Socialtjänsten har placerat min 8 åriga son i ett jourhem

I en förort till Stockholm

Om du vill ha direktkontakt får vi hitta på en lösning

Det gör jag också.

Min son har varit hos kontaktfamiljen på mammans helger i över ett år , på sistone även på mammans vardagar. Der går inte att nå honom alls när han är där, och han får inte ringa mej för dem heller.

Du verkar väldigt fokuserad på vad andra gör FEL och hur det drabbar DIG, och mindre intresserad av hur du kan hjälpa ditt barn. Självklart är det lättare att gnälla än att ta tag i saker, men saken är den att situationen ser ut som den gör, och du kan välja hur du agerar för att göra det bästa för din son.

Det är mycket viktigt för mej att kunna kommunicera med min son när vi är ifrån varandra.

Jag kan ha missat något inlägg. Men jag har inte kunnat läsa mig till hur mycket kontakt du har med sonen när du befinner dig utomlands?

Att få en förälder som bryr sig bortsuddad ur sit liv drabbar ett barn väldigt hårt.

Det är inte avstånd som förstör en relation, det är tystnad som gör det.

Det är mycket viktigt att fort få igång kommunikation mellan min son och mej så fort son möjligt när vi är ifrån varandra.

Socialtjänst, familjerätt, kontaktfamilj och min ex fru hindrar det, och när jag berättar om vad de gör kallar du det för "gnäll", hur det drabbar "mej" och hur jag fokuserar på vad andra gör för fel.

Jag är tacksam för konstruktiva råd hur jag kan komma tillrätta med situationen på bästa möjligt sätt.

Hej ts!

Vilken fruktansvärd situation din son befinner sig i. Tror att du kanske inte riktigt förstår hur mycket "osäkerhet" kan påverka ett barn.
Det som jag undrar därför är hur stor kontinuitet kan du erbjuda ditt barn vad gäller er kontakt, (om låt oss säga du skulle ha "fri tillgång" från mammans och soc sida.)
Kan du ex ringa ditt barn på en bestämd tid varje dag? Samma dag varje vecka?
Kan du bestämma vilka månader du är i Sverige, så att det är samma varje år? Ex sonen vet att pappa alltid är i Sverige månaderna december, juni och juli (eller vilka andra månader som passar). Vilka löften är du beredd att ge och vilka kan du hålla??

När du skriver känns det lite som om du vill att du skall kunna ringa lite när som, och dyka upp som gubben ur lådan, lite när det passar dig och att sonen då alltid bara skall vara glad och tacksam för att du överhuvudtaget finns. Men jag kan ha fel här.
Vad jobbar du med utomlands? Vilken regelbunden umgängesstruktur kan du skapa nu (om vi plockar bort soc etc ur sammanhanget just nu) vad gäller regelbundna telefonsamtal, att du alltid kommer vissa dagar etc.??

När du skriver är det mycket i "jag" perspektiv, jag får inte tillgång till min son, det är viktigt för mig, de hindrar mig, mamman är sjuk, jourfamiljsmannan är elak och pratar om mig etc etc.
När mina barn var små och ringde jag ex varje kväll mellan fem och sju. Varje kväll när de inte var hos mig. Många gånger hade de inte "tid" att prata med mig mer än att säga: "pappa jag har inte tid att prata nu, men vi fick köttbullar till middag och nu skall jag leka med....". Men de visste att jag ringde varje dag, de visste att vid den tiden varje dag skulle de höra av mig och då kunde de prata med mig om vad som helst.

Hur ser din vistelse ut när du är i Sverige? Kommer du några dagar lite då och då? Eller är du här faktiskt hela månader eller i alla fall veckor? När du säger att du är tre månader i Sverige, innebär det att det egentligen är 90 dagar men utspridda lite hur som helst över året?

Tiderna för telefonsamtal, varje onsdag kl 17 och söndag kl 17 Svensk tid, enl överrenskommelse med koordinatorn från familjerätten. Tyvärr slutade mamman respektera tiderna ganska fort efter han gav upp med försöka hjälpa oss. Kontaktfamiljen har aldrig respekterat telefontiderna. Det kan gå flera veckor innan jag lyckas få tag i min son nu för tiden, och är han hos fosterfamiljen även på vardagarna också, går det ännu längre mellan tillfällena, de blockerar ju vår kommunikation helt.

Har man inte själv upplevt det som du och din son upplever är det av förklarliga skäl svårt att sätta sig in i din situation och då är det lätt att kritisera samtidigt som när man varit i en situation så som din och kämpat mot väderkvarnar en längre stund  kan det vara lätt att avfärd andras tankar och idéer.

Bland alla tankar, idéer och synpunkter så dyker det ibland upp någonting som faktiskt går att ta till sig och som får det hela att ta ett skutt framåt.

Jag är övertygad om att du behöver bolla detta med personer IRL, jag hoppas att du har och använder dig av den möjligheten. 

Jag tror att jag skriver för många som kämpat för sina barn när jag säger att det du gör är beundransvärt då det är så mycket lättare att vända på klacken och bara försvinna ut ur barnets liv.