• Anonym (Ledsen)

    Dotter vill att jag ska skilja mig

    Jag och min man har varit gifta i 5 år. Han har en son på 15 år och jag har en dotter på 17 år. Har även en son på 30 år men han bor såklart inte hemma.

    Jag och min man har ett lyckligt äktenskap och han och min dotter har en mycket bra relation till varandra. Relationen mellan min dotter och hans son är dock inte lika bra. Hans son har grov ADHD och detta fick han reda på för 3 år sedan. Han tar medicin för detta och träffar en psykolog då och då.

    Pojken är speciell på många sätt. Han tenderar att brusa upp väldigt snabbt och det kan resultera i skrik hemma. Han kastar saker omkring sig och lever rövare. Dessa utbrott kommer inte särskilt ofta och det är något som jag kan leva med, men min dotter säger att hon inte kan det. Hon tycker dessutom att han är otrevlig och tar all uppmärksamhet i familjen.

    Pojken har dessutom varit inblandad i ett flertal incidenter som har fått koppling till polisen.

    Min dotter säger nu att om inte jag och min man skiljer oss så kommer hon att flytta till sin pappa helt och hållet. 

    Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill såklart bo med min dotter men ska jag behöva ge upp min man för det? Det känns så hemskt. Det borde finnas något annat sätt att lösa detta på, men jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.

    Notera att det sista jag behöver just nu är elaka kommentarer! Mår väldigt dåligt så det är inte ok att skriva om man ska vara spydig och elak som ett flertal användare här på FL tenderar att vara.

  • Svar på tråden Dotter vill att jag ska skilja mig
  • Anonym (Majken)
    Anonym (Nej) skrev 2017-08-01 10:23:54 följande:
    Ja, såklart att hon vill sitt barns bästa, men det bästa kanske ÄR att låta dottern flytta till pappan? Eller låta och låta, det är inte som att ts kan bestämma det ändå. Dottern är 17 år, hon kan göra i princip hur hon vill.

    Nej, jag vet inte vart pappan bor och inte du heller. Jag säger bara att du får det att låta så hemskt att hon ska flytta till sin egen pappa.

    Du tycker att hon ska läsa på om pojkens diagnos och få mer förståelse för den? Well, det kommer inte hjälpa. Ingen står i längden ut med en person som denna pojke. HAN har problem och det är upp till HONOM och hans föräldrar att fixa det. Det är inte upp till ts 17 åriga dotter.
    Du är inte speciellt empatisk. Självklart kan man bo med en person som har ADHD, eller stå ut med som du så fint kallar det. Jag har inte fått det att låta hemskt att dottern ska bo hos pappan.
  • AndreaBD
    Anonym (Nej) skrev 2017-08-01 17:07:14 följande:
    Och? Dottern är 17 år, hon ska inte behöva stå ut med kaos i sitt eget hem!

    Nej, dottern kan uppenbarligen INTE leva med det. Vadå kommer gå över? Det vet man väl aldrig hur länge det är dit.
    Jo, puberteten varar inte hur länge som helst. Det är stor skillnad!

    Har hon inget eget rum? Om han skulle hålla på så gott som varje dag, så skulle jag förstå. Men på TS lät det som om det händer ganska sällan.
  • AndreaBD

    Och för att vara helt tydlig: Jag bara slängde ur mig den där anledningen till att vi inte delade på barnen. Det fanns ungefär ett dussin till fler anledningar, och det var av flera anledningar rentav omöjligt att genomföra. Bl. a. hade pappan inte klarat av det, han var helt slutkörd. Och jag hade äldste pojken på heltid, och han var nästan ett heltidsjobb. Men det finns fler anledningar.

  • Anonym (Nej)
    Anonym (Majken) skrev 2017-08-01 17:14:14 följande:

    Du är inte speciellt empatisk. Självklart kan man bo med en person som har ADHD, eller stå ut med som du så fint kallar det. Jag har inte fått det att låta hemskt att dottern ska bo hos pappan.


    Uppenbarligen kan inte denna flicka bo med pojken då han är alldeles för besvärlig i hushållet! Han rår inte för sin diagnos, men det betyder inte att ts dotter (som inte ens är släkt med honom) ska behöva stå ut med honom!
  • Anonym (Me)
    Anonym (Li) skrev 2017-08-01 16:53:54 följande:
    Rent krasst ber din dotter att du ordnar så att hon slipper pojken, eller så får hon ta tag i detta själv (att leva utan honom) = flytta till pappa.
    Hon ger dig två alternativ att antingen fixar du detta eller så gör hon det själv. Och antingen så väljer du att bli särbo i ett par år tills hon flyttar hemifrån (räkna på 2-6 år beroende på vart ni bor och hur enkelt hon kan få bostad+gå runt), eller så får du helt enkelt släppa henne till hennes pappa.
    Men tja... väljer du att INTE bli särbo så är det faktiskt så att du prioriterar din styvson och man framför din egen dotter. Är du särbo ett tag prioriterar du både din man OCH dotter. Dessutom får sonen gott med tid med sin far. Personligen ser jag särbo lösningen som den bästa och den jag själv hade valt i en sådan situation. Den är ju bara temporär.
    Men, se inte inlägget som en attack ts. Försöker bara få dig få upp ögonen och tankarna snurra lite.
    Håller med
  • Anonym (Nej)
    AndreaBD skrev 2017-08-01 17:43:41 följande:

    Jo, puberteten varar inte hur länge som helst. Det är stor skillnad!

    Har hon inget eget rum? Om han skulle hålla på så gott som varje dag, så skulle jag förstå. Men på TS lät det som om det händer ganska sällan.


    Några år är tillräckligt! Och vem vet hur länge han håller på? Pojken beter sig illa, det får pappan ta tag i.

    Om hon har eget rum eller ej spelar väl ingen roll just nu. Han skapar väl dålig stämning i hushållet, låter det som enligt ts.
  • That girl
    Anonym (Majken) skrev 2017-08-01 17:14:14 följande:

    Du är inte speciellt empatisk. Självklart kan man bo med en person som har ADHD, eller stå ut med som du så fint kallar det. Jag har inte fått det att låta hemskt att dottern ska bo hos pappan.


    Pojken har uppenbarligen andra problem än sin ADHD. Han har ju varit involverad i brottsliga handlingar. Ska det också skyllas på diagnosen? Jag skulle vilja höra vad pappan har att säga om det hela och hur han hanterar situationer.

    Att leva nära en person med ADHD är inte alltid så lätt. Jag har ADHD men beter mig absolut inte som denna pojke gör. Jag har aggressionsproblem och kan brusa upp lätt, men jag tappar inte kontrollen. Men som sagt, att leva med en person som har ADHD kan vara lättare sagt än gjort. Det kan vara svårt att förstå sig på diagnosen och handskas med en människa som i många situationer kan spåra ur eller bete sig annorlunda.

    Förekommer det ofta så blir det ju ett problem, det kan man inte förneka. Man kan inte säga att det är konstigt att ts dotter känner som hon gör, för det är det inte. Jag hade inte heller velat leva med en person som gapar och skriker och kastar saker. Och det är inte konstigt alls att inte vilja det.
  • FuckGoggleAskMe

    Låt din dotter slippa detta, det borde inte få försvåra hennes liv. Antingen att hon flyttar till pappan eller ni hittar en annan lösning.

  • Anonym (Incidenter?)
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-07-31 20:17:55 följande:

    Pojken har dessutom varit inblandad i ett flertal incidenter som har fått koppling till polisen.


    Detta är lite vagt. Handlar det om snatteri, eller våldsbrott?

    Om det är så att dottern känner sig hotad av den här killen, om han är våldsam, att han kanske gjort nåt mot henne när ni inte varit där, som hon inte är redo att prata om än, men som gör att vill inte befinna sig i samma hus som han längre, så är det ju allvarligt.
  • Anonym (Majken)
    That girl skrev 2017-08-01 20:01:25 följande:
    Pojken har uppenbarligen andra problem än sin ADHD. Han har ju varit involverad i brottsliga handlingar. Ska det också skyllas på diagnosen? Jag skulle vilja höra vad pappan har att säga om det hela och hur han hanterar situationer.

    Att leva nära en person med ADHD är inte alltid så lätt. Jag har ADHD men beter mig absolut inte som denna pojke gör. Jag har aggressionsproblem och kan brusa upp lätt, men jag tappar inte kontrollen. Men som sagt, att leva med en person som har ADHD kan vara lättare sagt än gjort. Det kan vara svårt att förstå sig på diagnosen och handskas med en människa som i många situationer kan spåra ur eller bete sig annorlunda.

    Förekommer det ofta så blir det ju ett problem, det kan man inte förneka. Man kan inte säga att det är konstigt att ts dotter känner som hon gör, för det är det inte. Jag hade inte heller velat leva med en person som gapar och skriker och kastar saker. Och det är inte konstigt alls att inte vilja det.
    Ja den diagnosen och kriminalitet hör tyvärr ofta ihop. Min man har ADHD och han har tyvärr sådana utbrott. Väldigt sällan dock. Han säger att det lixom bubblar i kroppen på honom och att han inte kan kontrollera sig. Han hamnade ofta i trubbel som yngre på grund av att han fick sådana utbrott. Men det är många år sedan nu. Sen brukar det vara en skillnad på om man är tjej eller kille med ADHD, problematiken brukar skiljas endel.
Svar på tråden Dotter vill att jag ska skilja mig