Dotter vill att jag ska skilja mig

Hon kan inte bestämma om Ts ska skilja sig eller inte, men det är inte heller rimligt att hon tvingas att bo med en utåtagerande tonåring som faktiskt inte är hennes biologiska bror.

En möjlighet är ju att Ts blir särbo med sin man under 1-2 år alternativt tills makens son är mindre utåtagerande.  En annan möjlighet är att hyra en liten lägenhet åt dottern nära (om dottern är mogen nog att hantera det). Ett tredje alternative är att dottern flyttar till pappan. 

Vad jag förstår är det inte Ts relation med den nya dottern som dottern är emot, utan situationen med styvbrodern.

Be din man ta tag i pojkens problem så dottern trivs hemma! Din dotter ska inte behöva flytta för att pojken beter sig dåligt. Det är HAN som har problem, inte hon. I alla fall inte enligt det som framgår här.

Men vems hus/lägenhet/whatever är det från början?

Hon sätter gränser vilket är hälsosamt. Att du väljer att bli sårad över det övergår mitt förstånd.

Vill du att hon ska bo kvar hemma hos dig bara för att göra dig lycklig? Snacka om att vara egoistisk.

Säg istället att du stöttar henne i vad hon än bestämmer sig för. Och att du ska försöka bidra till att hitta en lösning som båda blir lyckliga av.

Det är inte hälsosamt att försöka reglera vem ens förälder ska vara tillsammans med. Vart har du fått det ifrån?

Istället för att flickan sticker iväg kan hon ta sig i kragen och vara med på att arbeta fram en lösning.

Snarare föräldrarna som får arbeta fram en lösning istället för att acceptera kaos i hemmet. Absolut att dottern inte har rätt att ställa kravet att de ska skiljas men hon har all rätt att bestämma att hon vill flytta därifrån. Ett hem ska man trivas i och må bra! 

Har ni råd att vara särbo ett par år? Det känns sorgligt att dottern ska känna sig utträngd. 

Att dottern mår dåligt av situationen är förståeligt, och om hon ska flytta hem till sin pappa för att få en dräglig situation så har du valt din man före henne. Självklart ska du inte skilja dig från honom, men däremot så tycker jag att särbo är ett rimligt alternativ utifrån att du fortfarande har ett ansvar för din dotter. Ens barn borde alltid komma först och det finns inget som säger att du måste bo med din man för att ni ska fortsätta vara gifta och ha det bra tillsammans. 

Det är givetvis en jobbig sits för dig men såna här kommentarer visar att du är ur balans, ska du skriva här och få goda råd får du försöka kontrollera dig. Du överreagerar lite grann. (Skriver du att jag är oförskämd nu också så visar du som sagt hur i obalans du är.) Folk försöker hjälpa liksom. 

Det är rätt viktigt att du funderar över dina egna känslor i detta. Jag har barn som är 17, bor varannan vecka men skulle mitt barn önska att bo hos den andra föräldern så skulle jag acceptera det (och jag vet att den andra föräldern skulle acceptera om 17åringen bara vill bo hos mig). Det är inte som att barnet försvinner för en. 

Annars föreslår jag särbo tills dottern har flyttat hemifrån på riktigt, dvs har ett eget boende om några år. Då kan ni flytta ihop igen. 

Men alltså, dottern ska inte flytta ut på gatan eller ut från sin förälders hem, hon ska flytta hem till sin andra förälder. Även om hon bott hos sin mamma är ju pappan lika mycket förälder som ts.

Din dotter är snart vuxen. Om hon nu inte klarar av att bo tsm med din styvson så får hon väl flytta då. Jag förstår om det blir jobbigt för dig, men en 15 åring med grov adhd har det knappast lättare. Om hon inte utvecklat den empatin än är det okej. Om några år har hon förhoppningsvis det och inser hur egoistiskt hon själv betedde sig.

Det sämsta du kan göra i detta läge är iaf att ge efter. Var tydlig med att du älskar henne och att hon är det viktigaste i ditt liv, men att man som vuxen inte kan lämna någon bara för att det blir lite jobbigt eller svårt. Att du och din man förhoppningsvis kommer leva tillsammans resten av livet, medan hon snart kommer skaffa sig ett eget boende och egna relationer och att du kommer stötta henne även om hon väljer någon du inte gillar. För det är så man behandlar sin familj och om hon väljer bort er en period är det okej..

Och det jag skrev borde ju du själv känna är rätt? Vill du lämna din man för att bo med din dotter som kanske väljer att flytta om ett år? Det är ju inte direkt ovanligt att en 17-18åring hittar en kille med eget boende och mer eller mindre flyttar dit..... Och efter gymnasiet är ju chansen ännu större.

Och som sagt, ju mer hon mognar ju större är ju chansen att hon kan acceptera hans beteende och ju äldre han blr att han beter sig bättre. Om fem år kanske de är bästa vänner liksom....