Är det etiskt försvarbart att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?

Nu har vi betydligt fler än 0.26/år på mitt sjukhus, men statistiken baseras givetvis forfarande på flera år. Såhär såg det ut i Sverige mellan 2007-2013, exempelvis

Jag tycker det skulle kunna vara ok, MEN jag tycker då att man skall ändra abortlagen så att alla kvinnor som tex gör abort i v 22 vet om att man kommer att aktivt försöka rädda barnet. Man har då dock självklart rätt att adoptera bort barnet om man av olika skäl inte kan behålla det.
På så vis blir det "abort med garanterat dött foster" fram till och med v 21.
Från v 22 blir det "abort med försök att rädda barnet".

Jag kan inte säga helt säkert om jag verkligen tycker det är en bra idé eftersom jag inte har fakta om hur mycket men för livet de barn får som mot all förmodan överlever från v 22.
Jag kan även tänka mig att en del av de barn som skulle räddas skulle må mycket dåligt av vetskapen att de blivit aborterade, och ev att de får dras med livslånga funktionsnedsättningar när de skulle kunnat vara helt friska om de fått stanna några veckor till i livmodern. Vissa andra kanske skulle vara tacksamma för att de fick en chans till livet, men totalt sett tror jag man skapar mer olycka än lycka.

Ok, så ca 50% av de totalt ca 40 barnen övelevde, i de 5 storregionerna. det är fortfarande bara 0,72 barn per år i de fem regionerna....

Över en tidsperiod av 7 år, då.

Problemet tycker jag är att barn som aborteras så sent faktiskt lever när de kommer ut isf! Jävligt inhumant och traumatiskt för samtliga inblandade och där räknar jag även in barnet! Deras sista stund är ju inte direkt rofylld. Borde arbetas fram en säkert sätt att få dessa barn att somna in lugnt i livmodern INNAN de föds fram.

Det kan väl verkligen inte vara etiskt försvarbart. För barnet! "vi aborterar dig men sen försöker vi rädda livet på dig".

Enligt läkaren från Malmö är det inte möjligt att rädda livet på barn som aborteras i v22. Hade det varit det skulle väl abortgränsen sänkas då det i Sverige inte beviljas abort om barnet kan överleva utanför livmodern. Det måste vara ytterst sällsynt att man gör så här sena aborter och då med särskilda omständigheter. Vanligast sjukdom eller skada hos barn eller mamma.

Extremt svåra etiska överväganden.

Många skygglappar.

Utöver det du skrev - kan man teoretiskt ha en chans att överleva anser jag att man inte ska tillåta abort. En ordentlig säkerhetsmarginal behövs. Vi vet dessutom nog (kvalificerad gissning) alldeles för lite om ett fosters medvetande för att veta om det aborterade fostret har ett människovärde.

I v 22 anser jag att man har ett människovärde.

Det här ämnet berör mig så djupt och gör mig så ledsen.

...vilket innebär att det enligt min mening inte bara är etiskt försvarbart utan även önskvärt om (jag har inte källgranskat något) någon vill rädda dessa "änglabarn" om mamman exv fått tillstånd till abort som inte är grundat på medicinska skäl hänförliga till fostret.

Att barnet lever hör till de extrema undantagen av dessa extrema undantag. Även i vecka 21-22 ges medel för att stoppa graviditeten. Att dessa inte fungerar hör till de extrema undantagen, inte till regeln.

det är för övrigt exakt samma medel som i andra veckor....