Jag väntar min första lilla och är väldigt rädd inför förlossningen (går i samtal hos specialistmödravården och jobbar med det). En av anledningarna är att jag inte gått igenom en tidigare och inte vet vad som kommer/kan hända.
Så, min fråga är, vad önskar du att du hade vetat inför förlossningen, som ingen berättat innan? Det kan vara jobbigt, roligt, läskigt osv. Jag vill veta så mycket som möjligt :)
Jag hade gärna velat veta att det stämmer det som sägs att man glömmer förlossningssmärtan efteråt. Inte direkt, men relativt snart. Det hade känts tryggt!
Jag hade också behövt vara förberedd på att det tydligen inte är ovanligt att barnmorskan syr utan bedövning, eller med otillfredsställande bedövning (jag gjorde en ovetenskaplig undersökning i bekantskapskretsen). Den smärtan kan fortfarande ge mig ångestrysningar och sonen är övet 8! Acceptera INTE att BM syr om varje stygn gör lika ont som förlossningen. Ifrågasätt i så fall och fråga om man nöjt sig med "bedövningen tog inte" om det hade varit en blindtarmsoperation!??
Jag hade velat veta:
1. Att man ska krysta ut moderkakan när man äntligen lyckats krysta ut barnet.
2. Att man kan få eftervärkar i flera dagar efteråt, speciellt när man ammar.
3. Som nån annan skrev,när man tänker att "nu dör jag snart av smärta" då är det nästan klart. :)
Jag hade gärna velat veta att det stämmer det som sägs att man glömmer förlossningssmärtan efteråt. Inte direkt, men relativt snart. Det hade känts tryggt!
Jag hade också behövt vara förberedd på att det tydligen inte är ovanligt att barnmorskan syr utan bedövning, eller med otillfredsställande bedövning (jag gjorde en ovetenskaplig undersökning i bekantskapskretsen). Den smärtan kan fortfarande ge mig ångestrysningar och sonen är övet 8! Acceptera INTE att BM syr om varje stygn gör lika ont som förlossningen. Ifrågasätt i så fall och fråga om man nöjt sig med "bedövningen tog inte" om det hade varit en blindtarmsoperation!??
Jag hade velat veta:
1. Att man ska krysta ut moderkakan när man äntligen lyckats krysta ut barnet.
2. Att man kan få eftervärkar i flera dagar efteråt, speciellt när man ammar.
3. Som nån annan skrev,när man tänker att "nu dör jag snart av smärta" då är det nästan klart. :)
Födde min dotter för 5 månader sedan. Var också jätterädd men hade en jättebra förlossning. Det gjorde förstås jätteont men wow vad häftigt det var! Längtar tills jag får göra det igen. Innan förlossningen förberedde jag mig länge mentalt på att andas igenom smärtan. Jag tänkte ofta för mig själv att "oavsett hur ont det gör, ska jag slappna av i kroppen och andas igenom det" vilket är precis vad jag gjorde under hela förlossningen.
För mig tog förlossningen (från när aktiva fasen började) 6 timmar...iförsäg hade jag en jättelång latensfas under ett par dagar hemma med värkar som kom och gick. Det var riktigt psykiskt påfrestande att tro att förlossningen satte igång flera gånger om dagen (i slutet ville jag bara ha ut henne...) men att hela tiden bli besviken när värkarna avtog. Men ja som många säger.. men vet när den aktiva fasen börjar och det är dags att åka in.
Hur man upplever förlossningssmärtan tror jag är väldigt individuellt! Vissa tycker att öppningsfasen gör ondast medan andra tycker att krystningsfasen gör ondast. För mig var utan tvekan öppningsfasen värst (framförallt dom sista öppningsvärkarna.. oh my god). Vad jag förstått genom att tala med en del barnmorskor brukar det vara i slutet av öppningsfasen som kvinnor "ger upp" och vill gå hem/få smärtstillande. Jag bad om epidural vid slutet av öppningsfasen men min barnmorska peppade mig att försöka hålla ut, vilket jag gjorde, och är glad för idag för det tog inte alls lång tid innan krystningsvärkarna satte igång vilket för mig inte gjorde ont. Men sen vet jag att det finns kvinnor som beskriver den delen som allra värst... så slutsats: Förlossningar kan upplevas oerhört olika från person till person. Oavsett så tror jag att A och O är att slappna av. Jag har alltid älskat att bada, och födde min dotter i vatten och var i badkaret i princip hela tiden (bor i Tyskland, här är det OK) Lyssnade även på enya och hade det riktigt mysigt i ett mörkt rum. Om jag var du skulle jag fundera på vad du tror kan hjälpa dig att slappna av under förlossningen. Jag personligen tror att det är det bästa man kan göra. Slappna av och välkomna värkarna.. om man arbetar emot dom kan jag tänka mig att smärtan blir värre. Men, kan förstås inte tala för alla.
Jag önskar att jag hade varit mer förberedd på tiden efter förlossningen. Jag hade nämligen under graviditeten lagt all fokus på själva förlossningen så jag glömt bort att fundera kring vad som rent kroppsligt händer sen. Jag var inte alls beredd på att man efteråt blöder jättemycket. Jag kunde heller inte gå normalt efteråt. Hade fruktansvärt ont i rumpan och det sved som tusan när jag skulle kissa, även fast jag inte spruckit. Det tog ungefär 3 veckor innan jag kunde börja gå normalt. Hade en fruktansvärd tungd i underlivet flera veckor efter förlossningen. Men det som nog förvånade mig allra mest var smärtan i rumpan. Den smärtan la sig dock redan efter någon dag. Nu blev inlägget ganska långt men detta är den bästa upplevelsen i hela mitt liv. Älskar att prata om förlossningar och att tänka tillbaka på min egen. Blir alldeles lycklig. Hoppas det blir samma för dig, men ja, det kommer göra ont. Men det är så värt det :)
Födde min dotter för 5 månader sedan. Var också jätterädd men hade en jättebra förlossning. Det gjorde förstås jätteont men wow vad häftigt det var! Längtar tills jag får göra det igen. Innan förlossningen förberedde jag mig länge mentalt på att andas igenom smärtan. Jag tänkte ofta för mig själv att "oavsett hur ont det gör, ska jag slappna av i kroppen och andas igenom det" vilket är precis vad jag gjorde under hela förlossningen.
För mig tog förlossningen (från när aktiva fasen började) 6 timmar...iförsäg hade jag en jättelång latensfas under ett par dagar hemma med värkar som kom och gick. Det var riktigt psykiskt påfrestande att tro att förlossningen satte igång flera gånger om dagen (i slutet ville jag bara ha ut henne...) men att hela tiden bli besviken när värkarna avtog. Men ja som många säger.. men vet när den aktiva fasen börjar och det är dags att åka in.
Hur man upplever förlossningssmärtan tror jag är väldigt individuellt! Vissa tycker att öppningsfasen gör ondast medan andra tycker att krystningsfasen gör ondast. För mig var utan tvekan öppningsfasen värst (framförallt dom sista öppningsvärkarna.. oh my god). Vad jag förstått genom att tala med en del barnmorskor brukar det vara i slutet av öppningsfasen som kvinnor "ger upp" och vill gå hem/få smärtstillande. Jag bad om epidural vid slutet av öppningsfasen men min barnmorska peppade mig att försöka hålla ut, vilket jag gjorde, och är glad för idag för det tog inte alls lång tid innan krystningsvärkarna satte igång vilket för mig inte gjorde ont. Men sen vet jag att det finns kvinnor som beskriver den delen som allra värst... så slutsats: Förlossningar kan upplevas oerhört olika från person till person. Oavsett så tror jag att A och O är att slappna av. Jag har alltid älskat att bada, och födde min dotter i vatten och var i badkaret i princip hela tiden (bor i Tyskland, här är det OK) Lyssnade även på enya och hade det riktigt mysigt i ett mörkt rum. Om jag var du skulle jag fundera på vad du tror kan hjälpa dig att slappna av under förlossningen. Jag personligen tror att det är det bästa man kan göra. Slappna av och välkomna värkarna.. om man arbetar emot dom kan jag tänka mig att smärtan blir värre. Men, kan förstås inte tala för alla.
Jag önskar att jag hade varit mer förberedd på tiden efter förlossningen. Jag hade nämligen under graviditeten lagt all fokus på själva förlossningen så jag glömt bort att fundera kring vad som rent kroppsligt händer sen. Jag var inte alls beredd på att man efteråt blöder jättemycket. Jag kunde heller inte gå normalt efteråt. Hade fruktansvärt ont i rumpan och det sved som tusan när jag skulle kissa, även fast jag inte spruckit. Det tog ungefär 3 veckor innan jag kunde börja gå normalt. Hade en fruktansvärd tungd i underlivet flera veckor efter förlossningen. Men det som nog förvånade mig allra mest var smärtan i rumpan. Den smärtan la sig dock redan efter någon dag. Nu blev inlägget ganska långt men detta är den bästa upplevelsen i hela mitt liv. Älskar att prata om förlossningar och att tänka tillbaka på min egen. Blir alldeles lycklig. Hoppas det blir samma för dig, men ja, det kommer göra ont. Men det är så värt det :)
Att det kan bli så att första tiden efter förlossningen blir mycket jobbigare än själva förlossningen. Svårigheter att gå på toa (kissa med dusch!). Ont att sitta ner. Fruktansvärt ont i brösten. De första två veckorna som förälder är för mig främst associerade med smärta. Sen gick det långsamt bättre, men brösten gjorde ont lääänge. Och samtidigt med detta ska man lära sig att ta hand om sin lilla bebis. Mitt råd är därför att planera så att båda kan vara hemma den första månaden.
Och laga mat som ni fyller frysen med i förväg.
Gå nummer två så fort du kan!!! Det är inte farligt ;)
Höll mig och drogs med problem låååång tid efteråt.
@Pollis:
Jag har inte heller kännbara latensfaser utan öppnar mig de första centimetrarna utan att det känns. Min första förlossning, från första känning tog 8 timmar. Den andra 1. (Tur att vi bor granne med sjukhuset!) Och jag var en bit över 30, så det är inte bara unga mammor som föder snabbt. 
Men det är kanske vanligare.
Att det kan bli så att första tiden efter förlossningen blir mycket jobbigare än själva förlossningen. Svårigheter att gå på toa (kissa med dusch!). Ont att sitta ner. Fruktansvärt ont i brösten. De första två veckorna som förälder är för mig främst associerade med smärta. Sen gick det långsamt bättre, men brösten gjorde ont lääänge. Och samtidigt med detta ska man lära sig att ta hand om sin lilla bebis. Mitt råd är därför att planera så att båda kan vara hemma den första månaden.
Och laga mat som ni fyller frysen med i förväg.