Jag lägger mig inte i vad min partner tittar på/läser/fantiserar om när den har kul för sig själv av den enkla anledning att det inte angår mig. Vi kanske delar vårt gemensamma sexliv men min partners egna har jag ju inte med att göra och den har inte någon skyldighet att berätta för mig heller.
Det jag inte riktigt förstår är alla diskussioner om att man ev går bakom ryggen på någon, sviker vad man kommit överens om. Ok att en del som finner det otroligt viktigt (oavsett åt vilket håll) och då har pratat med sin partner om detta men frågar verkligen så många vad andra tittar på/läser/fantiserar om när de har alone time?
För mig är det ett så främmande koncept nämligen, skulle aldrig falla mig in då det känns så påträngande och är privat för den andra. Min partner och jag har varit tillsammans många år men vi vet inte allt sådant om varandra. Så min partner kanske inte skulle uppskatta något av det jag ser på samt läser men jag vet inte och han vet inte heller för det är inget jag diskuterar med andra just för att det är privat. Så att det ska finnas massor med överenskommelser kring andras onani känns...vet inte...konstigt. När i en relation känns det ok att säga att man har krav och ultimatum gällande den andras onani? Förstår såklart att det är viktigt för många, är inte det jag ifrågasätter, men hur kommer man till okejandet för sig själv att ta upp det? Är nog det som känns främmande för mig.
Bra uttryckt! Kan hålla med om varenda ord! Jag skulle heller aldrig ens komma på tanken att försöka styra upp min partners sexfantasier eller onanivanor. Även om man är del av ett par så är man fortfarande separata individer och två olika hjärnor med sina egna fantasier...