Råd till ungt par som vill skaffa barn? 18/22

Du har fått fyra ungar på 5 år och samtidigt "gjort karriär"?

Hur då?

Ok, då var du mao inte föräldraledig, som du först skrev, utan jobbade deltid hemifrån. Det är stor skillnad.

Ni har lyckats bra med vad ni företagit er och jag tycker att ni är ett bra föredöme för såna som TS. Men ha i åtanke när du skriver om det att det är långt ifrån alla som har jobb man kan frilansa som samtidigt som man tar hand om barn. Och det är långt ifrån alla barn som är så lugna att det går att jobba med dem närvarande. Och ni har haft turen att vara friska allihop, förmodar jag. Kanske även möjlighet till barnpassning?

Ni har jobbat på bra och är bra förebilder, men var medvetna om att ni även har haft goda omständigheter på många sätt som de flesta inte har.

De jag känner som gjort karriär utbildade sig innan 25, gjorde karriär några år och fick barn när de var 30-35. Eller hoppade över det här med utbildning och jobbade sig uppåt mellan 20 och 25 och bildade familj mellan 25-30.

En person känner jag som gjorde karriär som småbarnsförälder när han var 30-35. Han släppte allt ansvar för barn och hem på frun (som gick in i väggen efter några år).

Men med att göra karriär menar jag att jobba riktigt hårt och mycket, ofta byta arbetsuppgifter/arbetsplats, få mer och mer ansvar etc. Inte bara skaffa ett bra jobb med bra lön.

Nej, så menade jag inte riktigt. Men jag saknade lite ödmjukhet. Vi riktar oss ju till en person som vill bilda familj ung och du lade fram det som att det är plättlätt att göra det och samtidigt bygga upp en bra position på arbetsmarknaden. Det kan vara på sin plats i det läget att lägga in en brasklapp om att detta var möjligt just för er familj, bland annat på grund av att ni på flera sätt har haft tur.

Jag tycker som sagt att det ni gjort är beundransvärt, men det kan ge TS en lite skev bild av vad han kan förvänta sig att hans flickvän ska klara av de närmaste åren.

Jag förstår inte poängen med sådana skrytinlägg, de bidrar inte med något konstruktivt för TS och hans flickvän att få veta hur väl förspänt andra har det som skaffat fyra barn och gjort karriär när de är 25 år. Det bidrar ju bara till pressen att skynda sig skaffa barn fort, eftersom frilansjobb i en kreativ bransch och stor villa känns långt borta är den enklaste utvägen att åtminstone trycka ur sig en unge innan man blir 20 år = lastgammal

@Maja

Det jag menar är tur är dels att du har ett yrke som du kunde frilansa som och samtidigt ha ansvar för barnen. Både att jobbet går att småjobba med på det viset du gjorde och att du måste haft otroligt lugna barn.

Ni verkar har också haft tur vad gäller hälsa och sömn. Det är inte ovanligt med sjukskrivning i samband med graviditet och förlossning och inte heller att småbarnsföräldrar hasar genom dagarna i ett töcken av sömnlöshet.

Du svarade inte på det, men om man har tillgång till barnvakt eller inte kan också ha stor betydelse för vad man klarar av under småbarnsåren. Alla har inte turen att ha det.

Era barn förefaller också vara friska och utan tex npf-problematik.

Mycket har flutit på bra för er, helt enkelt, vad det verkar.

Det du beskriver i ditt första stycke om folk omkring dig och när de studerat etc benämner inte jag att Göra karriär. De har bara pluggat och sen fått jobb helt enkelt. Att som småbarnsförälder skaffa och behålla ett jobb är inget ovanligt eller märkvärdigt, men att göra karriär är det. Det är just ditt ordval, karriär, som stökar till det tror jag.

Men i det stora hela tycker jag ju, och har också skrivit, att ni är ett bra exempel på att man kan bli förälder som ung på ett klokt och ansvarsfullt sätt. Jag skulle säga att er fina tillvaro låter som en bra kombo av planering och tur.

Håller helt med dig om att ?allt man ska göra innan barn? verjlihen inte är något för alla. Jag har klarat mig gott utan att festa och allt vad man nu förväntas vilja.

Däremot som du säger, bo ihop, och en ekonomi som tål separation och sjukskrivning är oerhört viktigt

@Maja

Varför skulle jag ha en dålig bild av dig? Jag har ju skrivit typ tre gånger att jag tycker att ni är ett föredöme. Det jag vänt mig mot är att du lagt fram det som att det vore lätt.

Bra jobbat, säger jag bara, nu när jag fått hela bilden! (Som också ger TS en realistisk bild av vilken arbetsinsats som krävs för att få det ni har.)

Mm. Jag kan förstå att det sett ut så även om det inte varit min mening. Jag tycker ju att ni har gjort bra val. Det jag velat få fram är just att det inte är enkelt att göra som ni. Jag vill inte att TS läser vad du skrivit och tänker att hans tjej ska klara allt det där. Någon annan skrev det lite mer rättframt, att det är stora krav på en tjej att kunna göra karriär och samtidigt ploppa ur sig en massa ungar. För jag skulle vilja påstå att de allra flesta inte klarar det.

Jag har mig själv och folk omkring mig som utgångspunkter. Många av oss hade inte kunnat göra det ni gjort. En del av den enkla anledningen att de inte har läshuvud nog för ett sånt jobb.

Vi är flera som varit sjukskrivna under graviditeterna och ett tag efter förlossningen (=lång frånvaro från arbetsmarknaden). Jag har bestående fysiska men som är ett hinder i vardagen. Pga det har vi flera år mellan barnen och det kan inte bli fler än två. Andra fick förlossningsdepressioner. Jag känner två familjer vars barn dött. Ytterligare fler som aldrig blev gravida ens. En trodde hon skulle kunna sköta företaget parallellt med barnet (lite som du frilansade), men fick ett barn som behövde konstant omsorg (frisk men klängig). Ett par andras barn fiöddes med allvarliga sjukdomar och funktionshinder. Bott på sjukhuset i flera perioder (=inte bra för karriären). En fick kämpa i flera år för ett småsyskon. Två förlorade sin partner i oväntade plötsliga dödsfall. En blev sjuk under sina studier, varpå examen flyttades fram ett par år.

Detta är inte något jag hittat på utan är riktiga människor i min omgivning. Och det är det jag menar med att ni har haft tur. Att på kort tid kunnat få fyra friska barn utan större problem och samtidigt göra karriär ÄR ett undantag. Kalla mig olyckskorp, men jag har sett tillräckligt för att inse att ingen bör räkna med att kunna göra det ni har gjort. Samtidigt som ni jobbat hårt har ni också mycket att vara tacksamma för.

Du missar helt min poäng. Min omgivning är inte otursförföljd. Livet ser ut så här. Bara som exempel drabbas ca var åttonde nybliven förälder av förlossningsdepression. Ganska vanligt med andra ord.

För 10-15 år sedan hade jag också sagt att sånt där jag räknade upp var ovanligt. Vissa av händelserna är så klart det, men att drabbas av _någon_ form av olycka är desto vanligare.

Ju äldre jag blir desto mer medveten blir jag om allt som kan gå fel och samtidigt blir jag mer och mer tacksam för allt som går bra.