Är det etiskt försvarbart att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?

Jag tycker det skulle kunna vara ok, MEN jag tycker då att man skall ändra abortlagen så att alla kvinnor som tex gör abort i v 22 vet om att man kommer att aktivt försöka rädda barnet. Man har då dock självklart rätt att adoptera bort barnet om man av olika skäl inte kan behålla det.
På så vis blir det "abort med garanterat dött foster" fram till och med v 21.
Från v 22 blir det "abort med försök att rädda barnet".

Jag kan inte säga helt säkert om jag verkligen tycker det är en bra idé eftersom jag inte har fakta om hur mycket men för livet de barn får som mot all förmodan överlever från v 22.
Jag kan även tänka mig att en del av de barn som skulle räddas skulle må mycket dåligt av vetskapen att de blivit aborterade, och ev att de får dras med livslånga funktionsnedsättningar när de skulle kunnat vara helt friska om de fått stanna några veckor till i livmodern. Vissa andra kanske skulle vara tacksamma för att de fick en chans till livet, men totalt sett tror jag man skapar mer olycka än lycka.

Jag känner att skall "abort" utföras när fostret kan tänkas vara livsdugligt bör det i så fall ges möjlighet att växa till sig lite extra i livmodern och tex födas med igångsättning v 30 eller ännu hellre v 32. Det skulle naturligtvis inte fungera i praktiken eftersom vissa skulle använda det för att slippa vara gravida tiden ut.