• Thereisthat

    Hur var det att leva på 70-talet?

    Hej. Jag är vad man skulle kunna kalla för en obotlig retrofil. Allt, exakt allt som är före min egen tid fascineras jag av enormt (är född 88). Och det decennium jag är mest fascinerad av är just 70-talet eftersom att det var ett "mellandecennium" då vi lämnade det gamla folkhemssamhället och banade väg för vår moderna tid. Förutom att det var på 70-talet digitaliseringen såg sin linda med de första PC datorerna och spelkonsolerna så skedde även en stor samhällsomvandling då vi gick från att ha varit ett industrisamhälle där majoriteten jobbade inom produktionen till att bli ett tjänstemannasamhälle av dagens slag. Även kulturellt blev 70-talet något extra. Tack vare förbättrad stereoteknik dödades livespelningarna till förmån för stora ljudanläggningar, vilket är bäst profilerat med den stora discovågen mot slutet av decenniet.

    Jag skulle kunna rada upp mängder av händelser som gör just 70-talet extra intressant för mig, t.ex. hur Nixon släppte guldreserven och banade väg för kreditsamhället vi lever i idag eller miljonprogrammet som gav moderna bostäder åt alla. Men jag nöjer mig med att konstatera att 70-talet är mitt absoluta favoritdecennium.

    Så min fråga är till er som levde och kommer ihåg 70-talet. Hur var det att leva då? Vad har ni för minnen? Hur ser ni på decenniet idag? Hur skiljde sig 70-talet mot t.ex. 80- och 90-talet? Har ni någon kuriosa ni vill dela med er av?

    Hit me!

  • Svar på tråden Hur var det att leva på 70-talet?
  • Anonym (Marc)
    Anonym (Jhgffhh) skrev 2018-03-24 14:21:41 följande:
    Uppvuxen i brukssamhälle i medelklassfamilj. Allt politiskt, demonstrationer och gröna vågen såg jag inte mycket av.

    Föräldrar satt aldrig och hängde över sina smartphones. Pappa satt däremot klistrad vid aktuellt och rapport vid fasta tider och var då precis lika onåbar. Och när mamma satt på telefonbänken i hallen och sladdrade med vänner och rökte fantiserade jag ibland om att klippa av sladden.
    Barn satt aldrig med skärm, men sa väldigt ofta 'jag har ingenting att gööööra!'
    Barn var inte tjocka, det fåtal som var det blev ständigt påminda om det.
    Att ha barn på daghem var lite skäms och väldigt omdebatterat. Finare med dagmamma eller någon gammal mormor. Jag var hos en granne, en snäll tant. Det var tråkigt så klockorna stannade, men sånt sa man inte.
    Alla visste att man skulle akta sig för gubben Arvid som brukade sitta utanför affären. Han var ofta lite full och ville krama småflickor. Kom man inte undan fort nog så passade han på att klämma lite också och en gång när vi gick påskkärringar så stängde han in min kompis och ville inte släppa ut henne förrän hon tog av sig byxorna en stund. Sånt var allmänt känt, men man berättade det inte, man skämdes. Alla visste också vilka som slog frun på lördagkvällen och vilka tonårskillar man skulle passa sig för i grupp, de som hängde vid kiosken.
    En av dem som inte fick hänga med dem betalade mig 2 kronor för att få testa en tungkyss. Han ville mer, men jag sa stopp. Det var det äckligaste jag varit med om och jag mådde illa av de där två kronorna länge. Var sju år då. Man fick som tjej tidigt höra hemma att man skulle 'akta sig', till en början var det lite oklart för vad.
    Och röken. Inrökt överallt.
    Men fritt var det. Man fick sköta sig mycket själv men också skylla sig mycket själv. När jag tänker på allt farligt och idiotiskt man utsatte sig för, men det gick ju bra nästan jämt. Fast inte alltid, en klasskompis till mig drunknade när han var sju och en annan omkom i en idiotisk lek.
    Porr fanns inte tillgängligt på nätet, däremot i en hemlig gömma i en lada strax utanför samhället. Vi vallfärdade dit på cykel.
    Undrar vem som ägde de där porrtidningsgömmorna det fick man aldrig reda på de bara fanns där i skogen eller i något skjul
  • Anonym (Mimmi)

    Platåträskor och v-jeans..raggare..pizzerior som fick servera starköl och vin..

  • Thereisthat
    Anonym (Mimmi) skrev 2018-03-24 17:17:37 följande:

    Platåträskor och v-jeans..raggare..pizzerior som fick servera starköl och vin..


    Var pizza poppis på 70-talet?.av någon outgrundlig anledning har jag alltid trott att pizzan slog igenom på 80-talet...
  • Anonym (sametskavaj)

    Vi åkte bil utan bälte och mamma och pappa rullade egna cigaretter utan filter som de bolmade på utan att veva ner rutorna så man inte skulle släppa ut den goa värmen. När vi skulle till släkten åkte mamma åkte allltid i papiljotter som hon tog ur strax innan vi kom fram. Vi tävlade i att räkna sånt som flest julgranar på varsin sida för att förströ oss och så tjafsade vi allihop. Eller berättade roliga historier.

    Vi fikade aldrig efter vägen för det var dyrt utan maten var altid klar i andra änden när vi kom fram. Likadant när släkten kom till oss. Det sista man gjorde innan man åkte var att ringa och tala om exakt vilken tid man skulle komma iväg så maten inte skulle bli kall. Fanns ju inga mobiler eller microugnar. Ofta var det flygande Jakob och drickaback. Det var ju fest!

    Nästan ingen brydde sig om heminredning utan alla hade 3:a, 2:a + fåtölj, ryamatta och en väggbokhylla i fanér. Draperier och gardiner hade stora blaffiga blommor eller något annat psykedeliskt mönster. Eftersom vi inte hade fisknät på väggen bestod lyxen av en ljusgrön plastföntän som skvalade när vi kollade på Dallas och åt dammsugare när det var "varsågod".

    Campingbord och campingstolar med orange tyg på lägenhetsaltanen. Där stod den guldfärgade minicykeln av märket Impala och så brosans cykel med limpsadel. Hushållsapparaterna var bruna, oranga eller 70-talsgröna.

    Ingen rakade benen utom möjligtvis fransyskorna och man klippte innersulor till sina gummistövlar av stuvbitar från helteckningsmattan. Alla var i skogen regelbundet så klart och ingen skrev såklart!

    Eftersom jag inte var raggare fanns det bara ett alternativ (enligt raggare) och det var att jag var knarkare. Alla som nån gång kanske hade rökt braja och inte hade fett, stripigt hår räknades som knarkare. Jag hade tajta, vita, midjehöga jeans med utsvängda ben som man fick ta på liggandes medan någon tryckte ihop höftbenskammen och drog upp "spruttan" med tång, och så svart figursydd sametskavaj förstås. Annars Gul & Blå jeans eller Puss & Kram. Bognerkopia på vintern. Hål i ett öra gjorde man själv med en säkerhetsnål och isbit och satte sedan dit en rad med små stenar. Till fest var det jätteringar, blå kajalpenna och genomskinligt läppglans som gällde. Klöver Vaseline till vardags.

    Minns hur man tyckte att 60-talet kändes unket och gammalmodigt och att man var född för sent och hade missat att vara tonåring/ung under det mycket häftigare 50-talet...

  • Anonym (Marc)
    Anonym (sametskavaj) skrev 2018-03-24 20:08:46 följande:
    Vi åkte bil utan bälte och mamma och pappa rullade egna cigaretter utan filter som de bolmade på utan att veva ner rutorna så man inte skulle släppa ut den goa värmen. När vi skulle till släkten åkte mamma åkte allltid i papiljotter som hon tog ur strax innan vi kom fram. Vi tävlade i att räkna sånt som flest julgranar på varsin sida för att förströ oss och så tjafsade vi allihop. Eller berättade roliga historier.

    Vi fikade aldrig efter vägen för det var dyrt utan maten var altid klar i andra änden när vi kom fram. Likadant när släkten kom till oss. Det sista man gjorde innan man åkte var att ringa och tala om exakt vilken tid man skulle komma iväg så maten inte skulle bli kall. Fanns ju inga mobiler eller microugnar. Ofta var det flygande Jakob och drickaback. Det var ju fest!

    Nästan ingen brydde sig om heminredning utan alla hade 3:a, 2:a + fåtölj, ryamatta och en väggbokhylla i fanér. Draperier och gardiner hade stora blaffiga blommor eller något annat psykedeliskt mönster. Eftersom vi inte hade fisknät på väggen bestod lyxen av en ljusgrön plastföntän som skvalade när vi kollade på Dallas och åt dammsugare när det var "varsågod".

    Campingbord och campingstolar med orange tyg på lägenhetsaltanen. Där stod den guldfärgade minicykeln av märket Impala och så brosans cykel med limpsadel. Hushållsapparaterna var bruna, oranga eller 70-talsgröna.

    Ingen rakade benen utom möjligtvis fransyskorna och man klippte innersulor till sina gummistövlar av stuvbitar från helteckningsmattan. Alla var i skogen regelbundet så klart och ingen skrev såklart!

    Eftersom jag inte var raggare fanns det bara ett alternativ (enligt raggare) och det var att jag var knarkare. Alla som nån gång kanske hade rökt braja och inte hade fett, stripigt hår räknades som knarkare. Jag hade tajta, vita, midjehöga jeans med utsvängda ben som man fick ta på liggandes medan någon tryckte ihop höftbenskammen och drog upp "spruttan" med tång, och så svart figursydd sametskavaj förstås. Annars Gul & Blå jeans eller Puss & Kram. Bognerkopia på vintern. Hål i ett öra gjorde man själv med en säkerhetsnål och isbit och satte sedan dit en rad med små stenar. Till fest var det jätteringar, blå kajalpenna och genomskinligt läppglans som gällde. Klöver Vaseline till vardags.

    Minns hur man tyckte att 60-talet kändes unket och gammalmodigt och att man var född för sent och hade missat att vara tonåring/ung under det mycket häftigare 50-talet...
    Jag har faktiskt fortfarande kvar och använder ett påslakan från 70-talet. med typiska färger brunt, orange ,likadant kan ses i långfilm som handlar om kollektiv på den tiden.
  • Anonym (Underbara 70tal)

    Det var verkligen så idylliskt som folk säger på 70 talet. Vi lekte röda vita rosen långt in på sommarkvällarna, och pallade äpplen i trädgårdarna,och byggde lådbilar. Man var aldrig rädd för något möjligtvis någon fyllegubbe,men inte ens det.

  • Anonym (Mimmi)
    Thereisthat skrev 2018-03-24 18:46:37 följande:

    Var pizza poppis på 70-talet?.av någon outgrundlig anledning har jag alltid trott att pizzan slog igenom på 80-talet...


    Pizza var nog poppis..samt träskon fick ett uppsving i slutet av 70-talet..beiga..samt de kortväxta köpte platåtypen..annars var det ju även bandet kiss som regerade i tidningen poster..v-jeansen kom i början av 70-talet - utsvängda nedan för knäna..raggarna samlades vid torgen med sina bilar med en ibland fäst rävsvans på radioantennen..ungdomsgårdar fanns även där det kunde bli stökigt till och från..samt öl som verkade vara inne-drycken..
  • Anonym (sametskavaj)
    Thereisthat skrev 2018-03-24 18:46:37 följande:
    Var pizza poppis på 70-talet?.av någon outgrundlig anledning har jag alltid trott att pizzan slog igenom på 80-talet...
    Pizza slog igenom på 70-talet, lite före Rubiks kub, men var mer exotiskt då.
  • Anonym (sametskavaj)
    Anonym (Mimmi) skrev 2018-03-24 21:19:58 följande:
    Pizza var nog poppis..samt träskon fick ett uppsving i slutet av 70-talet..beiga..samt de kortväxta köpte platåtypen..annars var det ju även bandet kiss som regerade i tidningen poster..v-jeansen kom i början av 70-talet - utsvängda nedan för knäna..raggarna samlades vid torgen med sina bilar med en ibland fäst rävsvans på radioantennen..ungdomsgårdar fanns även där det kunde bli stökigt till och från..samt öl som verkade vara inne-drycken..
    Jämte Sweet och Nazareth och Abba. Fast Abba var töntigt på 70-talet. För ungar och pensionärer. Gränges hette ölen med sina vackra naturmotiv på burkarna som jag samlade på och som dracks av folket som spenderade kvällen på parkeringen utanför folkparken, men det dracks mer Kir av de som betalade och gick in.

    Jag hade beiga träskor, tubsockar, vita jeans, vit busarong, ingen bh förstås och en marinblå Lyle & Scottröja i lammull knuten över axlarna. Vet aldrig att jag faktiskt trädde den över huvudet någonsin. Den var liksom till för att hänga där som en kort cape. Raggarna höll jag mig ifrån. De och deras bilar luktade konstigt och hade kulörta lampor, stora luddiga tärningar eller kokosnötsapor som dinglade från backspegeln. Och så knullades det i baksätet fast ingen fick aids.
  • Anonym (sametskavaj)
    Thereisthat skrev 2018-03-21 22:58:05 följande:

    Nu väcker jag liv i tråden igen.

    Jag kollade på serien "Lära för livet" och jag måste säga att serien var riktigt härlig. Men det fanns ett par saker jag reagerade på. Det första är att ungarna tilläts dricka öl, röka och snusa i lärarnas närvaro. Det andra var att det var förvånandsvärt få invandrare i serien. Det tredje jag reagerade på var hur serien var så öppet vänsterorienterad, vilket är märkligt då den producerades av Sveriges Radio som skulle vara objektiva.

    Är den här serien tidstypisk för 70-talet? Fick man dricka bärs öppet på skoldanser? Var det verkligen så få invandrare på den tiden? Var Sveriges Radio så vänstervridna redan då?


    Hela samhället var mer vänster då så det som låg i mitten var förskjutet åt vänster med dagens mått mätt. Det fanns många invandrare då också, men de kom från främst Finland, Jugoslavien och Chile. "Lära för Livet" är tidstypisk - lite proggig. Har du sett filmen "Jack"? Väldigt 70-tal.
Svar på tråden Hur var det att leva på 70-talet?