Kan jag flytta under pågående vårdnadstvist?

Om du flyttar så pass långt bort blir det väl svårare med umgänget med pappan? Hur tänker du om det? 

Det är lite rörigt att hänga med.

Du har yrkat på enskild vårdnad?
Samtidigt skriver du att familjerätten tycker ni kan ha fortsatt gemensam vårdnad medan du har boendet. I den kommentaren du skrivit det får du det att låta som en förmildrande omständighet att de tycker så (= du kan flytta, om jag fattar dig rätt?) Så vilket vill du egentligen - gemensam eller enskild vårdnad? 

Du skriver också att din advokat tror att dina chanser till enskild vårdnad är 50/50 (med andra ord inte så stark chans, enligt mitt sätt att se) och du har på ett annat ställe skrivit att pappan inte är direkt olämplig. 

Allt det här går inte ihop i min hjärna iaf (har erfarenhet av en vårdnadstvist där ena parten fick enskild vårdnad + boendet - då handlade det om uppenbar olämplighet hos den andra parten och trots detta var det en tuff tvist) 

De kan ta muntlig förhandling via onlinesamtal, om de skulle vilja, inte helt ovanligt nu i coronatider.

Om du flyttar medan ni fortfarande har gemensam vårdnad så MÅSTE pappan godkänna barnets flytt också, så enkelt är det. Vet inte vad din advokat sagt till dig men när du ska fylla i flytthandlingar så måste båda skriva under kring barns flytt. Eller tänker du bara flytta ändå, skita i pappersarbetet och hålla tummarna? 

Och barnet har inte haft sin dygnsvila på den nya adressen. Kan mycket väl bli så att de anser att barnets nätverk är av så stor vikt på nuvarande ort, att de tycker barnet ska bli skrivet hos pappan. Om det inte finns väldiga tveksamheter till varför ett barn ska bo hos honom, så kan det bli så. Visst kommer de ta hänsyn till att du behöver jobbet du fått, men det är en komplex situation och int alls säkert det blir som du hoppas, inte nu när du gjort som du gjort. 

Och, du skrev i nån annan kommentar att det är så ovanligt att pappor får vårdnaden, men det där är inte riktigt sant längre. Visst är det ff en övervikt på mödrar men gapet minskar, i takt med jämställdhetens utveckling. 

Min bror likadant, och det var ändå för ca  20 år sen. Vårdnaden hade de kvar gemensamt men boende gick till min bror just för att det inte fanns någon alls anknytning i den nya orten. Mamman flyttade drygt en timme bort. Men det blev varannan helg för mamman, barnet gick i förskola på den gamla orten och man ansåg att det + pappans släkt som var barnets välfungerande nätverk, var viktigare. 

ja det är vad jag tror kommer ske också. Jag hoppas i alla fall att det blir så. Ett interimistiskt beslut innebär ju att rätten fortsätter arbeta med ärendet lite mer i lugn och ro, dvs att TS flytt inte ska hetsa rätten till att ta för snabba beslut. Så det kan ju bli något annat senare eventuellt, men för nu är det rimliga att de tänker precis som du skriver. 

TS, du har inte skrivit så mycket om varför du från början startade vårdnadstvisten och önskade enskild vårdnad. Som jag förstår dig så hade du just då inga planer på att flytta utan det tanken kom i och med att du hittade ett jobb? Eller har du haft den tanken i bakhuvudet sedan tidigare också?

Jag bara undrar, eftersom man knappast drar igång en vårdnadstvist för enskild vårdnad "bara för att", utan det måste ju finnas väldigt starka skäl. Rätten bryter ogärna upp gemensam vårdnad om de inte absolut måste. Så, om det på något vis finns starka skäl till varför pappan inte borde ha barnet boende hos sig mer än han har umgänge nu, så kanske det finns en möjlighet att rätten anser det är bättre att barnet flyttar med dig, men som sagt, det står inte så mkt om det (eftersom det inte var det som var trådens syfte, jag fattar det). Du har själv skrivit att han inte var intresserad när barnet var fött och att han haft problem med depression. Sedan skrev du att han inte är "helt olämplig". Som jag tolkar det jag hittar mellan raderna så är det att han inte varit en så närvarande pappa i starten, men har "tagit" sig vartefter och vill ha mer kontakt med sitt barn. 
Rätten tittar inte så mycket på hur det varit utan hur det är nu.

Jag förstår om du tycker det är orättvist eftersom du har haft hand om ert barn merparten av tiden, men barnets rätt är mycket stark, enligt rättens sätt att arbeta. Så som alla skrivit flertalet gånger i tråden redan, så är barnets rätt till båda sina föräldrar för det mesta starkare än din rätt att flytta till annan ort och ta barnet med dig. 

Straff = fängelse får du så klart inte, men du riskerar att barnet blir boende hos pappan, vilket du ju inte vill. 

Vore "kul" om någon som känner TS eller pappan och som kan räkna ut att det är de, kan visa pappan den här tråden där TS rakt ut erkänner att hon vet det är lagbrott hon begår men gör det medvetet. Intressant om pappan kan visa det för sin advokat. 

Vad menar du? Pappan bor väl på en adress? Då är det barnets "hem" lika väl som mammans (gamla) adress. Du mena rävar ent juridiskt förstår jag, men det är väl rätt fånigt av dig att komma med hårklyverier här. 

Han har väl inte godkänt flytt på det sättet du har gjort? 

Jag undrar (om jag inte missat) hur du fick plats på ny förskola, har pappan skrivit under? 

fast det gör de ju? 

Vet du att de faktiskt får göra så i rätten? När min man var i vårdnadstvist försökte hans ex ta med en nära släkting för att vittna om hennes "goda karaktär" men rätten släppte inte ens in denne släkting. Sa att i vårdnadstvister är det väldigt ovanligt att man plockar in vittnen. 

Sedan tänkte jag bara att om du nu vet så mycket om vad pappan tänker och planerar så kanske du inte ska skriva allt här eftersom TS ser det? 

Bra. Men kan ändå vara bra att ha det i minnet när man skriver på sociala medier. 

Hur går det här då? 

I det ärendet jag skrev om (som du kommenterade detta på) så hade de också skickat in innan, men personen fick ändå inte vittna. Nu var fallet rätt solklart från start så kanske var det därför, att de ansåg att det inte skulle bidra med något om personen vittnade. 

Hur gick det med vårdnaden då? Har de kvar gemensam?

Så bra! Skönt att inte mammans manipulativa tricks funkade. 

Jag vet en person som försökte överklaga dom i tingsrätten men fick avslag eftersom de menade att det var ett så övertydligt case. (psykisk sjukdom och personen förlorade både vårdnad och boende) och att ska man överklaga så ska något nytt ha tillkommit (tex att en läkare skulle intygat att personen nu var frisk) 

Jag vill inte vara taskig men om du inte vet sådana här saker sedan tidigare, så bör du ha fått viss insikt om du har följt den här tråden. Har du bara hoppat in nu på slutet? 

Alla boendeföräldrar har inte enskild/ensam vårdnad så ja, det är skillnad. Nu har föregående skribent förklarat det bra så jag ska inte upprepa. 

Ganska snabbt skulle jag gissa. I vårt ärende fick min mans ex avslag efter ca en-två veckor.