Bli nekad gemensam vårdnad?

Mamman har redan dragit igång konflikten. Genom att neka pappan delaktighet i omvårdnaden av sitt eget nyfödda barn.

Att då vika sig i den redan existerande konflikten som mamman dragit igång, vika sig för mammans krav på att barnet inte ska få ha en pappa "på riktigt", kan användas strategiskt senare (flytt, "de har ingen anknytning, han bryr sig inte", etc) av mamman för att ta bit för bit av det lilla som finns kvar. Det finns så många sätt att tillintetgöra en relation på. Då får man ju ut det "bästa" för sig själv - ett "enkelt" liv ifred med "sitt" barn och en plånbok som betalar hälften.

Man ses inte som en bråkstake för att man bevakar sitt barns rätt till något som borde vara självklart.

Många här eggar på ts att dra igång en konflikt. Förstår ni att det försämrar ts chanser?

I dagsläget är barnet 6 veckor gammalt och ts träffar barnet en gång i veckan. Föräldrarna har knappt kommit igång med samarbetssamtalen. TS är inte ens registrerad som pappa till barnet än.
Om ts väljer att dra iväg en stämning till Tingsrätten idag så kommer han uppfattas som konfliktsökande och har därmed små chanser till gemensam vårdnad.

Det taktiskt korrekta vore att utöka umgänget så mycket som möjligt, till minst varannan dag, och att ts träffar barnet så mycket det bara går. Och att använda samarbetssamtalen till att prata om hur viktigt det är för barnet med en nära relation till båda föräldrarna. Sedan när det har gått några månader med ett tätt (och upptrappat) umgänge så kan ts stämma mamman för gemensam vårdnad och har mycket, mycket större chans att vinna.

Att hålla på och gorma om att systemet är orättvist för pappor hjälper inte ett dugg. Att stämma innan man ens har försökt samarbeta hjälper inte heller. Det enda som funkar är att spela sina kort på smartaste sätt. Oavsett vad man anser om systemet.

Det finns alltid en risk att man inte vill döma till gemensam vårdnad ifall föräldrarna inte bedöms kunna samarbeta (det påverkar förstås inte umgänge) men du nämner inte exempel på några sådana problem. Om mamman anser att ni inte kan samarbeta (förutom oenigheten om vårdnaden) bör hon ju kunna beskriva på vilket sätt.

Om mamman inte vill samarbeta tror jag det är meningslöst att lägga tid på att försöka få frivillig överenskommelse via Familjerätten som ju ändå saknar mandat att besluta; risken är att det bara blir mer infekterat. I så fall är det nog bättre att ta Tingsrätten direkt, kanske få ordnat med både vårdnad och umgängesavtal på en gång om du tror att det kan bli svårt på den fronten? Med lite tur kan du få råd av din advokat.

TS, ta all kommunikation skriftligen. Mail eller sms.