Anonym (Hjälp)

Äldre 18 Jul 18:50

142 svar

Hans son slår och biter min barn

Hej,

Jag är skild sedan ett drygt år tillbaka. Har tre söner som är mellan 5-13år. För snart ett halvår sedan träffade jag en man och vi blev förälskade. Han har en son från en tidigare relation. Efter en tid tillsammans landade vi i att vi ville ta relationen vidare och inkludera barnen.

Jag har mött många barn i mitt liv, men jag har aldrig mött ett barn med så stor problematik som hans son. De har inte fått diagnosen satt ännu, men det verkar vara adhd i kombination med autism. Pojken är vild, skriker i det närmaste konstant, ska ha det exakt som han vill, slår mina barn och mig (och då menar jag inte på det sätt barn kan göra, han slår med full kraft och är en fara för andra eftersom han inte kan se konsekvenser), han biter mina barn och slår deras vänner. Slåss gör han många gånger per dag.

Mina barn är rädda för honom. De är väldigt lugna och tillbakadragna och deras respons när han slåss och skriker är att stirra och dra sig undan. Ofta kommer de tassande till mig och gråter. De bedjar till mig att pojken aldrig ska komma tillbaka, varje gång han har varit här. De vill inte ta hem vänner när han är här och cyklar gärna härifrån. Vilket jag förstår. Jag är också lite rädd för honom.

Han kan inte bete sig i butiker, ligger skrikande på golvet, förstör saker, hans pappa låter honom göra i princip vad han vill för att undvika konflikter (vilket han blivit tillsagd av psykolog). Det resulterar i att butikspersonalen blänger på oss och undrar varför i hela friden jag inte säger åt mitt barn. Jag vill sjunka genom golvet.

Jag älskar hans pappa, men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag står i valet och kvalet. Vet inte om jag ska avsluta relationen eller försöka hitta en väg framåt. Vad hade ni gjort? Hur hade ni tänkt?

Det har inte blivit bättre senaste dagarna när han mer eller mindre kräver att vi ska anpassa oss till hans son. Som om vi inte redan gör det. Vårt liv ändras helt, barnen accepterar att bli slagna, bitna, att han har andra regler, inte blir tillrättavisad etc. hur mycket mer ska de behöva göra? De har inte valt honom. Det är det jag som gjort.

Anonym (Qwerty)

Äldre 19 Jul 18:15

#82

Hur gammalt är barnet? Barn flyttar ju så småningom. Tycker du är onödigt neggo till särbo. Du lever ju redan varannan-veckas liv, så varför inte träffa mannen när ni båda är barnfria. Det många fördelar med det. Så kan ni flytta ihop sen. Hetsen att flytta ihop i bonusfamiljer har jag aldrig förstått.

Drottningen1970

Äldre 19 Jul 18:18

#83

Stackars pojke som har det så besvärligt med sig själv.

Men min lojalitet och mitt ansvar ligger hos mitt barn. Skulle aldrig utsätta mitt barn för att leva i skräck för att bli slagen. Mitt ansvar att se till att mitt barn har ett tryggt hem.

Aldrig att jag skulle offra barnets trygghet för att jag var kär...

jrockyracoon

Äldre 19 Jul 20:05

#84

Anonym (Lilly) skrev 2019-07-19 18:13:28 följande:

Pappan får kontinuerlig handledning i sitt föräldraskap. Man kan ju tänka sig att han kommer att förbättras med tiden. MEN jag kan tycka att ts ska vänta med att involvera sina barn så länge pappan inte fått ordning på sin familj och sitt föräldraskap.

Det var ett av mina alternativ om du läste. Att om det inte fungerar efter ett antal försök, vänta och se tiden an.

Jag ser dock också möjligheten att försöka igen under mer uppstyrda ordnade former under relativt korta perioder med syfte att försöka skapa mer positiva upplevelser för barnen som kompensation för de negativa.

Folk blir hysteriska i den här tråden för att barnen utsätts för våld. Ja, det är allvarligt, men man undrar ju då hur vissa tänker när de förordar våld som respons. Skulle det våldet vara bättre våld än det våld som ett impulsivt barn ger?

Det är ett litet barn vi pratar om. Om pappan får bättre information om vad LAB går ut på, kommer han antagligen lätt fysiskt kunna förhindra att barnen blir utsatt för våld. Problemet var att han inte insåg att han behövde göra det. Om han inser det, och i övrigt börjar tillämpa strategiska metoder med sitt barn, tycker jag att de ska försöka igen. Varför vänta när de kan försöka på nytt under trygga former för barnen och med bättre verktyg.

jrockyracoon

Äldre 19 Jul 20:14

#85

Maddebuse skrev 2019-07-19 17:17:50 följande:

Varje gång han gör dina barn illa så ger han smisk på rumpan! Men bara med handen

Det låter som om du skulle behöva lite smisk på rumpan själv.

Varje gång någon är otrevlig mot dig på jobbet, ska du slå vederbörande på käften. Det löser säkert väldigt många problem.

Ditt förslag var det sämsta av alla jag läst. Våld skapar problem, inte löser dem. Barn som har olika funktionshinder av olika slag får väldigt ofta dålig självkänsla p.g.a. att de får så lite kärlek i och med deras dåliga impulskontroll och benägenhet att skapa/hamna i konflikter. Då behöver man kompensera med mer kärlek, inte mindre.

Men om man vill att barnet ska bli en ny Breivik eller Anton Lundin, eller varför inte begå självmord eller syssla med droger, då är ditt förslag utmärkt.

Det speciella med barn är att trots deras eventuella funktionshinder och andra problem så har de en hjärna i utveckling och kan faktiskt träna upp sina kognitiva funktioner och få en mer fungerande vardag. En förutsättning för det är att de omges av kloka och insiktsfulla vuxna som tar till sig forskning och beprövade metoder, som t.ex. LAB. Ibland behövs också medicinska åtgärder givetvis.

Annita

Äldre 19 Jul 21:32

#86

För pojkens skull hoppas väl de flesta att han och pappan ska få rätt och bra stöd. För TS' barns skull hoppas nog de flesta att TS inte utsätter dem för denna situation i fortsättningen. Det är nog även i pojkens intresse i själva verket. Om han beter sig så här mår han nog heller inte bra av allt detta.

Hur tänker du efter svaren du fått TS?

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 20 Jul 01:40

#86

Annita skrev 2019-07-19 21:32:52 följande:

För pojkens skull hoppas väl de flesta att han och pappan ska få rätt och bra stöd. För TS' barns skull hoppas nog de flesta att TS inte utsätter dem för denna situation i fortsättningen. Det är nog även i pojkens intresse i själva verket. Om han beter sig så här mår han nog heller inte bra av allt detta.

Hur tänker du efter svaren du fått TS?

Jag tänker att den framtid jag vill ha och den framtid jag vill ge mina barn inte överensstämmer med den framtid vi kan få med den här mannen och hans son.

Jag tänker att relationen skulle kräva alldeles för mycket av oss.

Jag tänker att det viktigaste för mig är att barnen har det bra. Jag vill inte vara i en relation som riskerar att påverka deras liv negativt. Jag tänker inte primärt på våldet, om våldet kvarstår är det uteslutet att fortsätta, jag tänker på kraven som mannen ställer på oss. Att det är mina barn som ska anpassa sig. Jag har inte fått konkreta exempel på hur han förväntar sig att det ska ske, det jag ser framför mig är att mina barn aktivt ska undvika konflikter med hans (LAB) genom att exempelvis ge hans son det han vill ha, låta hans son välja stol först, låta hans son välja mat etc. Hans son blir således eliten. Sonen ska ha andra regler, hans beteende ska tolereras i mycket högre utsträckning och han ska konstant få specialbehandling.

Jag anser att barn i en familj ska ha samma regler och att ett oönskat beteende ska bemötas på samma sätt.

Jag kommer aldrig acceptera att hans son ska bestämma mer än mina barn, att hans dåliga beteende ska viftas undan och att mina barn ska känna att deras välbefinnande blir lidande till förmån för hans sons välbefinnande.

Jag behandlar alla barn i mitt hem på samma sätt, här har vi samma regler och alls välbefinnande är lika viktigt. Det står jag fast vid för mina barns skull. Oavsett vad alla psykologer i världen anser.

Jag älskar den här mannen och vill inte bryta upp relationen. Det finns ingen anledning att stressa in i ett beslut. Vi kan fortsätta ses utan att barnen träffas.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 20 Jul 01:41

#87

Annita skrev 2019-07-19 21:32:52 följande:

För pojkens skull hoppas väl de flesta att han och pappan ska få rätt och bra stöd. För TS' barns skull hoppas nog de flesta att TS inte utsätter dem för denna situation i fortsättningen. Det är nog även i pojkens intresse i själva verket. Om han beter sig så här mår han nog heller inte bra av allt detta.

Hur tänker du efter svaren du fått TS?

Jag tänker att den framtid jag vill ha och den framtid jag vill ge mina barn inte överensstämmer med den framtid vi kan få med den här mannen och hans son.

Jag tänker att relationen skulle kräva alldeles för mycket av oss.

Jag tänker att det viktigaste för mig är att barnen har det bra. Jag vill inte vara i en relation som riskerar att påverka deras liv negativt. Jag tänker inte primärt på våldet, om våldet kvarstår är det uteslutet att fortsätta, jag tänker på kraven som mannen ställer på oss. Att det är mina barn som ska anpassa sig. Jag har inte fått konkreta exempel på hur han förväntar sig att det ska ske, det jag ser framför mig är att mina barn aktivt ska undvika konflikter med hans (LAB) genom att exempelvis ge hans son det han vill ha, låta hans son välja stol först, låta hans son välja mat etc. Hans son blir således eliten. Sonen ska ha andra regler, hans beteende ska tolereras i mycket högre utsträckning och han ska konstant få specialbehandling.

Jag anser att barn i en familj ska ha samma regler och att ett oönskat beteende ska bemötas på samma sätt.

Jag kommer aldrig acceptera att hans son ska bestämma mer än mina barn, att hans dåliga beteende ska viftas undan och att mina barn ska känna att deras välbefinnande blir lidande till förmån för hans sons välbefinnande.

Jag behandlar alla barn i mitt hem på samma sätt, här har vi samma regler och alls välbefinnande är lika viktigt. Det står jag fast vid för mina barns skull. Oavsett vad alla psykologer i världen anser.

Jag älskar den här mannen och vill inte bryta upp relationen. Det finns ingen anledning att stressa in i ett beslut. Vi kan fortsätta ses utan att barnen träffas.

Anonym (Seriöst?)

Äldre 20 Jul 01:49

#88

Men seriöst ts, varför vill du göra din barn så här illa?
Om du nu inte är kapabel att ta hand om dina barn o göra det som är bäst för dem, lämna bort dem på heltid. Finns inte deras pappa?
Pojken mår ju inte bra att ni bor där o det tillsammans med ev diagnos, stackars ungar.

Pojken behöver lugn o ro, bli utredd o få hjälp o stöd likaså föräldrarna, dina barn behöver en vuxen o ansvarsfull mamma som tar hand om dem o skyddar dem.
Sätter sina barn främst.
Annat är dåligt. Kär....varför ska dina barn behöva fara illa för att du inte kan stå på egna ben?
O ett halvår? Hur lång tid gick det innan ni flyttade ihop? Eller menade du att ni flyttade ihop efter ett halvår?

Nä, fy på dig ts, detta är allt ett fall för soc.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Äldre 20 Jul 02:22

#89

Anonym (Seriöst?) skrev 2019-07-20 01:49:16 följande:

Men seriöst ts, varför vill du göra din barn så här illa?

Om du nu inte är kapabel att ta hand om dina barn o göra det som är bäst för dem, lämna bort dem på heltid. Finns inte deras pappa?

Pojken mår ju inte bra att ni bor där o det tillsammans med ev diagnos, stackars ungar.

Pojken behöver lugn o ro, bli utredd o få hjälp o stöd likaså föräldrarna, dina barn behöver en vuxen o ansvarsfull mamma som tar hand om dem o skyddar dem.

Sätter sina barn främst.

Annat är dåligt. Kär....varför ska dina barn behöva fara illa för att du inte kan stå på egna ben?

O ett halvår? Hur lång tid gick det innan ni flyttade ihop? Eller menade du att ni flyttade ihop efter ett halvår?

Nä, fy på dig ts, detta är allt ett fall för soc.

Vi bor inte tillsammans, vi har prövat att umgås tillsammans med barnen vid 5-7 tillfällen. Trots konstant bevakning har utfall som vi inte kunnat förutse skett. Jag tycker du ska börja med att läsa inlägget jag precis skrev ovanför ditt.

Därefter tycker jag att du ska fundera över hur du påverkar människor när du skriver saker som ?ni är ett fall för socialtjänsten?. Socialtjänsten hade kunnat göra livet bättre för så många barn om det inte var tabubelagt för föräldrar att söka sig dit för stöd.

Anonym (--)

Äldre 20 Jul 02:24

#90

Anonym (Hjälp) skrev 2019-07-20 01:41:37 följande:

Jag tänker att den framtid jag vill ha och den framtid jag vill ge mina barn inte överensstämmer med den framtid vi kan få med den här mannen och hans son.

Jag tänker att relationen skulle kräva alldeles för mycket av oss.

Jag tänker att det viktigaste för mig är att barnen har det bra. Jag vill inte vara i en relation som riskerar att påverka deras liv negativt. Jag tänker inte primärt på våldet, om våldet kvarstår är det uteslutet att fortsätta, jag tänker på kraven som mannen ställer på oss. Att det är mina barn som ska anpassa sig. Jag har inte fått konkreta exempel på hur han förväntar sig att det ska ske, det jag ser framför mig är att mina barn aktivt ska undvika konflikter med hans (LAB) genom att exempelvis ge hans son det han vill ha, låta hans son välja stol först, låta hans son välja mat etc. Hans son blir således eliten. Sonen ska ha andra regler, hans beteende ska tolereras i mycket högre utsträckning och han ska konstant få specialbehandling.

Jag anser att barn i en familj ska ha samma regler och att ett oönskat beteende ska bemötas på samma sätt.

Jag kommer aldrig acceptera att hans son ska bestämma mer än mina barn, att hans dåliga beteende ska viftas undan och att mina barn ska känna att deras välbefinnande blir lidande till förmån för hans sons välbefinnande.

Jag behandlar alla barn i mitt hem på samma sätt, här har vi samma regler och alls välbefinnande är lika viktigt. Det står jag fast vid för mina barns skull. Oavsett vad alla psykologer i världen anser.

Jag älskar den här mannen och vill inte bryta upp relationen. Det finns ingen anledning att stressa in i ett beslut. Vi kan fortsätta ses utan att barnen träffas.

Bra då vet du hur du ska göra, ni kan fortsätta att träffas men inte bo ihop och dina barn behöver inte umgås med hans, - har din särbo problem med det då är det bara att avsluta

Hans son slår och biter min barn

INNEHÅLL