Jag väntar min första lilla och är väldigt rädd inför förlossningen (går i samtal hos specialistmödravården och jobbar med det). En av anledningarna är att jag inte gått igenom en tidigare och inte vet vad som kommer/kan hända.
Så, min fråga är, vad önskar du att du hade vetat inför förlossningen, som ingen berättat innan? Det kan vara jobbigt, roligt, läskigt osv. Jag vill veta så mycket som möjligt :)
Att EDA tar så olika. En del blir helt bedövade, andra halvt, jag blev det lite lagom, men ville fortfarande ha lustgas utöver EDA:n.
Att det ändå var "ganska" lugnt utan smärtlindring. Jag hann inte få någon och var glad för det i efterhand. Undrar nu hur myclet det hade hjälp e g e t L i g e n?!
Men andra framtida barnet lär ju göra mer ont, så sägs det, så då kanske man hoppas hinna.
Även, önskar jag visste om finska greppet. Ska lätt be om det nästa gång.
Det ända jag önska jag hade vetat innan är att ha med sig en stor vattenflaska, för saatan vad törstig man blev av att ligga där och krysta. Sköterskan plus sambon sprang hela tiden för att hämta vatten/dricka i dem små glasen som de hade på förlossningen, tog slut direkt. Annars hade jag en helt fantastisk förlossning som gick på 4 timmar :)
Det jag tänker på mest nu i efterhand är nålen man fick precis i början av handen, fyy vad den var obehaglig, bara längtade tills de skulle ta bort den!
Du kommer att klara det galant, bara att ta det som det kommer, det är läskigt, men alla kvinnor som har barn har vi gjort det :)
en bra sak att veta som en kollega berättade för mig (då jag är gravid nu) är att uppföljningsvården för föderskor är rätt så dålig, en får inte veta så mycket om olika komplikationer som kan uppstå.
en sak som skedde henne, som tydligen kan ske efter förlossning, pga hormonförändringarna var att hon fick problem med sköldkörteln och blodbrist.
hon gick runt med sina besvär i ett år, innan hon sökte hjälp, eftersom hon var förstföderska och trodde det var normalt att vara så trött och hängig....
min kompis som just födde barn berättade att hon kräktes hela dagen samma dag som hon skulle föda och värkarna var igång, så hon var väldigt trött, matt och orkeslös, och kände att hon inte heller fick några "superkrafter" som man "ska" få när en föder barn, då det sägs att kroppen ska sköta det där själv. hon hade en lång och trög förlossning som var jobbig. hon hade även skrivit i sitt förlossningsbrev att hon inte ville ha mer smärtstillande/bedövning än nödvändigt och det hade personalen tolkat det som att hon ABSOLUT INTE ville ha smärtstillande/bedövning. så hon gick i många många timmar innan hon faktiskt fick den smärtstillan hon behövde.
hon fick inte heller så bra stöd av läkare och sin barnmorska under förlossningen, utan de hade så många andra att hon blev lite "bortglömd". hennes partner fick fiska upp nån personal ur korridoren och då var barnet på väg ut redan och en annan barnmorska klev in och förlöste det.
skriver inte för att skrämmas, utan tänker som du, att jag är tacksam över att höra såna historier, så att en vet vad som är möjligt, och kan vara beredd på oväntade och konstiga situationer och har det nånstans i medvetandet ev...
en bra sak att veta som en kollega berättade för mig (då jag är gravid nu) är att uppföljningsvården för föderskor är rätt så dålig, en får inte veta så mycket om olika komplikationer som kan uppstå.
en sak som skedde henne, som tydligen kan ske efter förlossning, pga hormonförändringarna var att hon fick problem med sköldkörteln och blodbrist.
hon gick runt med sina besvär i ett år, innan hon sökte hjälp, eftersom hon var förstföderska och trodde det var normalt att vara så trött och hängig....
min kompis som just födde barn berättade att hon kräktes hela dagen samma dag som hon skulle föda och värkarna var igång, så hon var väldigt trött, matt och orkeslös, och kände att hon inte heller fick några "superkrafter" som man "ska" få när en föder barn, då det sägs att kroppen ska sköta det där själv. hon hade en lång och trög förlossning som var jobbig. hon hade även skrivit i sitt förlossningsbrev att hon inte ville ha mer smärtstillande/bedövning än nödvändigt och det hade personalen tolkat det som att hon ABSOLUT INTE ville ha smärtstillande/bedövning. så hon gick i många många timmar innan hon faktiskt fick den smärtstillan hon behövde.
hon fick inte heller så bra stöd av läkare och sin barnmorska under förlossningen, utan de hade så många andra att hon blev lite "bortglömd". hennes partner fick fiska upp nån personal ur korridoren och då var barnet på väg ut redan och en annan barnmorska klev in och förlöste det.
skriver inte för att skrämmas, utan tänker som du, att jag är tacksam över att höra såna historier, så att en vet vad som är möjligt, och kan vara beredd på oväntade och konstiga situationer och har det nånstans i medvetandet ev...
Epiduralen var fantastisk! Kommer definitivt be om det nästa gång. Inga biverkningar för mig.
Önskar att någon berättat att det är normalt att bebisen kräks fostervatten dygnet efter fl, jag visste inte det och blev jätterädd när det hände. Jag och sambon turades om att vara vakna dygnet efter för att hålla koll på hen.
Önskar även att jag visste att det är fullt normalt att man kollar att bebisen andas HELA tiden i början, hade sån ångest och mådde dåligt över att bebisen skulle sluta andas.
3 dagars-gråten som kom och hur emotionellt känslig man blir till långt efter fl
Att avslappning är bästa smärtstillaren, att du känner din kropp bäst. Att barnmorskor oftast är lyhörda bara du talar om hur du vill ha det. Att det är en otrolig fördel att sitta på huk innan det drar igång för att mjuka upp o att du föder snabbast o mest smärtfritt i upprätt ställning.
O att det är den häftigaste upplevelsen i världen att föda barn! <3
Jag önskar jag hade vetat att bebisar ofta bara snuttar i sömnen efter amning och oftast inte släpper bröstet själva. Där satt jag i timmar på natten och trodde hon ammade när hon bara sov! Man kan också titta efter om de sväljer. Lättaste sättet att få dem att släppa bröstet är att lirka in ett lillfinger i mungipan.
Hemorojder fick jag också. Salva hjälpte så köp det om du drabbas!
Jag väntar min första lilla och är väldigt rädd inför förlossningen (går i samtal hos specialistmödravården och jobbar med det). En av anledningarna är att jag inte gått igenom en tidigare och inte vet vad som kommer/kan hända.
Så, min fråga är, vad önskar du att du hade vetat inför förlossningen, som ingen berättat innan? Det kan vara jobbigt, roligt, läskigt osv. Jag vill veta så mycket som möjligt :)
Jag önskar att jag vetat innan att man vet aldrig vad som händer. Jag hade inte alls behövt vara orolig för att jag var så dåligt förberedd, de försökte sätta igång förlossningen men det funkade inte så blev planerat snitt till slut. Gick väldigt bra för både mig och barnet.