Hur var det att leva på 70-talet?

Det var på sätt och vis lugnare då, det var ytterst sällsynt att vi hade aktiviteter efter skolan. Jo, jag gick på barn/ungdomsaktiviteter i missionskyrkan.

Att det blev just där berodde på att den låg tvärs över gatan så det var inga problem att ta sig dit själv redan när jag var fem år. Det fanns nämligen inte på kartan att de vuxna skulle följa/skjutsa till aktiviteter. Skulle man någonstans fick man ta sig dit för egen maskin.

Min mamma var hemmafru och vi hade inte särskilt mycket pengar och så var det hos de flesta. En av mina klasskompisar hade en mamma som jobbade och det tyckte jag var väldigt konstigt och tyckte synd om min kompis som kom hem till ett tomt hus.

Detta att ha ont om pengar var ingen skam, alla hade det så där jag bodde. Att ärva kläder av syskon och kusiner var självklart. Att köpa byxor som var ett par nummer för stora och sedan vika upp benen sågs som ett smart sätt att spara pengar.

Gick något sönder lagade man det vare sig det var en kaffekopp eller en tröja och ingen höjde på ögonbrynen för det. Silvertejp och plastic padding regerar! Ja man lämnade till och med in tv-apparater på reparation, min morbror jobbade på en sån firma!

Vi hade inte cykelhjälm (tror knappt att det var uppfunnet än), vi skjutsade varandra på cykel, små barn hade en slags cykelstol men var inte fastspända.

Bilbälten hade vi inte. Jag minns hur mysigt det var att få ligga i bakrutan och titta på månen när vi åkte hem från mormor på söndagskvällarna. Annars var det förstås ganska rökigt i bilen precis som överallt annars.

Naturligtvis fanns det saker man ville ha men som man visste var ouppnåeligt. Jag hade en stor önskan som jag visste att vi aldrig skulle ha råd med:
ett "badrumsmöblemang" i avokadogrönt. Till min stora lycka har jag just ett sådant nu!

Ja, just det. Vi spelade in låtar från radion på kassettband. Minns hur vi satt knäpptysta framför Svensktoppen med två bandspelare mot varandra.

Filmen "Grease" gjorde att min storasyster och alla andra tonåringar gick i 50-talskläder och frisyrer.

När det gäller bankomater så visste jag inte vad det var förrän min (enda rika) klasskompis stolt visade upp sitt Minuten-kort första dan i sjuan 1982. Jag var djupt imponerad.

Jag bodde/bor i en liten håla så vi låg ju lite efter de stora städerna så jag var en bra bit upp i tonåren när jag stiftade bekantskap med sådant som bankomater, pizza, kulglass och lösgodis.

Vilken lycka!

Ja Gud vilka bra serier det var! Har skaffat flera av dem på DVD. Albert och Herberts julkalender kom hem från cdon i förrgår så nu ska här njutas... De vanliga säsongerna hoppas jag ska ligga under granen på julafton.

En serie som jag inte fick se var Rötter. Mamma ansåg att den inte var lämplig för barn. Men vårt hus var ganska stort och när reprisen gick dagen efter smög jag upp på övervåningen och såg första avsnittet i smyg. Hu vad otäckt det var, jag var ledsen i flera dagar men kunde ju inte prata med mamma om det. Det gjorde jag inte om.

Du har så klart rätt! Jag är lite virrig när det gäller årtal. Jag är född 1971 och började sjuan 1984, helt riktigt. Det innebär ju alltså att jag kom i kontakt med bankomater och minuten-kort två år senare än jag först räknade ut.

Inte så dumt att upptäcka att man är något år yngre än man trodde.

Ja, det tycker jag att du ska göra. Jag började virka för ett par år sedan och det är både roligt och rogivande, mindfullnes liksom. Jag virkar inte spetsdukar och sånt utan enklare och snabbare saker. Det blir inte alltid så snyggt men vad gör det?

En av sönerna säger att jag ser otroligt gammal ut där jag sitter i min gungstol och virkar men det bjuder jag på.

Varma och ljusa. Jag minns förstås inte så mycket om politik och sådant men jag har starka och tydliga minnen av hur det var att vara barn då.

Det jag minns mest var hur mycket jag tyckte om lekis. Jag får fortfarande pirr i magen när jag går förbi den byggnaden. Idag är det ett äldreboende men jag ser fortfarande mitt älskade lekis.

Jag inbillar mig också att detta med hur man ser på mode och inredning beror lite på hur gammal man var på 70-talet.

Min syster och min make var tonåringar (födda -63) och de kan inte tänka sig något fulare än avokadogrön badrumsinredning ( men maken har fått ge sig, se mina tidigare inlägg), brun, grön och vinröd manchester och storblommiga gardiner.

Jag tycker att vinröd manchester är ursnyggt, jag älskar min avokadogröna toa och handfat. Och när det gäller lappstövlar så är jag lycklig ägare till ett par äkta från 70-talet. Jag använder dem varje dag på vintern och känner mig jättefin.

Det jag minns av nyheter och världshändelser var när Elvis dog (samma dag min bror föddes) samt den islamiska revolutionen 1979. Jag hörde de vuxna prata om hur hemsk Ayatollah Khomeini var. Och så PLO såklart, inte för att jag förstod eller brydde mig så mycket men det genomsyrade min barndom.

Och med risk för att bli idiotförklarad: jag gillade verkligen Vilse i pannkakan...

Träskorna ja, var det bara här de användes året runt? Här hade i alla fall tonåringarna det om de ville vara coola. Minns att jag tyckte det såg så häftigt ut när snön fastnade på skorna så att de blev flera decimeter höga.

Ja det hade vi alla både pojkar och flickor. Och minns ni tjejernas gympakläder? Som om vi sprang runt i baddräkter med små volanger...

Jag håller med om att långfredagen var urtråkig. Inget på TV, inga kompisar och inte ens godiskiosken var öppen.

Annars kan jag ibland sakna tiden då affärer hade stängt på söndagar. Häromkring fanns det till och med vissa som hade stängt lördagar också.

Diabilder (som alltid hamnade upp-och-ner), använder man såna i skolan numera?
Och som jag älskade planscherna med djur,  Moses i vassen och Sveriges karta. Fröken använde pekpinnen för att visa Kiruna och Karlstad, underbart.

Jag tyckte väldigt mycket om skolan precis som jag tyckt om lekis. Jag minns när dagiset byggdes här i vårt plutt-samhälle. Det sågs med viss skepsis, här var det naturliga att mammorna var hemma.

Finns det någon som minns sammetsbilderna? De där riktigt fula med svart sammet?

Det kanske var i början på 80-talet men jag minns att allt stannade när Ingmar Stenmark tävlade. Även i skolan gick vi ner i filmrummet för att se honom på TV. Gjorde man så på andra ställen också?

Vilken lyx! Här fick hela skolan, ettan till sexan tränga ihop oss vid den enda tv´n som fanns på skolan. Visserligen var vi inte så många men skolans lokaler var heller inte så stora.

På tal om lukter, minns ni björnklister?

Jag tyckte det var helmysigt att bila långt. Vi hade dessutom en kombi så mamma fällde baksätet och bäddade i hela utrymmet.

Moonboots! Oh, vad jag önskade mig ett par sådana.Tyvärr var de lite för dyra för oss.