Är det etiskt försvarbart att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?

Tycker inte att det är okej att försöka rädda ett foster som man fått tillstånd att göra abort med. Chansen är nästintill noll att den kommer överleva, och gör den mot förmodan den så är det med mycket stor risk för kvarstående men av olila svårigheter. Då står man där med em mamma som valde abort, fick det godkänt, genomgick det och nu ändå har ett funktionshindrat barn att ta hand om. Fel ände att ta i problemet. Isåfall borde man lobbya för att abortgränsen sänks så att det inte finns risk att en abort dras ut så det går in på v.22.

Nej. Håller med, det är inte etiskt. Men jag undrar ändå hur vanligt det är med så sena aborter då de går över gränsen? Och i vilka fall gör man i så fall SÅ sena aborter? Är det inte oftast om det i sent skede upptäckts skada på barnet så att det ändå inte skulle överleva?

Varför skulle man inte rädda ett barn som har en god chans till ett bra liv?Abortlagen handlar ju om kvinnans rätt till sin kropp och inte om att ha rätten att avsluta ett liv.Andelen barn som överlever i vecka 22 ökar för varje år. På mitt sjukhus är den nära 50% i dagsläget. Prognosen är lika god för dessa barn som andra prematurer, förutsatt att de överlever de första veckorna.

Nu har vi betydligt fler än 0.26/år på mitt sjukhus, men statistiken baseras givetvis forfarande på flera år. Såhär såg det ut i Sverige mellan 2007-2013, exempelvis

Ok, så ca 50% av de totalt ca 40 barnen övelevde, i de 5 storregionerna. det är fortfarande bara 0,72 barn per år i de fem regionerna....

Problemet tycker jag är att barn som aborteras så sent faktiskt lever när de kommer ut isf! Jävligt inhumant och traumatiskt för samtliga inblandade och där räknar jag även in barnet! Deras sista stund är ju inte direkt rofylld. Borde arbetas fram en säkert sätt att få dessa barn att somna in lugnt i livmodern INNAN de föds fram.