Hur var det att leva på 70-talet?

Det var ett jävla tjat om kalasbyxor! Kan ni inte bara komma överens om att er uppfattning är olika?

Hur gammal är du?
Tänker om du har några 70-talsminnen... 

Och vissa beskriver mitt 60-tal

Det jag minns från 70-talet är den sexuella frigörelsen. Liksom mottot kunde vara bland helt vanliga tjejer att "vem tackar en för att man är pryd"!

Jag blir verkligen överväldigad av min tråd och över hur populär den är! :)

Jag är som sagt född 88 så jag var under 70-talet inte ens i farsans testiklar men likt förbannat är 70-talet ett av de mest fantastiska decennier jag vet!

En fråga: jag har fått uppfattningen att det som på 00-talet var "coolt" - supporterkultur (Casualmodet och fotbollshuliganism) - var på 80-talet rätt töntigt och istället var det hårdrock och punk som var vad de coola kidsen höll på med. Var det samma sak på 70-talet?

För er sportintresserade hittade jag VM krönikan från Argentina 78:
" target="_blank">

I mina trakter fanns det en sorts kluvenhet och "strid" mellan det gamla och det nya i detta avseende. Många föräldrar var inne på den traditionella synen att man skulle vänta med sex till äktenskapet och en del ungdomar höll sig kvar vid den linjen. Men många drogs också med av frigörelsen och prövade på sex i tonåren. Preventivmedelsanvändningen hängde inte riktigt med så det blev många tidiga graviditeter.

Det kan nog stämma, för det var under 70-talet som medelåldern för förstföderskor var som lägst.

Hade 3 i min högstadieskola som var gravida och fick barn 1 som gick i 8:an och 2 i 9:an, vet att 3-4 av mina kompisar blev gravid i 9:an men gjorde abort. Min mamma tog mig till gyn. när jag var 15 år och hade pojkvän för att få p-piller 

Det var några unga föräldrar i min högstadieskola också. Den abortlag som är nu, kom först 1974, innan dess krävdes det tillåtelse att göra abort, så jag misstänker att kombinationen av abortlagen och mer aktivt informera om preventivmedel gjorde att det blev mycket färre (fullgångna) tonårsgraviditeter

Någon gång I mitten av 70-talet introducerades månadskort för SL-trafiken i Stockholm. Det kostade till en början 50 kr för vuxna och 25 kr för minderåriga och kallades femtiokort respektive tjugofemkort. Senare (minns inte när) höjdes det till 70 respektive 35 kr, en kraftig höjning, och vad de nya prishöjda korten kallades kan ni räkna ut själva.

Det innebar ett enormt lyft, eftersom resenärerna innan dess fick stå i en herrans lång kö vid biljettluckan för att köpa biljetter och stämpla dem inför varje resa. Nu räckte det att visa upp månadskortet när man passerade biljettluckan eller busschauffören. Tidsvinsten var avsevärd och folk slapp missa tåget av den orsaken. Automatspärrar för inpassering fanns inte till en början.

På Stockholms Central fanns stadsbud som körde runt och hämtade resgods på perrongerna. Man kunde även pollettera bagaget inför resan.

I början av 70-talet passerade inte pendeltågen Centralstationen utan hade ändhållplatser med stoppbockar där. Skulle man vidare till andra sidan staden fick man byta tåg. Det gick snabbt att ta sig från tåget och ut på gatan, Perrongerna var ljusa och luftiga, ingen överdäckning då inte. Inte mycket folk och ingen stress. Tågen gick dock relativt sällan.

På pendeltågen fanns skyltar med en bild som uppmanade folk att undvika situationen där alla väljer att sätter sig i mitten av tåget medan första och sista vagnen förblir folktomma.

På den tiden fanns ännu rälsdunk. Man kunde öppna fönstren i vagnarna. SJ-vagnar var lyxigt, trivsamt och genomtänkt inredda i ädelträ och mässing. Bagagehyllorna ovanför sätena var rediga och slukade det mesta.
Den som reste ner till kontinenten kunde ännu de första åren av 70-talet, med lite tur, se ett och annat ånglok i aktiv trafik, som dock mest användes till att dra godståg. Något storskaligt klotter eller graffiti förekom inte, bara i liten skala på t.ex. toaletter.