Jag väntar min första lilla och är väldigt rädd inför förlossningen (går i samtal hos specialistmödravården och jobbar med det). En av anledningarna är att jag inte gått igenom en tidigare och inte vet vad som kommer/kan hända.
Så, min fråga är, vad önskar du att du hade vetat inför förlossningen, som ingen berättat innan? Det kan vara jobbigt, roligt, läskigt osv. Jag vill veta så mycket som möjligt :)
Nja, man vill inte att man är retraherad (dvs fullt öppen) i ca mer än 3 h. Detta för att studier visat att barnen kan bli påverkade, livmodern bli trött osv. Tar det mer är 3 h får man bedöma om värkarbetet är effektivt nog, eller om barnet ställt in sig fel i bäckenet. Då får man diskutera om man ska låta förlossningen fortsätta, sugklocka eller ett snitt (enkelt förklarat).
Självklart ger man barnet chansen att rotera ner själv om ctg ser fint ut. Det kan ta lång tid. Förra veckan hade vi en förstföderska som var retraherad i 9 timmar. Inte optimalt men bebisen kom ut efter många lägesändringar och mycket aktivt arbete från kvinnan. Inte går man på snitt bara för att man varit fullt öppen i 3 timmar. Mer regel än undantag att förstföderskorna är det. Mår barnet bra får det ta den tid det tar.
Se till att pappan eller annan partner har läst på lite också om olika förlossningar. Om bebis eller mamma behöver tas om hand extra efter förlossningen vad brukar ske då tex så att inte den andra sitter med EN bild av hur det brukar vara. läs förlossningsberättelser tillsammans.
Jag önskar någon hade visat att man kunde smärtlindra genom att någon trycker in benen mot höften vid tidigare förlossningar, det hjälpte ju jättebra.
andra erfarenheter :)
Det funkar bra att röra på sig och använda tyngden för att få barnet att komma ner.
Du kan få en annan inställning på lustgasen om du blir snurrig/illamående.
Tens apparat eller hård massage på ryggslutet hjälper bra mot värkar tillsammans med lustgasen.
Födde första barnet med planerat snitt och barn nr 2 och 3 vaginalt. Inför den första vaginala förlossningen önskar jag att jag hade vetat att det faktiskt kan göra SJUKT ont utan att något är fel eller farligt. Jag blev överraskad av hur himla ont det faktiskt gjorde och var övertygad om att någon komplikation hade tillstött, vilket det inte hade. Jag var lugnare nu under den senaste förlossningen eftersom jag vet hur det kan kännas och att det ändå är OK.
Se till att pappan eller annan partner har läst på lite också om olika förlossningar. Om bebis eller mamma behöver tas om hand extra efter förlossningen vad brukar ske då tex så att inte den andra sitter med EN bild av hur det brukar vara. läs förlossningsberättelser tillsammans.
Jag önskar någon hade visat att man kunde smärtlindra genom att någon trycker in benen mot höften vid tidigare förlossningar, det hjälpte ju jättebra.
andra erfarenheter :)
Det funkar bra att röra på sig och använda tyngden för att få barnet att komma ner.
Du kan få en annan inställning på lustgasen om du blir snurrig/illamående.
Tens apparat eller hård massage på ryggslutet hjälper bra mot värkar tillsammans med lustgasen.
Födde första barnet med planerat snitt och barn nr 2 och 3 vaginalt. Inför den första vaginala förlossningen önskar jag att jag hade vetat att det faktiskt kan göra SJUKT ont utan att något är fel eller farligt. Jag blev överraskad av hur himla ont det faktiskt gjorde och var övertygad om att någon komplikation hade tillstött, vilket det inte hade. Jag var lugnare nu under den senaste förlossningen eftersom jag vet hur det kan kännas och att det ändå är OK.
Jag önskar att jag visste att igångsättning inte alls behöver vara läskigt eller göra förlossningen jobbig, att man inte måste spricka och att det faktiskt kan vara riktigt jävla häftigt att föda. Urkrafter som jag inte visste att jag hade dök upp under förlossningen.
Att läsa på och ha kunskap gör stor skillnad. Att lära sig andas igenom värkarna och fokusera på att slappna av i hela kroppen trots att det gör ont. Sånt där som jag trodde var en massa dravel innan var det som gjorde att jag kunde hantera smärtan när det väl gällde
Jag önskar att jag visste att igångsättning inte alls behöver vara läskigt eller göra förlossningen jobbig, att man inte måste spricka och att det faktiskt kan vara riktigt jävla häftigt att föda. Urkrafter som jag inte visste att jag hade dök upp under förlossningen.
Att läsa på och ha kunskap gör stor skillnad. Att lära sig andas igenom värkarna och fokusera på att slappna av i hela kroppen trots att det gör ont. Sånt där som jag trodde var en massa dravel innan var det som gjorde att jag kunde hantera smärtan när det väl gällde