Anonym (Hjälp)

Äldre 18 Jul 18:50

142 svar

Hans son slår och biter min barn

Hej,

Jag är skild sedan ett drygt år tillbaka. Har tre söner som är mellan 5-13år. För snart ett halvår sedan träffade jag en man och vi blev förälskade. Han har en son från en tidigare relation. Efter en tid tillsammans landade vi i att vi ville ta relationen vidare och inkludera barnen.

Jag har mött många barn i mitt liv, men jag har aldrig mött ett barn med så stor problematik som hans son. De har inte fått diagnosen satt ännu, men det verkar vara adhd i kombination med autism. Pojken är vild, skriker i det närmaste konstant, ska ha det exakt som han vill, slår mina barn och mig (och då menar jag inte på det sätt barn kan göra, han slår med full kraft och är en fara för andra eftersom han inte kan se konsekvenser), han biter mina barn och slår deras vänner. Slåss gör han många gånger per dag.

Mina barn är rädda för honom. De är väldigt lugna och tillbakadragna och deras respons när han slåss och skriker är att stirra och dra sig undan. Ofta kommer de tassande till mig och gråter. De bedjar till mig att pojken aldrig ska komma tillbaka, varje gång han har varit här. De vill inte ta hem vänner när han är här och cyklar gärna härifrån. Vilket jag förstår. Jag är också lite rädd för honom.

Han kan inte bete sig i butiker, ligger skrikande på golvet, förstör saker, hans pappa låter honom göra i princip vad han vill för att undvika konflikter (vilket han blivit tillsagd av psykolog). Det resulterar i att butikspersonalen blänger på oss och undrar varför i hela friden jag inte säger åt mitt barn. Jag vill sjunka genom golvet.

Jag älskar hans pappa, men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag står i valet och kvalet. Vet inte om jag ska avsluta relationen eller försöka hitta en väg framåt. Vad hade ni gjort? Hur hade ni tänkt?

Det har inte blivit bättre senaste dagarna när han mer eller mindre kräver att vi ska anpassa oss till hans son. Som om vi inte redan gör det. Vårt liv ändras helt, barnen accepterar att bli slagna, bitna, att han har andra regler, inte blir tillrättavisad etc. hur mycket mer ska de behöva göra? De har inte valt honom. Det är det jag som gjort.

dsgdfgdfgfd

Äldre 20 Jul 13:48

#101

Qami skrev 2019-07-20 13:40:55 följande:

Skillnaden som jag kan tycka mellan detta barn och ett barn i rullstol är att ett barn vars svårighet endast är rörelsebegränsning inte utsätter sin omgivning för hot och våld

+1

10 år senare och barnet som nu är tonåring och som fortsatt slå andra - jrockyracoons lösning 'ge barnet en västindien resa' medans ts barn fortfarande blir slagna och får tassa på tå.

jrockyracoon

Äldre 20 Jul 13:52

#102

Anonym (tycker jag) skrev 2019-07-20 13:32:31 följande:

Om ens barn far illa så pga av ett färhållande som föräldern är i så lämnar man, men du tycker alltså att det är viktigare att man stillar sig och att de vuxnas känslor går före barns rätt att slippa våld i hemmet?
Tycker du samma sak också om ts barn hade blivit utsatt för sexuella övergrepp också eller gäller det bara våld?

Och gäller det bara övergrepp (oavsett om det är våld eller sexuella) från barn eller ger du samma frikort till om det hade varit mannen som gjort det?

Självklart ska man som en bra förälder inte 'stilla sig' om ens barn blir utsatt för övergrepp av något slag, att du verkar anser det får mig att be till gud att du inte har barn eller kommer skaffa barn

Du är fortfarande statiskt i ditt sätt att resonera och använder en form av svart och vitt-tänkande. Om barnen far illa så lämnar man, och det finns inga alternativ.

Jag har tänkt längre än dig, för jag kan se en möjlighet att man i TS situation lämnar, men också att man stannar men försäkrar sig om att barnen inte tar skada.

Du vet väl att barns hjärnor inte har särskilt stora kognitiva funktioner, man kan inte låta dem ta beslutet att lämna, baserat på enstaka möten och situationer. Om inte ens vuxna klarar av att tänka dynamiskt och att situationen kan förändra sig vid rätt insatser, kan definitivt inte de barnen föreställa sig hur det kan bli istället.

Naturligtvis ska TS lämna om det visar sig att barnen far illa, efter inledande insatser. Men det här har inte pågått länge.

Nej, jag ger inte samma råd i alla situationer. Jag säger inte heller att det är fel att lämna, jag säger att utifrån den information TS har gett, så finns det möjligheter att på ett för barnen säkert sätt, hitta vägar framåt tillsammans i relationen med vilja och kunskap.

Trist för dig att jag kan meddela dig att jag har tre friska och välmående barn, varav ett behöver särskild anpassning, så jag vet lite kring problemen som uppstår kring den typen av problem. Mitt barn bet också några andra barn på dagis, så situationen är inte helt olik. Jag vet också att vårt barn, sannolikt p.g.a. alla de insatser som vi föräldrar har gjort i form av LAB, anpassningar och tid för återhämtning och mycket kärlek - numer fungerar i vardagen, är inte utagerande på samma sätt som tidigare och fungerar socialt bra till skillnad från tidigare.

Mitt barn som hade dessa problem är ett bevis på att situationen inte är så statisk som du antyder. Med rätt metoder kan man ge barnet tid och låta de kognitiva funktionerna utvecklas.

jrockyracoon

Äldre 20 Jul 13:58

#103

dsgdfgdfgfd skrev 2019-07-20 13:48:16 följande:

+1

10 år senare och barnet som nu är tonåring och som fortsatt slå andra - jrockyracoons lösning 'ge barnet en västindien resa' medans ts barn fortfarande blir slagna och får tassa på tå.

Du har så fel som man kan ha.

Det är barnen som inte får kärlek, värme och omsorg som begår självmord, hamnar i prostitution, blir kriminella, etc.

När man har ett högkänsligt barn, eller barn med NPF är det extra viktigt att man ger utrymme för positiva känslor och kärlek. Att ständigt skrika och gränssätta gör att man inte lyckas förmedla sin kärlek till barnet. LAB går ut på att enbart ta de nödvändiga konflikterna, samt att se till att ställa krav som barnet klarar av. Det gör att barnet får känna att det lyckas och skapar en positiv spiral i stället för den negativa.

Tråkigt att du inte har bättre insikt i hur barns behov ter sig. Ditt inlägg låter som ekon från en svunnen tid när man slog barn, och trodde att de mådde bra av det.

jrockyracoon

Äldre 20 Jul 14:08

#104

Qami skrev 2019-07-20 13:40:55 följande:

Skillnaden som jag kan tycka mellan detta barn och ett barn i rullstol är att ett barn vars svårighet endast är rörelsebegränsning inte utsätter sin omgivning för hot och våld

Det är intressant att du tar upp den aspekten.

Faktum är att det det handikappade barnet kan ju på samma sätt också bli frustrerad av att inte nå upp till de orimliga krav som ställs, och därmed också utsätta sin omgivning för hot och våld.

Det är inte så att barn med NPF är onda och vill andra människor illa och därför tillgriper våld. Barnets funktionshinder gör att det inte klarar av att hantera situationen, och då tar det sig våldsamma uttryck. En lösning är då att man ändrar kraven, undviker situationer där kraven på barnet blir för höga (du går inte till klätterplank med ett barn i rullstol) och andra strategier som fungerar för att bryta det impulsstyrda beteendet. Helt enkelt använder LAB.

Qami

Äldre 20 Jul 14:20

#105

jrockyracoon skrev 2019-07-20 14:08:56 följande:

Det är intressant att du tar upp den aspekten.

Faktum är att det det handikappade barnet kan ju på samma sätt också bli frustrerad av att inte nå upp till de orimliga krav som ställs, och därmed också utsätta sin omgivning för hot och våld.

Det är inte så att barn med NPF är onda och vill andra människor illa och därför tillgriper våld. Barnets funktionshinder gör att det inte klarar av att hantera situationen, och då tar det sig våldsamma uttryck. En lösning är då att man ändrar kraven, undviker situationer där kraven på barnet blir för höga (du går inte till klätterplank med ett barn i rullstol) och andra strategier som fungerar för att bryta det impulsstyrda beteendet. Helt enkelt använder LAB.

Fast nu skrev jag att det fiktiva barnet ENDAST har en rörelsebegränsning, och alltså inte reagerar på motgångar på ett sjukligt sätt med hot och våld

1234568

Äldre 20 Jul 14:58

#106

jrockyracoon skrev 2019-07-20 13:05:51 följande:

Du lider av en statisk syn på situationen.

Ditt argument att det utmärkta och väl formulerade inlägget du kritiserar använder termen "du" i alldeles för hög utsträckning, är nog ett av de mest korkade argument jag sett på FL, faktiskt.

Jag ser till exempel att du använder väldigt mycket ordet "och". Särskilt i början av meningar. Vad säger det om ditt inlägg? Ingenting, givetvis.

Anledningen till att det blir en del "du" i ett sådant inlägg är för att det faktiskt är mamman som är vuxen och som har olika val att göra. Det är givet att barnens bästa finns med i det resonemanget. Om man skriver ett inlägg till någon använder man givetvis personliga pronomen för att kunna formulera det man vill få fram.

Jag tycker att alla ni som propagerar för att mamman ska lämna mannen bör stilla er. Bryr ni er verkligen om barnens bästa, är det precis det ni ska förmedla, och det går kanske att få till en bra lösning för alla inblandade. Att snabbt skjuta på separera-knappen istället för att resonera lugnt och sansat om de olika alternativ som står till buds är tyvärr alltför vanligt här på FL.

Barnen har faktiskt bara träffat sonen 7 gånger och pappan tycks inte ha hunnit dra nytta av sin handledning och sätta sig in i hur man bemöter honom på bästa sätt än. Men han verkar villig att lyssna och ändra sig. Det är omöjligt att sia om huruvida detta kan bli bra för alla i framtiden eller inte.

En mammas uppgift är att skydda sina barn. Att låta en våldsam människa som sätter skräck i barnen flytta in, ska inte finnas med på kartan.

Det är min åsikt.

Hela världen kan inte anpassas efter diagnoser, speciellt inte andras hem.

Du har antagligen barn med diagnoser och tar åt dig. Synd för dig, men andra ska inte behöva anpassa sig till den graden att våldet får flytta in.

Anonym (v)

Äldre 20 Jul 15:50

#107

Jag tycker du ska ompröva ditt beslut om allt eller inget.
Många par idag berättar om vilken lycka de uppnått genom att strunta i att tussa ihop två familjer i samma boende.
Du kan ju läsa trådarna om bonusfamiljer så kan du ju se vilka problem de har.
Försök få ut det bästa av killen du träffar. Odla er parrelation och träffas mest utan barnen.

jrockyracoon

Äldre 21 Jul 19:35

#108

Qami skrev 2019-07-20 14:20:31 följande:

Fast nu skrev jag att det fiktiva barnet ENDAST har en rörelsebegränsning, och alltså inte reagerar på motgångar på ett sjukligt sätt med hot och våld

Åh, jag trodde det rörde sig om ett normalt barn. Att bli frustrerad är ju ytterst normalt och vanligt, både hos barn och vuxna. Att använda hot och våld när man är frustrerad är mycket normalt hos nästan alla mindre barn. Med stigande ålder kommer det normala barnet att hitta andra strategier att hantera sin frustration. De kognitiva funktionerna i hjärnan utvecklas ju lite i taget, så barn klarar generellt sätt inte frustration lika bra som vuxna.

Sen är det ändå inte så lätt att hantera frustration. Det finns ju som bekant många vuxna som både hotar och använder våld när de blir arga. Så att små barn gör det är ju inte förvånande. Viktigt dock att försöka få igång en utveckling där de lär sig att reglera sig.

jrockyracoon

Äldre 21 Jul 19:57

#109

1234568 skrev 2019-07-20 14:58:36 följande:

En mammas uppgift är att skydda sina barn. Att låta en våldsam människa som sätter skräck i barnen flytta in, ska inte finnas med på kartan.

Det är min åsikt.

Hela världen kan inte anpassas efter diagnoser, speciellt inte andras hem.

Du har antagligen barn med diagnoser och tar åt dig. Synd för dig, men andra ska inte behöva anpassa sig till den graden att våldet får flytta in.

Det är ett barn vi pratar om. Barn är inte några monster, som du tycks tro. Det är helt galet att lägga ansvaret på barnet som sannolikt har ett funktionshinder. Barnet kan lika lite hantera sin frustration annorlunda, som en rullstolsbunden kan resa sig upp och springa.

Det är helt och hållet de vuxnas ansvar, föräldrarna, dagispersonal, etc. att se till att det här barnet får en fungerande vardag. Jag har i den här tråden berättat om hur det går till. Du tycks inte kunna ta till dig av den informationen. Tråkigt för dig. Hoppas att du får ett annat synsätt om du, eller någon släkting till dig, får ett barn med liknande svårigheter. De med brist på inlevelseförmåga kanske behöver uppleva situationen själv för att kunna förstå.

Jag undrar om någon har anpassat sig till dig, någon gång? Kanske förstod du inte ett mattetal i skolan, och du behövde en individuell, anpassad förklaring som ingen annan fick. Eller också så kanske du gick över gatan, och en bil var tvungen att anpassa sig och stanna så du kunde gå över vägen. Det är naturligt och viktigt att anpassa sig till dem som behöver det.

Det är också viktigt att anpassa sig till ett barn med NPF-problem. Om man inte får en bra utveckling riskerar barnet att fara illa, ta självmord, eller bli kriminell, el. på andra sätt leva ett destruktivt liv.

Kanske du behöver extra anpassning från mig just nu. Jag har ju t.ex. redan sagt flera gånger att mamman ska säkra sina barn från att utsättas för våld. Men ändå har du tydligen inte förstått det. Det är lugnt att du inte riktigt är som andra och förstår saker den första gången man säger det till dig. Ingen fara. Jag anpassar mig, och säger det en extra gång till dig. TS barn ska inte behöva utsättas för våld, oavsett om hon väljer att stanna i relationen eller inte.

Förstod du bättre denna gång?

1234568

Äldre 21 Jul 22:13

#110

jrockyracoon skrev 2019-07-20 13:32:46 följande:

Det är ju helt ditt val, och utifrån ditt inlägg verkar det ju luta åt att det blir en separation ändå till sist. Fine.

Med det sagt, så ser jag hos dig en fördomsfull inställning till barn med funktionshinder av typen NPF när du anser att de ska bemötas på samma sätt som andra barn som har bättre möjligheter till reglering. Jag undrar om du har samma inställning till handikappade barn i rullstol, ex.vis. Menar du att de också ska förväntas klara av andra saker som vanliga barn klarar av, gå i trappor, hänga sin rock på kroken längst upp, o.s.v. Ska samma regler gälla för dem som för andra? En väldigt märklig inställning i så fall.

Du visar därtill en hel del okunskap om du tror att LAB innebär att man viftar undan dåligt beteende och att man ställer det ena barnets välmående mot det andra. Att du inte vill ta till dig av forskning och empiri kring psykologiska förklaringsmodeller är för mig obegripligt.

Med en sådan rigid inställning kanske det i sig är ett argument till att inte bli tillsammans med en person som har ett mer vetenskapligt och utforskande tänk kring barns uppfostran.

Jag visste det, du tar detta personligt. Och du och "proffisionell" är samma person.

Självklart ska personer med olika handikapp få anpassa sitt hem efter behov. Men nu är det ju inte som så att sitta i rullstol gör dig våldsam. Om alla som satt i rullstol var våldsamma, då skulle dom knappast få vistas bland folk. är en stoooor skillnad på att handikapp anpassa världen än att anpassa den efter agressiva personer. Vi anpassar inte världen efter våldsamma personer, utan vi ser till att dom inte kan skada andra. Psykiskt sjuka som är våldsamma så låter vi inte vistas ute i världen.

Sjukt jobbigt att få ett barn med en diagnos som innefattar våld. Men bara för att dennes förälder älskar barnet, så betyder det inte att världen ska anpassas efter det sjuka barnets våldsamhet.

Tyvärr så blir det ju inte bättre att barnet växer och blir starkare. Och att påstå att man diskriminerar någon för att man inte släpper in denne i sitt hem där man har egna barn, det är bara trångsynt.

Ts har en roll, skydda sina barn. Ts pojkväns roll är att ta hand om sitt barn. Ts roll är inte att anpassa efter sin sambos våldsamma son, och låta barnen leva rädda i sitt eget hem.

Föräldrar med vålsamma barn verkar tro att alla andra ska anpassa sig efter dem. Sanningen är att när barnet blir vuxet och om denne ännu är våldsam, då lever han inte fri.

Hans son slår och biter min barn

INNEHÅLL