Anonym (Ledsen)

Äldre 31 Jul 20:17

154 svar

Dotter vill att jag ska skilja mig

Jag och min man har varit gifta i 5 år. Han har en son på 15 år och jag har en dotter på 17 år. Har även en son på 30 år men han bor såklart inte hemma.

Jag och min man har ett lyckligt äktenskap och han och min dotter har en mycket bra relation till varandra. Relationen mellan min dotter och hans son är dock inte lika bra. Hans son har grov ADHD och detta fick han reda på för 3 år sedan. Han tar medicin för detta och träffar en psykolog då och då.

Pojken är speciell på många sätt. Han tenderar att brusa upp väldigt snabbt och det kan resultera i skrik hemma. Han kastar saker omkring sig och lever rövare. Dessa utbrott kommer inte särskilt ofta och det är något som jag kan leva med, men min dotter säger att hon inte kan det. Hon tycker dessutom att han är otrevlig och tar all uppmärksamhet i familjen.

Pojken har dessutom varit inblandad i ett flertal incidenter som har fått koppling till polisen.

Min dotter säger nu att om inte jag och min man skiljer oss så kommer hon att flytta till sin pappa helt och hållet.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill såklart bo med min dotter men ska jag behöva ge upp min man för det? Det känns så hemskt. Det borde finnas något annat sätt att lösa detta på, men jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.

Notera att det sista jag behöver just nu är elaka kommentarer! Mår väldigt dåligt så det är inte ok att skriva om man ska vara spydig och elak som ett flertal användare här på FL tenderar att vara.

AndreaBD

Äldre 2 Aug 15:29

#102

Påven Johanna II skrev 2017-08-02 14:44:44 följande:

Det ser inte jag som något konstigt alls. Det är väl betydligt lättare att be någon man har en långvarig och nära relation till om en sådan sak än det är att föreslå att en person man inte har en långvarig och nära relation till ska flytta.

För mig är det självklart att en sådan här kan betyda att tonåringarna inte kan bo i samma hus och det bör man i så fall heller inte begära av dem.

Just för att hon har en relation till mamman, borde hon snarare föreslå någon lösning som inte drabbar mamman så hårt.

Påven Johanna II

Äldre 2 Aug 15:32

#103

AndreaBD skrev 2017-08-02 15:29:31 följande:

Just för att hon har en relation till mamman, borde hon snarare föreslå någon lösning som inte drabbar mamman så hårt.

Så funkar det inte, eller mycket sällan, med barn och tonåringar. Det är för dem långt mycket mer naturligt att föreslå en lösning som den som diskuteras här.

Anonym (o)

Äldre 2 Aug 16:52

#104

AndreaBD skrev 2017-08-02 15:26:33 följande:

Att skilja sig? Vad har det med pojken att göra? Om hon kände minsta sympati för sin styvpappa eller omtanke om sin mamma, så skulle hon väl inte just kräva skilsmässa? Då skulle hon har frågat om inte pojken kan bo nån annanstans.

Fast varför skulle dottern ha för anledning att tro att mammans nye man skulle vilja skicka iväg sin son till förmån för en tjej han känt några år? Det har tydligen inte varit aktuellt vid tidigare utåtagerande beteende.

Jag tycker inte det är orimligt av dottern att förklara att hon bara orkar med att bo hos mamman om det inte är ihop med styvbrodern (och han i sin tur "sitter ihop" med sin pappa). Givetvis kan dottern inte tvinga TS att välja en lugn hemmiljö för sin dotter framför att leva ihop med sin man, särskilt när ett rimligt alternativ (flytta till pappa) finns. Det är säkert inte något kul val för TS men hon å sin sida får ju inse att dottern måste må väldigt dåligt av situationen om hon ser det som ett bättre alternativ att flytta jämfört med att dela bostad med den utåtagerande killen.

Anonym (o)

Äldre 2 Aug 17:12

#105

TS: Vad skulle en annan lösning vara tror du själv? Det är möjligt att din dotter uttryckte sig drastiskt och/eller att du tycker att du hamnar i en orättvis situation där du ska välja mellan din dotters önskan om att slippa den jobbiga hemmiljön och din egen att leva ihop med din man, men hennes förslag som sådant är inte konstigt eller dåligt. Det är ett logiskt försök att slippa den allt jobbigare hemsituationen som tydligen pågått länge och inte tycks ha någon annan lösning i sikte. Jag gissar att du själv normaliserat den här situationen eller åtminstone köper den för att kunna leva ihop med din man. Din dotter å sin sida har ingen stark motivation att uppoffra sig för att fortsätta leva ihop med din man. Hon vill säkert leva ihop med dig, och kanske även med din man, men inte till priset av dagens otrygghet.

Övriga möjligheter?
Ni blir särbo
Sonen skärper sig när han får veta hur jobbigt det varit för styvsystern (mindre troligt kanske)
15-åringen flyttar (??)
Pappan hittar ett nytt sätt att hantera situationen som gör det uthärdligt att ha sonen hemma (fast om problemen pågått länge borde han väl redan ha uttömt allt han kommer på? Möjligen om risk för separation gjorde att han tog ett större tag i det??)

Anonym (R)

Äldre 2 Aug 17:29

#106

AndreaBD skrev 2017-08-02 15:26:33 följande:

Att skilja sig? Vad har det med pojken att göra? Om hon kände minsta sympati för sin styvpappa eller omtanke om sin mamma, så skulle hon väl inte just kräva skilsmässa? Då skulle hon har frågat om inte pojken kan bo nån annanstans.

Hon kanske vet att hon Inte kan föreslå något om pojken iom att de inte är biosläkt (hon kanske redan tagit upp problemet och inte fått gehör). Hon kanske är rädd att pojken ska göra något mot henne om han får reda/lyckas lista ut att hon har lagt det här förslaget till föräldrarna. Hon är 17 år. Inte ett barn men inte heller vuxen. Du kan inte förvänta dig samma logik från en 25 åring som en 17 åring. Som sagt, för att förstå varför hon ens tagit upp det här som ett alternativ så måste man känna flickan och situationen bättre. Något som ingen av oss gör.

Tecum

Äldre 2 Aug 19:15

#107

Påven Johanna II skrev 2017-08-02 15:32:52 följande:

Så funkar det inte, eller mycket sällan, med barn och tonåringar. Det är för dem långt mycket mer naturligt att föreslå en lösning som den som diskuteras här.

Jag tycker inte att det låter sunt av en 17-åring att kräva att mamman ska skilja sig. En 13-åring möjligen men inte en 17-åring, tjej dessutom. Hon borde ha mer förstånd och empati.
Men det kan var ett taktiskt utspel för att få mamma att acceptera att hon flyttar till pappan, det är kanske så du menar?

Anonym (Artemis)

Äldre 2 Aug 19:27

#108

AndreaBD skrev 2017-08-02 15:29:31 följande:

Just för att hon har en relation till mamman, borde hon snarare föreslå någon lösning som inte drabbar mamman så hårt.

Du menar på allvar att en 17-åring, som inte är myndig och har noll livserfarenhet ska lösa en situation som TS och hennes man inte har lyckats med på tre år? Exakt hur ska hon kunna göra det? Du vill ha det till att TS dotter är en dålig människa som inte vill bo i ett kaos där hon mår dåligt. Vem vet hur det påverkar skolagång, psykiskt mående och självkänsla att bo med någon hon inte känner sig trygg med. TS skriver att dottern inte har några problem med hennes man och ingenstans säger TS att dottern är en bortskämd unge som vill ha mamma för sig själv. Det är nåt du har kokat ihop själv. Men jag antar att du gladeligen hade bott med någon som får utbrott, kastar saker och är involverad i kriminalitet. Låter ju som ett fantastiskt ställe för en tonåring (för TS dotter har ju en egen pubertet att gå igenom med och Gud vet att det är jobbigt nog utan att bli terroriserad av en 15-årig kille med massiva utbrott).

nevermind

Äldre 2 Aug 19:31

#109

Anonym (Ledsen) skrev 2017-07-31 20:44:03 följande:

Det är lugnt.

Ja, det får väl bli så..

Så du ser hellre att du bor med en man än din dotter? Prioriteringar...

AndreaBD

Äldre 2 Aug 19:40

#110

Anonym (Artemis) skrev 2017-08-02 19:27:02 följande:

Du menar på allvar att en 17-åring, som inte är myndig och har noll livserfarenhet ska lösa en situation som TS och hennes man inte har lyckats med på tre år? Exakt hur ska hon kunna göra det? Du vill ha det till att TS dotter är en dålig människa som inte vill bo i ett kaos där hon mår dåligt. Vem vet hur det påverkar skolagång, psykiskt mående och självkänsla att bo med någon hon inte känner sig trygg med. TS skriver att dottern inte har några problem med hennes man och ingenstans säger TS att dottern är en bortskämd unge som vill ha mamma för sig själv. Det är nåt du har kokat ihop själv. Men jag antar att du gladeligen hade bott med någon som får utbrott, kastar saker och är involverad i kriminalitet. Låter ju som ett fantastiskt ställe för en tonåring (för TS dotter har ju en egen pubertet att gå igenom med och Gud vet att det är jobbigt nog utan att bli terroriserad av en 15-årig kille med massiva utbrott).

Du, det är inte länge sedan jag har själv haft tonåringar, varav två väldigt omogna pga ADHD. Varav minst en med nedsatt empati. Men de hade ALDRIG agerat så i 17-års-åldern. Så beter sig en 12-, högst 13-åring (jag jobbar också med ungdomar).

Och som sagt: Det är inte ovanligt för en 15-åring, även utan ADHD, att få utbrott och kasta saker. Inte på andra förstås, men i sitt eget rum, visst. Så länge han inte är utagerande mot henne behöver hon ju inte vara rädd för honom.

Det finns extremfall då någon beter sig så tokigt att man vill skydda sina barn för det. Jag har själv haft en styvdotter (vuxen) i huset och har sedan bestämt att hon inte kan bo med oss. Hade min valt att också gå, så hade han fått göra det. Men han insåg också att det inte gick. Där var det också utbrott då och då, men det var så mycket mer! Hon försökte ändra på allt, bestämma allt. Min vuxne son skulle inte få gå nedför trappan på natten och vi fick inte prata i normalton i köket under frukosten (för att hon sov). Det är en helt annan sak om en person beter sig riktigt knäppt. Det gör nog inte den här killen.

AndreaBD

Äldre 2 Aug 19:45

#111

Anonym (Artemis) skrev 2017-08-02 19:27:02 följande:

Du menar på allvar att en 17-åring, som inte är myndig och har noll livserfarenhet ska lösa en situation som TS och hennes man inte har lyckats med på tre år? Exakt hur ska hon kunna göra det? Du vill ha det till att TS dotter är en dålig människa som inte vill bo i ett kaos där hon mår dåligt. Vem vet hur det påverkar skolagång, psykiskt mående och självkänsla att bo med någon hon inte känner sig trygg med. TS skriver att dottern inte har några problem med hennes man och ingenstans säger TS att dottern är en bortskämd unge som vill ha mamma för sig själv. Det är nåt du har kokat ihop själv. Men jag antar att du gladeligen hade bott med någon som får utbrott, kastar saker och är involverad i kriminalitet. Låter ju som ett fantastiskt ställe för en tonåring (för TS dotter har ju en egen pubertet att gå igenom med och Gud vet att det är jobbigt nog utan att bli terroriserad av en 15-årig kille med massiva utbrott).

Du kan inte mycket om tonåringar. En 17-åring är nog ganska klar med puberteten.

Nej, hon ska inte lösa någonting. Tvärtom - hon blandar sig i för mycket. Om hon har så bra relation med både mamman och styvpappan - varför skulle hon då vilja att de skiljer sig? En 17-åring har säkert haft relationer själv redan och vet att det är en stor grej att separera. Om det bara är pojken som är problemet, behöver de väl inte skilja sig? Om hon verkligen tänker att det är bästa väget att bli av med styvbrorsan, så tänker hon ju ganska fel. Det kan ju också ta tid att hitta nytt boende, osv. Tills dess har pojken lugnat ned sig - eller hamnat på behandlingshem, men relationen/familjen är förstört. Vad vinner hon på det?

Dotter vill att jag ska skilja mig

INNEHÅLL