Kan jag flytta under pågående vårdnadstvist?

Min mamma flyttade och tog med sig min lillasyster mitt under pågående förhandlingar. Precis som för dig TS så gick flyttlasset precis samtidigt som en förhandling och mamma dök inte ens upp för hon var ju 15 mil bort och mitt uppe i en flytt och mammor är mammor och bestämmer ansåg hon. Pappa fick akut interresmistisk vårdnad och min syster hämtades av polisen sama kväll. Nu tog ju min mamma min syster till ett grannland så det är nog lite skillnad, men avståndet var å andra sidan kortare och det nordiska samarbetet existerar ju. 

Min pappa fick vårdnaden om oss permanent sen.

Det ante mig. Man behöver ju inte jobba med detta för att veta det... Hoppas vi får uppdatering om resultatet :)

Det lyser så otroligt tydligt igenom att TS anser sig vara "mer förälder" än fadern, o det är detta som får mig att gå igång så in i helvete.
Denna typ av kvinna (för det är nästintill uteslutande kvinnor som gör detta) gör mig så förbannad att det går inte att jämföra....

Istället för att försöka få till en situation som fungerar BRA FÖR BARNET med ett delat föräldraskap så fiskar TS runt efter tips om hur man manipulerar systemet för att gagna sina egna intressen.
Skit i att barnet får det sämre, bara DU får det bättre. Skit i att barnet förlorar sin far o fadern sitt barn, bara DU får ett bättre jobb.

Vidrigt, fy faan.

Stackars barn.

Om din flytt innebär att du kanske förlorar boendet helt, skulle du då stanna kvar? Känns som att du efter att ha läst svaren här borde dra i handbromsen kring flytten. Och byta advokat, hon borde ha avrått från en sådan manöver.

Hon kan inte. Hon flyttar denna vecka vad jag har förstått. Och vad TS absolut inte förstår efter nästan 200 inlägg är att hon begår ett brott, men ffa att hon förstör livet för sitt barn, av totalt egoistiska skäl. "Jag vill flytta, jag vill bla bla bla", inget om att barnet kanske vill nåt. Men ja, hennes advokat verkar ju inte ha koll på läget direkt så en bitch kallad Karma kanske ordnar upp situationen till det bästa ändå.

Min bror likadant, och det var ändå för ca  20 år sen. Vårdnaden hade de kvar gemensamt men boende gick till min bror just för att det inte fanns någon alls anknytning i den nya orten. Mamman flyttade drygt en timme bort. Men det blev varannan helg för mamman, barnet gick i förskola på den gamla orten och man ansåg att det + pappans släkt som var barnets välfungerande nätverk, var viktigare. 

ja det är vad jag tror kommer ske också. Jag hoppas i alla fall att det blir så. Ett interimistiskt beslut innebär ju att rätten fortsätter arbeta med ärendet lite mer i lugn och ro, dvs att TS flytt inte ska hetsa rätten till att ta för snabba beslut. Så det kan ju bli något annat senare eventuellt, men för nu är det rimliga att de tänker precis som du skriver. 

TS, du har inte skrivit så mycket om varför du från början startade vårdnadstvisten och önskade enskild vårdnad. Som jag förstår dig så hade du just då inga planer på att flytta utan det tanken kom i och med att du hittade ett jobb? Eller har du haft den tanken i bakhuvudet sedan tidigare också?

Jag bara undrar, eftersom man knappast drar igång en vårdnadstvist för enskild vårdnad "bara för att", utan det måste ju finnas väldigt starka skäl. Rätten bryter ogärna upp gemensam vårdnad om de inte absolut måste. Så, om det på något vis finns starka skäl till varför pappan inte borde ha barnet boende hos sig mer än han har umgänge nu, så kanske det finns en möjlighet att rätten anser det är bättre att barnet flyttar med dig, men som sagt, det står inte så mkt om det (eftersom det inte var det som var trådens syfte, jag fattar det). Du har själv skrivit att han inte var intresserad när barnet var fött och att han haft problem med depression. Sedan skrev du att han inte är "helt olämplig". Som jag tolkar det jag hittar mellan raderna så är det att han inte varit en så närvarande pappa i starten, men har "tagit" sig vartefter och vill ha mer kontakt med sitt barn. 
Rätten tittar inte så mycket på hur det varit utan hur det är nu.

Jag förstår om du tycker det är orättvist eftersom du har haft hand om ert barn merparten av tiden, men barnets rätt är mycket stark, enligt rättens sätt att arbeta. Så som alla skrivit flertalet gånger i tråden redan, så är barnets rätt till båda sina föräldrar för det mesta starkare än din rätt att flytta till annan ort och ta barnet med dig. 

Nu har jag läst en hel del i tråden och kan inte säga att jag blir särskilt välvilligt inställd till dig men jag ska ge dig ett tips ändå:

Titta väldigt noga på tingsrättens kallelse till MUF. Har rätten kallat dig vid äventyr att interimistiska yrkanden kan prövas även om du uteblir är det väldigt dumt att inte dyka upp.

Jag har precis varit på min första vårdnads-MUF där motparten uteblev. Var en väldigt trevlig tillställning. Jag hade ett lugnt samtal med rättens ordförande där jag fick lägga ut texten om varför min klient borde anförtros interimistiskt ensam vårdnad om barnen. Därefter meddelade ordföranden beslut i enlighet med min klients yrkanden utan att vi ens behövde lämna salen för överläggning.

Vi väntar och ser vad tingsrätten svarar. Förhoppningsvis kan dom ge besked utan muntlig förhandling.