Ensammamma2016 skrev 2017-06-07 20:17:21 följande:
Att det inte alls gjorde så ont och var så skrämmande som många vill få det att låta. Jag tog mig igenom kraftiga förvärvar hemma då jag var så säker på att det skulle göra ännu ondare och det säkert inte var dags för oss ännu. Allas ord om att "du vet när det är dags" ekade och jag tänkte hela tiden att det kan inte vara detta som de syftar på. När vi väl kom in på förlossningen hade vi vår son i vår famn på tre timmar, vilket tydligen är snabbt då det är vårt första barn.
"Vill få det att låta"?! Jadu.. jag trodde att jag skulle dö, bokstavligt talat, under många timmar under båda mina förlossningar. Men jag hade ingen unge som enkelt gled ut på 3 h.
Första barnet: låg snett och vägde över 4 kg. Det var blod över hela golvet ( min make och vårdpersonalen halkade bokstavligen omkring) jag var medvetslös av smärta tidsvis. Pga att barnet var stressat och mådde dåligt så fick jag bara lustgas. Och den stängde dom sedan av pga att barnet behövde all syre han kunde få... under krysningsskedet så fastnade han. Jag krystade mellan medvetslösheten men han rörde sig inte en millimeter. Det blev tillslut ett urakut snitt.
Andra barnet: låg snett och vägde över 4 kg. Bättre förlossning. Tog dock många timmar då hon hade svårt att lägga sig rätt pga kort navelsträng. Även här så var jag säker på att jag skulle dö av smärta. Jag kunde bara få lustgas pga att jag varit snittad tidigare. Under krystningsskedet så gled hon tillbaka hela tiden, även detta pga kort navelsträng. Dom fick hålla emot med en sugklocka. Barnet kom ut med ansiktet först och vänt uppåt.