Hur var det att leva på 70-talet?

Det är nog inte så bekant som du vill påskina. Men uppenbart väldigt viktigt fråga att reda ut för dig. Vem som bar strumpbyxor i din ungdom

Moonboots! Oh, vad jag önskade mig ett par sådana.Tyvärr var de lite för dyra för oss.

Jag tyckte att de var jättefula, min kompis hade såna och jag minns att hon alltid frös om tårna.
Idag tycker jag dock att det är rätt coola!

Jag har kvar min "pippitröja" som jag fick när Pippi Långstrumpfilmerna kom, i början av 70-talet. Har också kvar min "Fruit Of The Loom"- t-shirt. Kul att ha kvar dessa original när de nya kopiorna dykt upp.

Rekommenderar programserien Eran-punk i tre delar för en bild av livet på 70-talet, sådant man glömt som att kvinnor och män i medelåldern bar hatt och ansåg att punken var en rutten gren som borde sågas av ..

För oss som var födda på 1950-talet blev nylonstrumpbyxorna standardplagget på 1970-talet. Efter "bytet" från strumpor till strumpbyxor  i slutet av 1960-talet hade vi strumpbyxor till både klänning, kjol och långbyxor. Ofta var det de enda strumpor man hade.

Inte för att jag hängt med i diskussionen, men vi hade kalasbyxor i Skåne på 70-talet. Minns en tjej som hade nylonstrumpor på ett kalas. Hon gick på lågstadiet men jag tyckte att hon verkade så vuxen pga dem.

Min hösta önskan var platåskor men det fick jag aldrig. Köpte dock såna när de fick en revival på 99-talet.

Ha, det där med stearinbilder hade jag glömt. Det ligger säkert nån i nån låda nånstans.

Instämmer, det ger en intressant tidsbild även om punkeran sträcker sig en bit in på 80-talet. Det visar på ett skrämmande sätt hur ungdomarna i rekordårens förorter lämnades åt sitt öde, det fanns inget för dem att göra och ingen brydde sig. När sedan möjligheten att få spela utan att kunna dök upp var det en enorm frihetskänsla. Men även om de mörka sidorna antyds känns programmen hittills lite väl romantiserade. Drogerna flödade i den anarkistiska punkmiljön och många grundlade ett livslångt missbruk, ett liv som ofta inte blev så långt...

Många, även barn, hade pälsmössa på vintern på 70-talet. Ofta med sådana där flärpar (eller vad de nu kallas) som man kunde binda fast under hakan, men som folk oftast bara lät hänga ned.
Lite äldre personer kunde ha pälskappa på sig, men de var skrymmande och kunde vara lite jobbiga för medpassagerare i kollektivtrafiken.
Det var lite som i forna Sovjet under Bresjnev-tiden.

På 70-talet var det inne med miniskidor av orangeröd plast som en del barn åkte med som leksak. De var breda och väldigt korta och otympliga och foten satt fastbunden.

Stiga snowracer var populär bland barn, denna plastkälke ersatte den gamla traditionella av järnmedar och med träsits som fanns på 60-talet, gled bättre och var mycket mer styrbar.

Spark var mer förekommande i delar av landet, som fortskaffningsmedel vintertid.

Lite varstans fanns skridskobanor utomhus, som kommunerna lät spola upp vid minusgrader. Fotbollsplaner sommartid naturligtvis. Ungarna hade sällan lång väg till en sådan.

Många motionsspår med eller utan belysning anlades under miljonprogrammets dagar och täcktes av sågspån så det skulle bli mjukt att springa. I anslutning till dessa slingor anlades enkla motionsredskap av trä och järn.

På den tiden fanns gott om lokala motions- och friskvårdsmöjligheter och gott om utrymme, samt rikligt med gratis p-platser i anslutning till dessa. Inte behövdes p-skiva heller.

I skidbackarna var det fullt med stojande barn när det låg snö. Numera är det helt tomt på barn i backarna. Barnen hade snöbollskrig, byggde snögubbar och snölyktor i större omfattning än idag. På 70-talet var man utomhus.