• Anonym (Ledsen)

    Dotter vill att jag ska skilja mig

    Jag och min man har varit gifta i 5 år. Han har en son på 15 år och jag har en dotter på 17 år. Har även en son på 30 år men han bor såklart inte hemma.

    Jag och min man har ett lyckligt äktenskap och han och min dotter har en mycket bra relation till varandra. Relationen mellan min dotter och hans son är dock inte lika bra. Hans son har grov ADHD och detta fick han reda på för 3 år sedan. Han tar medicin för detta och träffar en psykolog då och då.

    Pojken är speciell på många sätt. Han tenderar att brusa upp väldigt snabbt och det kan resultera i skrik hemma. Han kastar saker omkring sig och lever rövare. Dessa utbrott kommer inte särskilt ofta och det är något som jag kan leva med, men min dotter säger att hon inte kan det. Hon tycker dessutom att han är otrevlig och tar all uppmärksamhet i familjen.

    Pojken har dessutom varit inblandad i ett flertal incidenter som har fått koppling till polisen.

    Min dotter säger nu att om inte jag och min man skiljer oss så kommer hon att flytta till sin pappa helt och hållet. 

    Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill såklart bo med min dotter men ska jag behöva ge upp min man för det? Det känns så hemskt. Det borde finnas något annat sätt att lösa detta på, men jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.

    Notera att det sista jag behöver just nu är elaka kommentarer! Mår väldigt dåligt så det är inte ok att skriva om man ska vara spydig och elak som ett flertal användare här på FL tenderar att vara.

  • Svar på tråden Dotter vill att jag ska skilja mig
  • AndreaBD
    Anonym (eh) skrev 2017-08-02 20:12:36 följande:
    Men dina barn är väl syskon och inte styvsyskon?

    Har du själv något NPF? du verkar väldigt oyanserad i ditt sätt att se på detta.
    Halvsyskon. Och det har inte med onyanserad att göra, utan med hur komplicerat det är i en sån situation. Dessutom är det inte så himla viktigt här att förklara vår exakta familjsituation.
  • AndreaBD
    Anonym (R) skrev 2017-08-02 21:46:29 följande:
    Hon har antagligen en känslomässig investering i detta iom hennes egna barn och vill därför försvara sitt beslut till varje pris, trots att flera ifrågasätter henne.
    Du kan ifrågesätta så mycket du vill. Jag vet att jag har gjort ett himla jobb på den tiden och det har jag fått bekräftad av en massa fackfolk runt omkring, dvs. lärare, läkare, psykologer. Och av mina tre barn som är vuxna nu. Jag behöver inte bekräftan av några omogna gnällspikar som har tråkigt och därför vill gnälla lite i olika trådar, utan att komma med nåt konstruktivt.
  • AndreaBD
    Anonym (eh) skrev 2017-08-02 20:27:18 följande:
    Deg gör nog inte den här killen? Du vet ju inte alls vad den här killen gör och inte och heller inte hur jobbigt flickan tycker det är.
    Vi kan bara gå efter det som TS skriver.
  • Anonym (R)
    AndreaBD skrev 2017-08-02 23:04:51 följande:

    Du kan ifrågesätta så mycket du vill. Jag vet att jag har gjort ett himla jobb på den tiden och det har jag fått bekräftad av en massa fackfolk runt omkring, dvs. lärare, läkare, psykologer. Och av mina tre barn som är vuxna nu. Jag behöver inte bekräftan av några omogna gnällspikar som har tråkigt och därför vill gnälla lite i olika trådar, utan att komma med nåt konstruktivt.


    Du? Ni är nog det rätta ordet iom att vi är flera här som ifrågasätter. Jag kommer inte förneka att du inte fått bekräftelse på ditt föräldraskap ang att ta hand om barn med npf, däremot tror jag knappast att du fått de stående ovationer som du försöker ge sken av. Det pågår en massa debatter kring de här ämnet mellan utbildade folk så att du skulle träffat personer som alla är av samma åsikt är ju rena roulettevinsten isf. Att du sen kallar folk här som ifrågasätter dig för omogna gnällspikar och dessutom anklagar oss för att inte komma med något konstruktivt osar verkligen desperation att själv komma med något konstruktivt. Det är ju flera här som kommit med egna tankar och åsikter som skiljer sig från din. Varför påstår du att du INTE skulle du söka bekräftelse hos oss? Är det någon som påstått det eller? Om något så försöker du rättfärdiga ditt val av uppfostran till varje pris för att inte tappa ansiktet vilket är ganska tragiskt iom att vi befinner oss på ett internetforum. Man börjar undra hur du är indiskussioner irl om prestigen redan tar fart på fl.
  • AndreaBD

    Jag pratar om dessa frågor med vettiga människor, har inget intresse att prata med er.  Håll er till ämnet!

  • Anonym (R)
    AndreaBD skrev 2017-08-02 23:57:55 följande:

    Jag pratar om dessa frågor med vettiga människor, har inget intresse att prata med er.  Håll er till ämnet!


    Det gör nog de flesta här. Det var du som valde att gå ifrån ämnet, bli personlig och börja anklaga oss att vi inte kommer med något konstruktivt samt kalla oss för omogna och gnällspikar. Nu uppmanar du dessutom oss att hålla oss till ämnet när du inte gör det själv. Att bli personlig och kalla oss diverse saker, och dessutom försöka tillrättavisa oss osar verkligen desperation att du känner att du har tappat ansiktet.

    Finns inte så mycket att säga mer då TS lämnat tråden. För att hålla sig till ämnet så är min åsikt att dottern självklart inte kan kräva att TS och hennes sambo ska skilja sig. Däremot tycker jag det ändå signalerar desperation från hennes sida att ens föreslå det. Bästa vore egentligen bara att låta henne på hos sin pappa en tid framöver. Sen borde verkligen pappan till pojken verkligen skaffa hjälp iom att pojken begår kriminella handlingar. I kombination grov adhd kan det finnas stor risk att han börjar missbruka, speciellt om han hänger med fel sorts människor där de hittar på diverse dumheter.
  • BurningDiamond

    Jag får uppfattningen att vissa i tråden tolkar TS dotter som en bortskämd ung dam som tycker det är lite jobbigt med en styvbror som är  skrikig och gapig och slår på stora trumman, hotar om att flytta till pappa om mamma inte skiljer sig, och andra tolkar TS dotter som desperat greppande efter halmstrån ställer ultimatumet att antingen lämnar mamma denna situationen och skyddar mig, eller så måste jag skydda mig själv genom att flytta till pappa.


    Om vi slutar hänga upp oss på ultimatumet i sig och försöker lyssna på vad det är dottern egentligen vill förmedla, vad är bäst för dottern? TS, kan du prata med din dotter och ta reda på var mellan dessa extremer dottern befinner sig?

  • Anonym (Blåluvan)
    Tecum skrev 2017-08-02 19:15:26 följande:
    Jag tycker inte att det låter sunt av en 17-åring att kräva att mamman ska skilja sig. En 13-åring möjligen men inte en 17-åring, tjej dessutom. Hon borde ha mer förstånd och empati.
    Men det kan var ett taktiskt utspel för att få mamma att acceptera att hon flyttar till pappan, det är kanske så du menar?
    Testa alternativet att 15-åringen hotar dottern med att skada henne eller mamman om hon inte håller käft och låter bli att avslöja hans småkriminella aktiviteter/vänner när föräldrarna inte är hemma?

    Låter hennes reaktion fortfarande osund då?
  • KlunsSmurfen
    AndreaBD skrev 2017-08-02 15:26:33 följande:
    Att skilja sig? Vad har det med pojken att göra? Om hon kände minsta sympati för sin styvpappa eller omtanke om sin mamma, så skulle hon väl inte just kräva skilsmässa? Då skulle hon har frågat om inte pojken kan bo nån annanstans.
    Hon kräver att få flytta annars får mamma skilja sig, kan ultimatumet ha att göra med att TS inte vill att hon ska flytta?
    Varför inte låta henne flytta när hon har rätt att bestämma det själv?

    Flera inlägg i tråden handlar om vilka lösningar dottern borde kunnat komma med och att hon är egoistisk som bara tänker på sig själv, hon ska lära sig om ADHD "Det är HAN som har problem, inte hon", hon ska "arbeta fram lösningar istället för att fly undan problemen"

    TS och sambon har uppenbarligen inte lyckats med en bra lösning på 5 år, men hennes dotter ska ha en bra lösning som passar alla?
    "Jag vill såklart bo med min dotter men ska jag behöva ge upp min man för det?"
    TS tänker i antingen eller och har ingen bra lösning precis som hennes dotter, äpplet faller inte lågt från trädet.

    Hon är 17 och borde snart flytta ändå men det passar ju inte TS.
    "alla måste kompromissa" på vilket sätt är det att kompromissa att flytta hop med någon som har barn som går ens egna barn på nerverna rejält för att "det är något som jag kan leva med"?sympati och omtanke....
    AndreaBD skrev 2017-08-02 23:04:51 följande:
    Du kan ifrågesätta så mycket du vill. Jag vet att jag har gjort ett himla jobb på den tiden och det har jag fått bekräftad av en massa fackfolk runt omkring, dvs. lärare, läkare, psykologer. Och av mina tre barn som är vuxna nu. Jag behöver inte bekräftan av några omogna gnällspikar som har tråkigt och därför vill gnälla lite i olika trådar, utan att komma med nåt konstruktivt.
    "Och vad vet ni om hur "illa" det var?"
    Min magkänsla och sunda förnuft säger att "Har själv två barn med ADHD och en son emellan som inte har det" funkar betydligt bättre i din familj än många andras, du jobbar med barn som deras föräldrar inte riktigt klarar av.
  • KlunsSmurfen
    AndreaBD skrev 2017-08-02 15:29:31 följande:
    Just för att hon har en relation till mamman, borde hon snarare föreslå någon lösning som inte drabbar mamman så hårt.
    Påven Johanna II skrev 2017-08-02 15:32:52 följande:
    Så funkar det inte, eller mycket sällan, med barn och tonåringar. Det är för dem långt mycket mer naturligt att föreslå en lösning som den som diskuteras här.
    AndreaBD skrev 2017-08-02 19:48:05 följande:
    Som sagt, jag jobbar med tonåringar. Jag tycker inte alls att det är vanligt för en 17-åring eller även för lite yngre tonåringar. Det är lite fel-tänkt också, ingen bra lösning.
    Man låter inte barn bestämma men en förälder ska kunna basera sina beslut med tanke barnets bästa, det finns många föräldrar som har lösningar som gynnar dem själva men drabbar barnen.

    Vid det här laget måste det finnas hundratals inlägg på FL som enbart fokuserar på förälderns känslor och behov och barnen ska gilla läget och lyda.

    Det hade varit väldigt konstigt om barn inte har lösningar som drabbar föräldrarna när vuxna har svårt att vara vuxna. Det finns väldigt många barn så det kan ju inte vara ovanligt.

Svar på tråden Dotter vill att jag ska skilja mig