Ok att titta på porr i ett förhållande eller inte?

Det jag inte riktigt förstår är alla diskussioner om att man ev går bakom ryggen på någon, sviker vad man kommit överens om. Ok att en del som finner det otroligt viktigt (oavsett åt vilket håll) och då har pratat med sin partner om detta men frågar verkligen så många vad andra tittar på/läser/fantiserar om när de har alone time?

För mig är det ett så främmande koncept nämligen, skulle aldrig falla mig in då det känns så påträngande och är privat för den andra. Min partner och jag har varit tillsammans många år men vi vet inte allt sådant om varandra. Så min partner kanske inte skulle uppskatta något av det jag ser på samt läser men jag vet inte och han vet inte heller för det är inget jag diskuterar med andra just för att det är privat. Så att det ska finnas massor med överenskommelser kring andras onani känns...vet inte...konstigt. När i en relation känns det ok att säga att man har krav och ultimatum gällande den andras onani? Förstår såklart att det är viktigt för många, är inte det jag ifrågasätter, men hur kommer man till okejandet för sig själv att ta upp det? Är nog det som känns främmande för mig.

Bra uttryckt! Kan hålla med om varenda ord! Jag skulle heller aldrig ens komma på tanken att försöka styra upp min partners sexfantasier eller onanivanor. Även om man är del av ett par så är man fortfarande separata individer och två olika hjärnor med sina egna fantasier...

Varför låta det ens bli ett problem om man tycker det är ett problem? Lär man känna sin pojkvän/sambo/make så vet man efter ett tag när han smyger upp och runkar. Man känner igen tecknen. Telefonen med på toaletten? Inget ljud från tv-spelet eller något han tittar på från vardagsrummet?

Så man kan ta honom då, eller ännu hellre före och ha sex med honom, ge honom sex så blir det ingen porr eller runkande. Dessutom kan det vara hysteriskt roligt när han får panik försöker stänga av tvn och dra upp boxer+byxor samtidigt.    

I understand the impulses that drive the desire to feel more control, more desired, and so on. But struggling with these issues by regulating a partner?s porn use is not a very effective way to resolve them.

When a man in individual therapy tells me that his angry sweetheart has mandated he masturbate without porn, I assume that he?ll just think about porn (or neighbor, ex-girlfriend, movie/music star) while he masturbates instead of watching it. I'm not saying he should; I'm saying he often will.

Of course he will. It?s what humans have been doing since the beginning of time. The internet didn?t invent masturbation, and internet porn didn?t invent fantasizing.

So when I follow up by asking what the new arrangement accomplishes, the answer is usually ?Well, she feels better.? True, the wife or girlfriend may be less angry (although her frustration may reappear when eliminating porn doesn?t change anything).

I almost never hear a guy say, ?Now I realize how porn was undermining my mental health, sex life, marriage, etc.? I almost never hear a guy tell me that since he gave up porn ?I desire sex with my partner more,? or ?We?ve resolved our conflicts about which sexual activities are off the table.?

Nä man ska inte gå bakom ryggen på sin partner men ÄR det verkligen så farligt att titta lite på porr OM man nu tycker att det har ett värde? Då menar jag LITE och när partnern inte är närvarande och blir lidande! Känns för mig som att man ändå är en egen person fast man har en partner?

För att jag citerade dig, såklart  (på tal om "efterblivet" - också ett citat av dig )

Nu var det ju du som sa att det var väldigt viktigt för dig att han inte "går bakom ryggen på dig" genom att titta på porr, så därför frågade jag. Min man får gärna kolla porr, likväl som jag får för honom. Så jag frågar igen, hur kan du veta att din partner inte "går bakom ryggen på dig"? Med tanke på att det är väldigt lätt att säga att man inte kollar porr, men kolla porr ändå.

Det jag inte riktigt förstår är alla diskussioner om att man ev går bakom ryggen på någon, sviker vad man kommit överens om. Ok att en del som finner det otroligt viktigt (oavsett åt vilket håll) och då har pratat med sin partner om detta men frågar verkligen så många vad andra tittar på/läser/fantiserar om när de har alone time?

För mig är det ett så främmande koncept nämligen, skulle aldrig falla mig in då det känns så påträngande och är privat för den andra. Min partner och jag har varit tillsammans många år men vi vet inte allt sådant om varandra. Så min partner kanske inte skulle uppskatta något av det jag ser på samt läser men jag vet inte och han vet inte heller för det är inget jag diskuterar med andra just för att det är privat. Så att det ska finnas massor med överenskommelser kring andras onani känns...vet inte...konstigt. När i en relation känns det ok att säga att man har krav och ultimatum gällande den andras onani? Förstår såklart att det är viktigt för många, är inte det jag ifrågasätter, men hur kommer man till okejandet för sig själv att ta upp det? Är nog det som känns främmande för mig.