Dotter vill att jag ska skilja mig

Och till vissa andra: många tonåringar i den åldern vill flytta av tusen olika skäl. Småsyskon, jobbiga föräldrar, tråkiga föräldrar, regler, osv osv osv osv.

Det SÄMSTA en förälder kan göra är att sluta vara förälder. Bor föräldrarna tsm får barnet acceptera läget. Är föräldrarna skilda får barnet acceptera läget eller flytta till den andra föräldern om båda föräldrarna är ok med det. För det är så man gör som förälder. Man lyssnar på gnället men sen bestämmer man. En tonåring bestämmer inte. De som fick det är vidriga vuxna.

Jag tror jag hade jobbat på en lösning där du och din make blir särbos ett tag. Att ni ska skilja er är ju inte alls nödvändigt, däremot tror jag det är jätteviktigt för din och din dotters relation att du prioriterar henne i denna situation. Att leva med en dysfunktionell styvbror utan att kunna påverka situationen måste vara hemskt för henne. Det handlar om 2-3 år max, sedan kan du och maken flytta ihop igen. När hon är hos sin pappa är du hemma hos maken i ert gemensamma hem, när dottern är med dig är ni i ert separata boende.

Ta med din dotter till psykolog eller BUM som kanske kan förklara mer om pojkens diagnos för henne. Eller visa henne någon film där någon annan som har adhd berättar om sig själv. Gör så hon får mer förståelse. Klart det är jobbigt för en 17åring att lyssna, inden åldern tror man ju att man är vuxen och förstår allt.

Bor du och din dotters pappa nära ? Om din dotter hellre vill bo hos sin pappa tycker jag hon kan få pröva det. En pappa är lika mycket värd som förälder som en mamma.

Självklart ska du inte tappa kontakten med din dotter om hon flyttar till sin pappa. Prata igenom alternativet tillsammans ordentligt.

Varför skulle hon trivas bättre för det? Hon har det säkert bättre hos sin pappa. Låt henne flytta dit.

Jag förstår att ts blir sur när personen skrev en spydig kommentar åt henne. Varför är det så svårt att fatta att hon är ledsen och därför kan man ta det lite chill med henne? Herregud. Snarare ni som ska kontrollera er om ni ska skriva här. Ts har fått många bra tips och de allra flesta försöker hjälpa. Men otrevliga kommentarer hjälper inte ts nånstans och är INTE ett vuxet beteende.

Ja, men dottern måste ju vara med på att arbeta fram en förändring. Just nu verkar hon bara ta snabbaste flyktvägen.

Men om hon så gärna vill flytta hem till sin pappa så är det väl bara att hon gör det. Han är lika mycket förälder som ts, precis som andra sagt. Varför ska hon inte kunna bo där? Jesus christ. Det är faktiskt inte så att hon ska kastas ut på gatan. Vi snackar om ett boende hos hennes farsa, som (jag antar) är fullt kapabel till att ha henne boendes hemma.

Vad skulle denna förändring vara? Att hon ignorerar när han får utbrott, kastar saker och är otrevlig? Det är föräldrarnas ansvar att se över sonens beteende. Har det inte blivit bätte på 5 år så finns det inget dottern kan göra, framförallt om de inte har någon relation.

Kalla det vad du vill men jag hade gjort samma sak om jag hade haft en annan förälder att bo hos. Aldrig att jag hade fortsatt vantrivas i mitt eget hem.

Räknas inte en 17-åring som gamal nog att sjäv få bestämma vilken hen vill ha som boende-förälder?

Jag tycker att det är omoget och barnsligt av dottern att ställa ett ultimatum, men jag har full försåelse för att hon inte orkar och vill dela boende med en utåtagerande styvbror som verkar ha problem med lagens långa arm.

TS, om du ser det från din dotters sida, tror du hon skulle må bättre av att komma ifrån sin styvbror? Tror du hon hade haft mer tid och ork att kämpa med skolan? Hade hon haft mer ro att göra läxor, ha hobbies, ett social liv? Om du någonstans kan se att din dotter behöver en lugnare och tryggare hem-miljö än vad du och din man kan erbjuda henne, är du villig att hjälpa och stötta henne?

Och om inte, så kanske du kan förklara för henne varför det är en dum ide att flytta hem till pappa. Jag vet inte alls vad pappan är för en filur, han kanske är gravt alkoholiserad eller lider av frekventa psykoser eller vad som helst, som gör det direct olämpligt för henne att bo där.

Oavsett vilket, det är din uppgift som förälder att stötta, pusha, peppa ditt barn till att göra det som är bäst för henne, inte vad som är bäst för ditt ex, din man, dig eller styvbrodern.