• Anonym (Pappan)

    Bli nekad gemensam vårdnad?

    Hej FL!

    Första gången man skriver här men har läst en massa senaste tiden.

    Är just nu i vårdnadstvist med min ena sons mor. Min son är bara 1,5 månader gammal.

    Hon nekar mig gemensam vårdnad och vill ha ensam enbart för att "det skulle bara bli krångligt med gemensam". Hon påpekar även samarbetsproblem (men när jag frågar vad vi inte kan samarbeta om utöver just vårdnaden kan hon inte komma med något konkret). Jag ser inte vad det krångliga skulle vara, och självklart gör jag enbart val och beslut baserat på min sons bästa. Hon drog upp "val av dagis" och då sa jag att jag litar på hennes omdöme då hon kan dagisen bättre än jag t.ex (vilket är sant) så jag ser inte att det skulle vara samarbetsproblem då?

    Det har inte gått till TR än utan det ligger fortfarande hos socialen och vi ska ha ett samarbetsavtal där samtliga hoppas att vi kan lösa det (vilket både jag och exet påpekar att "det kommer nog inte påverka så mycket").

    Problemet jag har just nu är att efter ett samtal med henne så har hon gjort mig osäker på lite saker;

    När hon frågade "Är det värt att riskera, tänk om du förlorar i Tingsrätten? För när jag ringde och pratade med Tingsrätten så sa dem att det finns stora chanser att jag skule vinna"

    Medans socialkontoret påpekat;
    "Vill du ha gemensam vårdnad så gör du helt och hållet rätt just nu. Det ska kräva mycket allvarliga saker för att bli nekad gemensam vårdnad så som lång historia av drogmissbruk, alkoholmissbruk eller brottslighet."

    Men jag har inget av de punkterna? Jag har en son sedan tidigare som jag har VV och det har aldrig varit några problem eller osäkerhet kring att jag skulle vara en dålig förälder t.ex (snarare tvärtom faktiskt).

    Så nu sitter jag smått förtvivlad och osäker på situationen jag är i och vet inte hur jag ska tolka allt?

  • Svar på tråden Bli nekad gemensam vårdnad?
  • Anonym (Helga)
    Anonym (ensam mamma) skrev 2017-09-11 20:27:49 följande:
    Att vara nybliven förälder är omtumlande och det är mycket vanligt att man är skör. Ts uppvisar enligt min bedömning också skörhet då han inte klarar av att ha lite is i magen och stötta mamman utan planerar dra igång en rättstvist på stört utan att ge det en chans med andra medel först. Det finns alltså inget som talar för att det skulle bli ett dugg bättre av att skifta vårdnadshavare.
    Stötta mamman? De båda har blivit föräldrar. Mamman gör bedömningen att hon ensam kan ge barnet allt det stöd och den omvårdnad barnet behöver. Så varför skulle Ts stötta mamman i det? Ts vill ha gemensam vårdnad om sitt barn. Naturligtvis kommer tingsrätten att tilldela honom det om han inte har några stora brister som äventyrar barnets utveckling och hälsa.
  • sextiotalist
    Anonym (Helga) skrev 2017-09-12 10:54:02 följande:
    Stötta mamman? De båda har blivit föräldrar. Mamman gör bedömningen att hon ensam kan ge barnet allt det stöd och den omvårdnad barnet behöver. Så varför skulle Ts stötta mamman i det? Ts vill ha gemensam vårdnad om sitt barn. Naturligtvis kommer tingsrätten att tilldela honom det om han inte har några stora brister som äventyrar barnets utveckling och hälsa.
    Det man måste komma ihåg att det inte alls är självklart att tingsrätten ger gemensam vårdnad. Det var så för 10 år sedan, men inte alls lika självklart längre.
  • Anonym (Helga)
    sextiotalist skrev 2017-09-12 11:00:25 följande:
    Det man måste komma ihåg att det inte alls är självklart att tingsrätten ger gemensam vårdnad. Det var så för 10 år sedan, men inte alls lika självklart längre.
    Det har du fel i. Det är utgångsläget. I de fall där det finns omständigheter som talar för att barnet enbart ska ha en vårdnadshavare så blir domen naturligtvis att en av föräldrarna ska utöva ensam vårdnad. Oftast den förälder som bäst kan tillgodose barnets relation och umgänge med båda föräldrarna, om barnet inte behöver skyddas (vilket är ovanligt).
  • sextiotalist
    Anonym (Helga) skrev 2017-09-12 11:57:06 följande:
    Det har du fel i. Det är utgångsläget. I de fall där det finns omständigheter som talar för att barnet enbart ska ha en vårdnadshavare så blir domen naturligtvis att en av föräldrarna ska utöva ensam vårdnad. Oftast den förälder som bäst kan tillgodose barnets relation och umgänge med båda föräldrarna, om barnet inte behöver skyddas (vilket är ovanligt).
    Jag vet att det är utgångsläget, men jag har förstått att man inte ser det lika självklart med gemensam vårdnad som man gjorde för 10 år sedan.
  • Anonym (Helga)
    sextiotalist skrev 2017-09-12 11:59:29 följande:
    Jag vet att det är utgångsläget, men jag har förstått att man inte ser det lika självklart med gemensam vårdnad som man gjorde för 10 år sedan.
    Det stämmer inte. Det vanligaste är idag att det slutar med en överenskommelse mellan föräldrarna som i sin tur leder till en dom.
  • Anonym (?)

    Det finns alltid en risk att man inte vill döma till gemensam vårdnad ifall föräldrarna inte bedöms kunna samarbeta (det påverkar förstås inte umgänge) men du nämner inte exempel på några sådana problem. Om mamman anser att ni inte kan samarbeta (förutom oenigheten om vårdnaden) bör hon ju kunna beskriva på vilket sätt.

    Om mamman inte vill samarbeta tror jag det är meningslöst att lägga tid på att försöka få frivillig överenskommelse via Familjerätten som ju ändå saknar mandat att besluta; risken är att det bara blir mer infekterat. I så fall är det nog bättre att ta Tingsrätten direkt, kanske få ordnat med både vårdnad och umgängesavtal på en gång om du tror att det kan bli svårt på den fronten? Med lite tur kan du få råd av din advokat.

  • Anonym (Cilla)

    Många här eggar på ts att dra igång en konflikt. Förstår ni att det försämrar ts chanser?

    I dagsläget är barnet 6 veckor gammalt och ts träffar barnet en gång i veckan. Föräldrarna har knappt kommit igång med samarbetssamtalen. TS är inte ens registrerad som pappa till barnet än.
    Om ts väljer att dra iväg en stämning till Tingsrätten idag så kommer han uppfattas som konfliktsökande och har därmed små chanser till gemensam vårdnad.

    Det taktiskt korrekta vore att utöka umgänget så mycket som möjligt, till minst varannan dag, och att ts träffar barnet så mycket det bara går. Och att använda samarbetssamtalen till att prata om hur viktigt det är för barnet med en nära relation till båda föräldrarna. Sedan när det har gått några månader med ett tätt (och upptrappat) umgänge så kan ts stämma mamman för gemensam vårdnad och har mycket, mycket större chans att vinna.

    Att hålla på och gorma om att systemet är orättvist för pappor hjälper inte ett dugg. Att stämma innan man ens har försökt samarbeta hjälper inte heller. Det enda som funkar är att spela sina kort på smartaste sätt. Oavsett vad man anser om systemet.

  • Anonym (mamma)

    Mamman har redan dragit igång konflikten. Genom att neka pappan delaktighet i omvårdnaden av sitt eget nyfödda barn.

    Att då vika sig i den redan existerande konflikten som mamman dragit igång, vika sig för mammans krav på att barnet inte ska få ha en pappa "på riktigt", kan användas strategiskt senare (flytt, "de har ingen anknytning, han bryr sig inte", etc) av mamman för att ta bit för bit av det lilla som finns kvar. Det finns så många sätt att tillintetgöra en relation på. Då får man ju ut det "bästa" för sig själv - ett "enkelt" liv ifred med "sitt" barn och en plånbok som betalar hälften.

    Man ses inte som en bråkstake för att man bevakar sitt barns rätt till något som borde vara självklart.

  • Anonym (mamma)

    Starka ordval f ö. Egga. Gorma. Stämma innan man försökt samarbeta. Det är ju maman

  • Anonym (mamma)

    ...mamman som vägrar/hoppar över alla försök samarbeta genom att neka pappan vårdnaden. Hon tvingar in pappan i detta oavsett vem som tekniskt måste skriva på stämningsansökan.

    Man bör vara väldigt försiktig med att projicera detta konfliktskspande på pappan.

Svar på tråden Bli nekad gemensam vårdnad?