• Thereisthat

    Hur var det att leva på 70-talet?

    Hej. Jag är vad man skulle kunna kalla för en obotlig retrofil. Allt, exakt allt som är före min egen tid fascineras jag av enormt (är född 88). Och det decennium jag är mest fascinerad av är just 70-talet eftersom att det var ett "mellandecennium" då vi lämnade det gamla folkhemssamhället och banade väg för vår moderna tid. Förutom att det var på 70-talet digitaliseringen såg sin linda med de första PC datorerna och spelkonsolerna så skedde även en stor samhällsomvandling då vi gick från att ha varit ett industrisamhälle där majoriteten jobbade inom produktionen till att bli ett tjänstemannasamhälle av dagens slag. Även kulturellt blev 70-talet något extra. Tack vare förbättrad stereoteknik dödades livespelningarna till förmån för stora ljudanläggningar, vilket är bäst profilerat med den stora discovågen mot slutet av decenniet.

    Jag skulle kunna rada upp mängder av händelser som gör just 70-talet extra intressant för mig, t.ex. hur Nixon släppte guldreserven och banade väg för kreditsamhället vi lever i idag eller miljonprogrammet som gav moderna bostäder åt alla. Men jag nöjer mig med att konstatera att 70-talet är mitt absoluta favoritdecennium.

    Så min fråga är till er som levde och kommer ihåg 70-talet. Hur var det att leva då? Vad har ni för minnen? Hur ser ni på decenniet idag? Hur skiljde sig 70-talet mot t.ex. 80- och 90-talet? Har ni någon kuriosa ni vill dela med er av?

    Hit me!

  • Svar på tråden Hur var det att leva på 70-talet?
  • Anonym (Marc)
    Anonym (60-talist) skrev 2017-12-18 16:11:21 följande:
    I undervisningen användes rullbandspelare och fröken hade mycket sjå med att spola fram och åter för att hitta rätt avsnitt på rullbandet. Kassettbandspelare fanns inte i skolan såvitt jag vet.

    I skolan fanns en speciell studio med bandspelar- och hörlursförsedda bås för språkträning som läraren kunde kontrollera centralt, simultant. Åtskilliga av dessa brukade vara trasiga. Barnen tjatade om att få ha en sådan lektion, men det var ytterst sällan vi fick gå det.
     
    Vid vissa tillfällen visades 16mm ljudfilm. Projektorerna gav fruktansvärt dålig ljudkvalitét och bilden hoppade, var oskarp och full med dammkorn. Barnen gladde sig ändå mycket när det blev filmvisning.

    Vid redovisningar och dylikt användes stordia, sedermera kallat overhead. Många tjejer kunde vara lite tekniskt obegåvade och vände stordiat åt fel håll.

    Av ekonomiska skäl gjordes ofta kopior som blåstenciler istället för fotostatkopior. Läsbarheten kunde variera och idag har mina sparade, spritdoftande blåstenciler bleknat bort helt. Fast de höll åtminstone längre än vad dagens kassakvitton gör.

    Några whiteboards fanns inte, det var svart/grön griffeltavla och kritor som gällde. När tavlan började bli för full med kritdamm från utsuddad text så det blev svårt att läsa, fick man blöta svampen med vatten och tvätta av tavlan. Kritan brukade bryta av när den som skrev tryckte för hårt.
    Den där studion för språkträning var riktigt obehaglig där satt man och högläste mumlande och fick då lärarens röst i hörlurarna om att tala högre, tydligare eller upprepa ord
  • Sjuttitalist72
    Anonym (Lo) skrev 2017-12-18 13:45:19 följande:

    Jag och mina syskon gick på ridskola. Många ridlärare kom från kavalleriet. Inte så pedagogiskt utbildade kanske som det blev senare med riktiga ridlärarutbildningar på framför allt Strömsholm.

    Det var rätt tufft, åtminstone på min ridskola.


    Jag håller med även om det kanske var lite annorlunda när jag och min syster började i slutet av 70-talet. Har du sett denna serien på öppet arkiv:

    www.oppetarkiv.se/etikett/titel/Till_h%C3%A4st/

    Det illustrerar ganska bra vad det handlade om. Om länken inte funkar sök på "Till häst" på öppet arkiv.
  • Anonym (63:a)
    sextiotalist skrev 2017-12-18 13:25:45 följande:
    Det jag försöker få fram är att det var så väldigt olika. Dvs den verklighet som du upplevde är inte allas verklighet, min verklighet är inte allas verklighet.
    Så där du bodde var kalasbyxor vanligt, där jag bodde var det uppenbarligen det inte.
    Om du går in på valfri nostalgisida tex denna (http://mysplysch-och-mexitegel.blogspot.se/2013/09/kalasbyxor.html) så ser du att det var oerhört vanligt med detta plagg.
    Jag vet inte varför du gläfser emot bara för att du inte hade det? Den stora massan hade det för att det för den sakens skull inte innebar alla.
  • Anonym (63:a)
    sextiotalist skrev 2017-12-18 13:26:15 följande:
    Vi hade gympa 3 ggr i veckan
    Vi med och jag vet killar när vi blev 11-12år som tyckte att det var lite pinsamt med dom och därför bytte om på toaletten eller tog av dom innan gympan.
    Personligen slapp jag dom vid ca 10 års ålder och minns därför hur jag skrattade när jag blev äldre åt killar som använde kalasbyxor.
  • Anonym (63:a)
    Anonym (Född 1968) skrev 2017-12-18 13:38:12 följande:
    Vi pojkar hade inte kalasbyxor efter 5 års ålder. Vi hade långkalsonger med y-front från Vinson (Domus klädmärke)
    Kan bero på att du är 5år yngre. I min kull hade pojkar det till 10-12år. Sedan blev det mer ovanligt med kalasbyxor bland både flickar och pojkar minns jag eftersom jag har ett syskon som är 1år äldre än du.
  • Walter888

    70-talet var en enormt trygg period. Jag minns att vi var ute och lekte och lekte och lekte och lekte. Vad kan vi varit 6 eller 7 år, inga rån, inga pedofiler, inga våldtäkter eller konflikter överhuvudtaget, det var bara gå ut, att råka illa ut fanns inte på kartan, ingen kände någon eller något fall där någon råkat illa ut. Man behövde inte ens fråga föräldrarna om lov, ingen frågade vart man gick så länge man inte gick över gatan som liten.

    Solen och vädret har förändrats. Det var varmare och soligare då än idag. Idag är det mörkare och kallare och blåsigare, förutom på vintern, vintrarna var mycket snöigare och kallare då. Massor av snö. Men eftersom alla var ute och lekte även på vintrarna blev det fullt stohej.

    I kiosken fick man betala med 5 öringar och 10 öringar för varje liten godisbit. Man pekade på godisbiten så räknade ägaren på miniräknare hur mycket det blev. Snål var ägaren också man fick aldrig någon godisbit extra trots att vi var stamkunder.

    Maten minns jag som äckligare då än nu. Men också mer näringsrik. Man åt något så blev man mätt och fick kraft och energi. Tomater luktade tomat och var väldigt aromatiska. Nu känns det som att man äter tomma skal. När man äter tomat idag skulle det kunna vara mosat äpple också. I skolan fick vi bruna bönor i röra med fläsk och fiskbullar och alla var tvungna att äta upp det man fick på tallriken och man fick inte säga nej om man t ex inte tyckte om bruna bönor.

    Det fanns mängder med jobb som verkade helt bisarra om man tänker på det idag. Fanns kvinnor som satt och vaktade toaletter (toavakter) som man fick betala inträde till, mattanter i skolan var ett stort gäng vissa bara stod och glodde (de diskade väl av efter kanske?), idag är det en eller två som sköter hela rulliansen på mina barns skolor. Det satt ofta t ex människor som stämplade post som kom in till företag (som enda arbetsuppgift). Arbetsplatserna var inte reglerade, vilket förvisso har nackdelar men skillnad på friheten i att gå till ett ickereglerat arbete mot dagens stresshönsburar är gigantisk. Löpande band-jobb var förvisso stressiga och fanns i mängder att tillgå överallt. Man anmälde sig en dag och nästa dag stod man vid bandet om man inte hade jobb. Innan min mor började på universitet jobbade hon för att hon ville inte ha studieskulder. Då jobbade hon på Energiverken med att lasta batterier (tungt och slitsamt jobb). Lasta batterier till ett löpband.

    Men det fanns också arbetslösa och ganska många. Bidragen var höga, betydligt högre än idag. En av mina äldre vänner drev bowlinghall då bowlingen blivit populär på 70talet. Där brukade de arbetslösa samlas och spela bowling. Han behövde arbetskraft (någon som rättar käglor), svaret blev, nej nej vi trivs som det är bidragen är mycket högre än din lön.

    Det var mycket friare också. Fanns inga parkeringsvakter. Bilen stod ute på gatan utan att du behövde tänka på det. Bekymmersfritt. Min farsa hade en mercedes med rostat hål i golvet. Man kunde se gatan nedanför fötterna, brukade ligga i baksätet och titta på hur gatan passerade förbi när vi var ute och åkte.


    Men ja rökningen var ett gissel. Röktes överallt. I caféer, på restauranger, i bilen, även i skolor. Kvinnorna var generellt mycket vackrare, snyggare klädda, proprare till sättet, men även vänligare (mattanterna undantaget, de rökte friskt och serverade sedan eleverna med sin rökandredräkt).

    Kläder kostade mycket mer än idag och var mycket fulare och obekvämare som jag minns det. Men även mycket mycket tåligare. Köpte du en skjorta då som min pappa gjorde, så har den varat till idag. De skjortor jag köper idag vara maximalt 2-3 år.

  • Stårschan
    Walter888 skrev 2017-12-19 11:45:58 följande:

    Det fanns mängder med jobb som verkade helt bisarra om man tänker på det idag. Fanns kvinnor som satt och vaktade toaletter (toavakter) som man fick betala inträde till, mattanter i skolan var ett stort gäng vissa bara stod och glodde (de diskade väl av efter kanske?), idag är det en eller två som sköter hela rulliansen på mina barns skolor.


    Mattanterna förr hade ett tungt jobb. De lagade maten, skalade potatisen, portionerade ut den mjölk som kom i stora mjölkhämtare. Det var inte ovanligt med arbetsplatsolyckor som till exempel att bli skållad av kokhett vatten om man tappade kontrollen över en enorm kastrull där vattnet skulle slås av. En gammal släkting som jobbade som det berättade att de under en period dessutom bredde mackor och lade upp maten på tallrikar så att det stod klart på borden innan eleverna släpptes in i matsalen (jättenöjda över att få ljummen mat...) Plus förstås disken.

    Så de kan nog ha förtjänat att få stå med armarna i kors medan barnen satt och åt...
  • Anonym (-74)

    Ang gympa.

    Vi hade på oss något baddräktsliknande, fast med trekvartsärm. Till det var det sockeplast. Minns att min gymnastikdress var brun med v-ringning. Var avundsjuk på en tjej som hade en i lila med volang..

    Romerska ringar, hoppa över bockar, repen, klättra i "stegarna" och allmänt skutt och hopp var väl det jag mindes mest.

    Vi gick i en gammal skolbyggnad (som även min mormor gått i). På vinden på denna förvarades många spännande saker. Uppstoppade djur, foster i olika stadier inplastade i plexiglas. Burkar med div äckliga döda saker i (liggande i sprit).

    Minns även dessa hiskeliga bruna manchesterbyxor med utsvängda ben. På knäna så nöttes manchestern bort..

    Man stod och mimade till Abba med hopprepet.

    Föräldrarna hade fester där de drack grogg. Gin och grapetonic.

    Stora släkten på julafton. Ingen var skild eller hade nya familjekonstellationer. Och den aftonen var det nyktert som gällde.

    Man kom springandes för att se Anslagstavlan och solens upp och nedgång på tv. Man var svältfödd på tecknat.

    Minns min pappa lagade rosthål på "bullig-mercan" med hönsnät och plastic padding. Många körde med skrotiga bilar så det var ingen som direkt reagerade på sånt då. Från slutet av 80-talet och framåt så var det bara nya bilar som gällde dock.

  • Anonym (Marc)
    Walter888 skrev 2017-12-19 11:45:58 följande:

    70-talet var en enormt trygg period. Jag minns att vi var ute och lekte och lekte och lekte och lekte. Vad kan vi varit 6 eller 7 år, inga rån, inga pedofiler, inga våldtäkter eller konflikter överhuvudtaget, det var bara gå ut, att råka illa ut fanns inte på kartan, ingen kände någon eller något fall där någon råkat illa ut. Man behövde inte ens fråga föräldrarna om lov, ingen frågade vart man gick så länge man inte gick över gatan som liten.

    Solen och vädret har förändrats. Det var varmare och soligare då än idag. Idag är det mörkare och kallare och blåsigare, förutom på vintern, vintrarna var mycket snöigare och kallare då. Massor av snö. Men eftersom alla var ute och lekte även på vintrarna blev det fullt stohej.

    I kiosken fick man betala med 5 öringar och 10 öringar för varje liten godisbit. Man pekade på godisbiten så räknade ägaren på miniräknare hur mycket det blev. Snål var ägaren också man fick aldrig någon godisbit extra trots att vi var stamkunder.

    Maten minns jag som äckligare då än nu. Men också mer näringsrik. Man åt något så blev man mätt och fick kraft och energi. Tomater luktade tomat och var väldigt aromatiska. Nu känns det som att man äter tomma skal. När man äter tomat idag skulle det kunna vara mosat äpple också. I skolan fick vi bruna bönor i röra med fläsk och fiskbullar och alla var tvungna att äta upp det man fick på tallriken och man fick inte säga nej om man t ex inte tyckte om bruna bönor.

    Det fanns mängder med jobb som verkade helt bisarra om man tänker på det idag. Fanns kvinnor som satt och vaktade toaletter (toavakter) som man fick betala inträde till, mattanter i skolan var ett stort gäng vissa bara stod och glodde (de diskade väl av efter kanske?), idag är det en eller två som sköter hela rulliansen på mina barns skolor. Det satt ofta t ex människor som stämplade post som kom in till företag (som enda arbetsuppgift). Arbetsplatserna var inte reglerade, vilket förvisso har nackdelar men skillnad på friheten i att gå till ett ickereglerat arbete mot dagens stresshönsburar är gigantisk. Löpande band-jobb var förvisso stressiga och fanns i mängder att tillgå överallt. Man anmälde sig en dag och nästa dag stod man vid bandet om man inte hade jobb. Innan min mor började på universitet jobbade hon för att hon ville inte ha studieskulder. Då jobbade hon på Energiverken med att lasta batterier (tungt och slitsamt jobb). Lasta batterier till ett löpband.

    Men det fanns också arbetslösa och ganska många. Bidragen var höga, betydligt högre än idag. En av mina äldre vänner drev bowlinghall då bowlingen blivit populär på 70talet. Där brukade de arbetslösa samlas och spela bowling. Han behövde arbetskraft (någon som rättar käglor), svaret blev, nej nej vi trivs som det är bidragen är mycket högre än din lön.

    Det var mycket friare också. Fanns inga parkeringsvakter. Bilen stod ute på gatan utan att du behövde tänka på det. Bekymmersfritt. Min farsa hade en mercedes med rostat hål i golvet. Man kunde se gatan nedanför fötterna, brukade ligga i baksätet och titta på hur gatan passerade förbi när vi var ute och åkte.


    Men ja rökningen var ett gissel. Röktes överallt. I caféer, på restauranger, i bilen, även i skolor. Kvinnorna var generellt mycket vackrare, snyggare klädda, proprare till sättet, men även vänligare (mattanterna undantaget, de rökte friskt och serverade sedan eleverna med sin rökandredräkt).

    Kläder kostade mycket mer än idag och var mycket fulare och obekvämare som jag minns det. Men även mycket mycket tåligare. Köpte du en skjorta då som min pappa gjorde, så har den varat till idag. De skjortor jag köper idag vara maximalt 2-3 år.


    Det fanns våld, pedofiler,våldtäkter, mord osv. på 70-talet också men som barn visste man inte detta eftersom man som barn i lågstadieåldern inte läste dagstidningar eller tittade på nyheter, Gick lätt för föräldrar förr att skydda barn från saker eftersom det inte fanns så många kanaler att få information från räckte att se till att barnen inte såg nyheterna på tv när det hänt något som rånmord, unga tjejer som på väg från dansen överfallits och hittats mördade de mord som gick under benämningen sommarmord var mycket rapporterade i media.
  • Anonym (-74)
    Walter888 skrev 2017-12-19 11:45:58 följande:

    70-talet var en enormt trygg period. Jag minns att vi var ute och lekte och lekte och lekte och lekte. Vad kan vi varit 6 eller 7 år, inga rån, inga pedofiler, inga våldtäkter eller konflikter överhuvudtaget, det var bara gå ut, att råka illa ut fanns inte på kartan, ingen kände någon eller något fall där någon råkat illa ut. Man behövde inte ens fråga föräldrarna om lov, ingen frågade vart man gick så länge man inte gick över gatan som liten.


    O hej o hå.. För mig var det tvärtom. Vad gäller pedofilerna.. Har tyvärr själv erfarenheter och flera vänner som blev utsatta. Folk har i alla tider varnat barn för "fula gubbar". Men oftast var det väl "farbror Bengt" eller Polaren Pär de borde varnat för. Strejker duggade tätt. Man såg om Iran-Irak-kriget på tv. Kalla kriget mellan USA och Ryssland pågick. Och man skulle alltid tänka på de svältande barnen i afrika.
Svar på tråden Hur var det att leva på 70-talet?