dag. Då kan ni lättare lägga märke till dåliga sidor hos varandra. Du bör veta hur hon är att leva med under samma tak innan du väljer att skaffa barn med henne.

Är förhållandet bra och stabilt? Är du beredd på att ha kontakt med din flickvän i åtminstone 18 år framåt om det skulle bli så att ni gör slut? Skaffar ni barn så kommer ni att vara involverade i varandras liv under en väldigt lång tid, oavsett om ni håller ihop eller ej.

Att din flickvän inte vill vänta i flera år är hennes problem. Nu är det dags att vara realistisk och ha en hållbar, långsiktig plan. Ni är nog rätt unga och naiva. Tänk igenom det här ordentligt.

Jag håller med dina vänner och din familj. De kan tänka realistiskt och är inte lika naiva. I slutändan är det dock upp till dig och din flickvän hur ni väljer att göra.

Det är väldigt stor skillnad på att hinna jobba lite innan barn kommer. Så se till att tjejen faktiskt hinner få lite inkomst och bli klar med gymnasiet.

Att ha jobbat gör väldigt stor skillnad på möjligheten att lyckas få jobb framöver.

Det är dessutom inte dumt att faktiskt fundera över att utbilda sig samtidigt som man är småbarnsförälder. Just på högskola brukar det gå rätt bra att kombinera

Just det här visar ännu tydligare hur naiv du är. Ingen säger att ni kommer att separera men ni måste ju ändå ha en plan för hur ni ska klara er ekonomiskt OM det skulle bli så att ni separerar. Folk gör slut varenda dag och de flesta kommer att gå igenom det någon gång. Det kan hända alla par. Du vet inte om ni fortfarande är tillsammans om tio år. Det vet inget par.

Det finns folk som skaffar barn även fast de har dåliga förutsättningar och absolut kan det lösa sig men det kan bli en väldigt jobbig och krånglig väg. Dessutom är det en annan sak när man är 30+ (i alla fall som kvinna). Då börjar klockan ticka och det blir mer bråttom om man verkligen vill ha barn.

Du bad om tips och råd och då får du också ta att folk kommer ha olika åsikter och att de kommer ifrågasätta det hela. Man kan inte skapa en tråd och bara förvänta sig ryggdunkningar.

Hej,

Jag är pappa till 3 barn, yngsta är 5mån.

Att ha småbarn, bebisar är otroligt jobbigt. Att ha som vi har, en på 2.5år och en relativt nyfödd, är så tungt att jag knappt klarar av att sköta mitt heltidsjobb, på det så har vi en 7åring också. Det finns i princip ingen tid över för fritid. Såvida ni inte har möjlighet att få hjälp av syskon eller föräldrar?

Vi är ensamma, jag och min hustru kan inte ens gå ut och äta en bit mat tillsammans, då vi inte har någon som kan vara barnvakt.

Som alla andra skrivit, vänta. Vänta tills ni har bott ihop ett tag, det är stor skillnad på att vara särbo och sambo.

Vänta tills din tjej är din hustru, för er skull med arvsrätt.

Vänta tills du fru är färdig med skolan, gärna högre nivå än gymnasiet, det kommer behövas om ni ska ha ett drägligt liv tillsammans, med fler barn,för att få tid med er familj och råd med allt som krävs.

Era 250k ni har sparat räcker ingenstans när det är dags att köpa hus, men det är en bra start, hoppas ni har de i en isk med aggressiv inriktning, för chans till bra avkastning.

Vänta... Utbilda dig själv högre, det är så mycket lättare att göra innan ni får barn. Köp hus innan, lättare att få bolån utan barn.

Vänta!! Ni är knappt vuxna och behöver ha ett ordnat liv att erbjuda ett barn först.

Jag förstår er längtan, det är kul med barn och ett stort steg i livet. Absolut något att se fram emot. Men ni bör vänta. Jag ska förklara varför jag tycker så.

Ni bor inte ihop. Jag är av den absoluta åsikten att man bör leva ihop, dela vardag med varandra och lära känna varandra innan man skaffar barn.

Ni har inte en stabil ekonomi. Din flickvän går i gymnasiet och jobbar extra. Även om d har en bra lön och ni har sparade pengar så är det inte samma sak som att planera för en familj. När ni kommit fram till var ni vill bo så kommer det att kosta. Sen behöver man inte bo i ett slott och ha en värstingbil. Det är inte det. Men ni  behöver lära känna varandra även när det gäller det ekonomiska. Hur man resonerar och handskas med pengar. OCH båda föräldrarna bör ha en stabil ekonomi.

Man behöver inte dra gräns mellan ung och gammal här. Ni ska absolut inte behöva vänta tills ni är 30. Även om 30 idag är en helt normal ålder att bli förälder och inte ens i det övre spannet. Men om du tänker så här, bara genom att skjuta på det så lite som 3-4 år så är ni fortfarande unga. Men ni har skaffat er så mycket bättre förutsättningar.

Studerar man 2-3 år direkt efter gymnasiet så har man vid 21-22 års ålder redan en fin grund att stå på. Sen jobbar man ett år eller två och där har man redan gjort det så väldigt mycket enklare för sig själv. Och man kommer att vara en väldigt ung förälder (om man nu tycker att det är väldigt viktigt). 

När man väl får barn så vill man inte bråka om det ekonomiska. Man vill inte behöva vända på varje krona. Man vill inte hamna i konflikter pga den ena har pengar och den andra inte. Man vill helst inte heller att den ena ska behöva jobba 7 dagar per vecka för att man ska klara sig och det är av två skäl. Den som jobbar missar värdefull tid med barnet. Och den som är hemma behöver sällskap och  avlastning. Det är inte räkmacka att vara hemma med ett litet barn!!
Man vill heller inte inse när barnet är 11 mån att jaha... nu var visst föräldradagarna slut, lillan måste börja på dagis nästa månad! Då är man hellre i den sitsen att man har ett jobb som gett en högre SGI. Så att man kan ta ut färre dagar och vara hemma lite längre. Alternativt jobba deltid de första åren.
Och ge sitt barn en lite mer trygg uppväxt.
Återigen - det handlar inte om att vara "rik" och skämma bort. Det handlar om att må bra, ha de resurser man behöver och inte snåla på allt. Inte skapa onödig grogrund för konflikter.

Det är vad jag tycker. Jag känner mer än en tjej i övre tonåren som vill bli "ung mamma" och vissa klarar det säkert jättebra. Men när det handlar om något som man faktiskt kan styra litegrann när det sker, som att aktivt försöka bli gravid. Så önskar jag att man såg lite längre än bara att det är "gulligt med bebisar"....

Själv var jag 25 när jag blev mamma första gången och för mig var det lagom. Då hade vi varit tillsammans i 8 år och visst längtade vi båda men vi ville ha vissa saker på plats först och då fick det vänta några år.

Mitt råd till de som planerar barn:
Etablera dig på arbetsmarknaden, 
Bo själv minst ett år innan man flyttar ihop, så man vet att man fixar att bo själv om det krisar, att man stå på egna ben.
Bo ihop ett tag innan
Allt detta för att ni ska ha en bra bas att stå på

Jag håller med dina föräldrar. Lyssna på deras råd, de har livserfarenhet och vet vad de pratar om. Att skaffa barn är påfrestande för en relation med konstant sömnbrist och byte av bajsblöjor mitt i natten. Dessutom vill ni väl ha det ordnat för er med bra boende och det är svårt när man har små barn och samtidigt plugga på universitet eller jobbar och knappt får någon sömn. Jag tror att det är därför unga småbarnsföräldrar ofta separerar, för att de inte var införstådda med hur slitigt och påfrestande det skulle vara och att relationen blir lidande.

Passa på och resa, leva livet och utbilda er. Håller ni fortfarande ihop om några år så är det ju en bra grund för att starta familj då ni upplevt en vardag ihop och förhoppningsvis har det lite mer ordnat för er i livet.