Bli nekad gemensam vårdnad?

Det är inte han som motarbetar umgänget mellan barn och förälder. Barnet har rätt till båda. Det är inte mammans vilja som är prio ett här. Utan barnets rättigheter. Det är det han kan tvingas slåss för. Tingsrätten har som uppgift att se till att vårdnaden hanteras könsneutralt. Om TS inte döljer något som gör han olämplig som vårdnadshavare så är det ganska stor risk att den förälder som inte samarbetar angående vårdnaden förlorar i rätten. 

Du har en egoistisk inställning till detta där du som mamma förutsäger att du av naturen är lämpligare. Har du missat alla år av feministiska argument och könsneutrala lagar i landet?

Jag satt i nära exakt samma sits som dig.

Tveksam till att du kommer så låmgt med stämning när barnet är så litet utan börja med samarbetssamtal.

Om inte annat så ser du inte ut som en bråkstake då när ni kommer till tingsrätten.

Se till att få så mycket umgänge som möjligt.

Där finns flera mamma sidor som berättar exakt hur man ska göra för att få ensam vårdnad osv. Hur man ska hävda samarbetsproblem.

Visa dig samarbetsvillig, försök lösa fredligt.

Tjafs om kläder osv är inte samarbetsproblem.

När det är dags för stämning så se till att ta en bra advokat. Inte nån nybakad jurist.

Skaffa hemförsäkring som täcker om du inte har det.

Men ha is i magen, vänta tills barnet iaf fyllt ett år. Utnyttja allt umgänge du kan få, var medgörlig utan att låta henne styra allt.

Vare sig du eller hon äger barnet. Finns där ingen vålds eller missbrukshistorik så kommer det lösa sig för dig. Men det kommer ta tid och blir det stämning så kommer det kosta en skaplig slant också

Varför måste hon ha ALLA dagarna?

Har du kollat om du kan få jurist betald via hemförsäkringen?

Tänk på att hon kan ta barnet och flytta till annan ort om ni inte har gemensam.

Tror jag skrev det i original-inlägget att vi självklart ska gå på samarbetssamtal nu inom en snar framtid, men att vi båda inte vill böja oss. Jag vill ha delad vårdnad för att få vara med delaktig i min sons liv mer än umgänge, och hon som vill ha ensam för det (enligt henne vore det enklare).

Tyvärr vet jag om dessa mammagrupper på Facebook som förklarar allt det där och ger tips om hur de ska lyckas, för hon är nämligen med i dem och varit hela tiden (minns när hon berättade att hon gått med i dessa "mamma"-grupper så hon har antagligen ett helt arsenal med kunskap och knep redo..

Problemet med att ha is i magen och vänta tills barnet är ett år är att jag tror hon har ev. planer på att flytta långt bort. 3+ timmar bort och då kommer jag inte ha någon möjlighet till mer umgänge än just bara de få timmarna i veckan som jag redan får..

Svårt att ha is i magen i denna situation när det handlar om mitt barns och min relation som står på spel.

Jag köper att man kan ta det lugnt och att hon kanske har "mycket hormoner" just nu, men ni som säger det kanske inte inser att hon har full och ensam vårdnad under denna tiden och kan praktiskt göra vad hon vill med honom utan att jag har något att säga till om överhuvudtaget. Med vår son. Inte hennes, utan vår.

Nu talar vi inte om vikten av egna erfarenheter av att använda sin makt att ta ifrån någon annan sitt lilla barn.

Vi talar inte om egna erfarenheter av att tycka att man äger sitt barn. Det kommer jag aldrig tycka.

Det handlar om vad som är bäst för barnet. Vi talar om en nybliven förälder som tvingas ge upp sitt nyfödda barn i princip helt och hållet. På grund av en annan persons makt och nycker (givet att uppgifter stämmer återigen)

Skulle du ge upp din nyfödda, säga nej till gemensam vårdnad och gå med på att träffa din nyfödda en gång i veckan?...om inte - vad objektivt ger då en kvinna rätten att göra det mot en nybliven far - bara för att kvinnan är känslig som nyförlöst?

Sist men inte minst...jag har sett på nära håll hur det kan gå när den ena föräldern utan grund stänger ute den andre. Hur den föräldern som har makten själv upplever att det känns att 'slippa' en till förälder spelar ingen roll för offren i situationen om jag säger så.

Du ska inte ge dig. Och vadå förlora i tingsrätten? Om du nu skulle göra det så får det ju samma konsekvens som att du bara går med på det nu. Så du har ju inget att förlora.

Om mamman hävdar samarbetssvårigheter och du visar att du gärna samarbetar så faller det tillbaka på henne. Fortsätt visa att du gärna pratar och går i samtal osv.

Jag vet för övrigt ett fall där mamman kryssade i rutan att hon skulle ha enskild vårdnad efter att pappan hade skrivit under resten av pappret. Så det kan absolut stämma. Han fick veta det när familjerätten ringde och kollade om det verkligen stämde.

Att de inte kan döma till gemensam vårdnad när det finns stora samarbetsproblem (vilka här förefaller vara endast från mammans sida) innebär att vårdnaden sannolikt tilldöms pappan. Så blev det för en familj jag känner.
pappan ville ha gemensam och träffa barn varannan helg, mamman ville ha enskild. De kom inte överens. Pappan fick vårdnaden och barnen bor nu helt hos honom fast han hellre skulle ha delat- för barnens skull.

Och självklart går det att intyga faderskap separat. Be om en ny blankett bara och säga att ni behöver en eftersom n inte kommit överens i den andra frågan ännu.

Stå på dig och låt dig inte skrämmas av mammans hot- för ditt barn behöver dig.

Tvivlar på att man ger vårdnaden och boendet när det gäller ett ammande nyfött barn pga samarbetssvårigheter.