Nygift och otrogen

Jag har legat och läst igenom tråden inatt (tack till alla, alltså wow!) och jag har två frågor. Tror ni, om det drabbar nån annan kvinna, att man efter 10 månader kan ha ?gått vidare?, ältat färdigt och börjat blicka framåt? Är mitt beteende konstigt?

& vad menar ni min man skulle gjort annorlunda när han fick reda på att hon var gravid? Ni verkar tycka han agerat fel men vad borde han gjort enligt er?

(Igår föreslog min man att vi ska börja jobba på ett till barn ?som bevis för hur mycket han älskar mig?. Jag sa nej. Det är nog tack vare den här tråden mycket, så tack!)

10 månader är inte särskilt lång tid i sammanhanget, tror inte någon skulle gått vidare helt. :/

Jag tycker att din man inte borde ha lagt någon som helst press på henne att göra abort, utan det borde varit upp till henne. Sedan kunde han väl berättat hur han kände inför situationen och vad hon kunde förväntat sig från honom, men han borde också varit tydlig med att hon i slutändan ska göra det som känns bäst för henne.

Och när jag skriver att han kunde sagt vad han kände kring det hade det varit bra om han hållit sig mer lugn än vad jag uppfattat att han gjorde. Hon förtjänade inte den ilskan för att hon blev gravid kan jag tycka och det bemötandet hon fick kan ju i sin tur ha satt en del press på henne. Svårt det där. :/

Jag vet fortfarande inte HUR jag går vidare. Har så svårt att acceptera att det hänt även om det som han säger att det bara hände två ggr stämmer.

Han la ingen press på henne (enligt min mening) men klargjorde att han inte ville ha barnet, älskade mig och skulle stanna hos mig och inte skulle ta ansvar mer än möjligen underhåll (och kräva faderskapstest) för barnet. Det var vad hon fick förhålla sig till sedan var ju valet hennes...

Jag vet fortfarande inte HUR jag går vidare. Har så svårt att acceptera att det hänt även om det som han säger att det bara hände två ggr stämmer.

Han la ingen press på henne (enligt min mening) men klargjorde att han inte ville ha barnet, älskade mig och skulle stanna hos mig och inte skulle ta ansvar mer än möjligen underhåll (och kräva faderskapstest) för barnet. Det var vad hon fick förhålla sig till sedan var ju valet hennes...

(Igår föreslog min man att vi ska börja jobba på ett till barn ?som bevis för hur mycket han älskar mig?. Jag sa nej. Det är nog tack vare den här tråden mycket, så tack!)

Det är lite extra förnedrande när han anser att det största beviset på kärlek är att göra en kvinna gravid....

Er otrohet var ingen vanlig otrohet. Vanliga är väl att förhållandet krisar, en hånglat med någon på fyllan, få sjuk ångest och berättar allt dagen efter. Då går det kanske att laga.

Din make var otrogen på en helt annan nivå. Hans otrohet var extrem i form av brist på respekt, förnedring av dig och total brist på kärlek. Ingen går nog vidare i relationen efter något sånt. Hans ånger kom först när du kom på honom. Han hade ju inte ens slutat umgås med henne och han har fortfarande kontakt med henne.

Han ljuger dessutom fortfarande.

Vill du ha en man som gjort en annan kvinna gravid och sedan inte tagit ansvar för situationen? Låter som ett veritabelt svin....

Det är lite extra förnedrande när han anser att det största beviset på kärlek är att göra en kvinna gravid....

Håller med. Det bevisar att han hade känslor för den andra kvinnan med eftersom han gjorde henne gravid.