Jag väntar min första lilla och är väldigt rädd inför förlossningen (går i samtal hos specialistmödravården och jobbar med det). En av anledningarna är att jag inte gått igenom en tidigare och inte vet vad som kommer/kan hända.
Så, min fråga är, vad önskar du att du hade vetat inför förlossningen, som ingen berättat innan? Det kan vara jobbigt, roligt, läskigt osv. Jag vill veta så mycket som möjligt :)
Jag är barnmorska på MVC. Jag skulle framföra:
* inte hänga upp sig på beräknad dag! Ett barn är fullgånget från v 37+0, fram till 42+0 är helt normalt att födas. Upplever att många förstföderskor stressas av att barnet inte kommit på beräknad dag, och säger att de fått över tiden. Så är det ju inte, gå över tiden gör man efter 42+0. Säg heller inte vilken dag som är beräknad dag, säg svepande "i juli", "slutet av juli", tex.
* En förlossning går inte att planera eller regissera. Ha önskemål, men det är akutsjukvård, och det kan därför sluta på olika sätt. Läs om kejsarsnitt eller kvarhållande moderkaka, så känner du iaf till begreppen.
* På sjukhuset räknar man förlossningens aktiva fas från ca 4 cm och att man har 3 värkar under 10 min. En förlossning räknas inte från första värk hemma, så glöm alla berättelser om att man haft 70 h förlossning. Däremot kan man ha en jobbig latensfas (det som kommer före aktiva fasen) och då kan man behöva hjälp från sjukvården med tex smärtlindring och sömn.
Jag hade velat veta mer om tiden efter förlossningen för att veta vad som var normalt och inte. Jag åkte på både livmoderinfektion och urinvägsinfektion och var alldeles grå i huden, men som förstföderska vet man inte när man ska hojta till. Kändes som att man pratade om mig, för jag fick ligga kvar på BB i fem dagar utan att någon sa något om att åka hem, men inte till mig.
För mig har det varit så bägge ggr att när det börjar göra så ont att jag känner att snart står jag inte ut mer utan bra smärtlindring (förutom lustgas/tens) så har det varit max 30 min kvar. Hade jag vetat det innan hade det gått mkt bättre att stå ut. Jag har ju tänkt att "ånej nu är det flera timmar kvar med den här smärtan, det orkar jag inte" men så har det inte alls varit.
Att det inte gör ont när moderkakan kommer ut. Det var jag rädd för. Först barnet och sedan när man är svullen och sårig ska den ut! Men det gjorde inte alls ont.
Och att det är okej om det svider efter att barnet kommit ut. Det behöver inte betyda att man spruckit och kan gå över fort. Blir det mer ont efterhand och inte mindre så har man fått en infektion och behöver medicin. Då går det över fort. Så man ska inte vänta och se.
Att vakna när barnet behöver (var tredje timme) är inte jobbigt fast jag var så så trött innan förlossningen. Man får en hormonkick och är jättepigg.
Jag var supernervös för själva förlossningen långt innan det var dags, men när det närmade sig så blev jag lugnare. Hade värkar hemma i 12 h innan vi åkte in, va på förlossningen i 12 h sen kom hon :)
Mitt tips är att prata igenom noga med din partner hur du tänker och vill ha det, så kan partnern hjälpa till i kommunikation med barnmorskorna och har lättare för att stötta dig. Kändes så tryggt att jag och min man pratat massor om mina tankar och nervositeter inför.
Min förlossning var väldigt normal, sista stunden innan krystvärkarna kom var värst, den smärtan! Men lustgas hjälpte fint. Krystvärkarna var så sköna i jämförelse :) och då är bebis så nära!
Jag grät en liten stund när det gjorde som ondast, hjälpte mig att "lätta på trycket" och sen kämpa vidare!
Jag fick nåt blodsockerfall/adrenalin/utmattning när hon varit ute i kanske 30 min. Skakade helt galet och hackade tänder. Då fick jag massa saft och sitta i duschen i ca 45 min för att värma/lugna ned mig. Det var jag inte beredd på.
Sen 3 dagars bluesen höll i sig i 3 veckor för mig, bara grät o grät. Blev inte bättre av att amningen inte funkade alls.
Så i efterhand var förlossningen den enkla delen, första veckorna hemma sen var riktigt tuffa.
Lycka till ts :)
Jag har fött två barn, och vid andra förlossningen hade jag lärt mig att:
Jag INTE ville ta någon hinnsvepning, särskilt inte om jag inte gått över flera dagar. Gjorde det med första och jag tror att det var därför sen blev så seg och utdragen.
Jag väntar min första lilla och är väldigt rädd inför förlossningen (går i samtal hos specialistmödravården och jobbar med det). En av anledningarna är att jag inte gått igenom en tidigare och inte vet vad som kommer/kan hända.
Så, min fråga är, vad önskar du att du hade vetat inför förlossningen, som ingen berättat innan? Det kan vara jobbigt, roligt, läskigt osv. Jag vill veta så mycket som möjligt :)
Tack för svar! Inställd på lång tid, men att det kan gå snabbt. Hur länge var du hemma innan du åkte in?
Ja de säger att den ska veta vad den gör.. Det är en av mina rädslor. Gjort IVF och logiskt sett fattar jag att kroppen bör veta vad den ska göra, men iomed att den inte kunde bli gravid själv är oron där att den inte heller kommer veta hur den ska få ut ungen själv... Som sagt totalt ologiskt..
Bedövande salva var smart, det ska jag fixa så det finns hemma ifall att :) Har redan sagt till närmsta familjen att vi hör av oss när vi orkar med besök, så det känns bra. Hade så gärna lagat o frusit in men tyvärr är vår frys för liten :(
Tack!
Vad jag hade velat veta innan var att det kan göra jäkligt ont efter förlossningen under en rätt lång tid.
Jag fick en större bristning som syddes i operationssal och hade jätteont de två-tre första veckorna efter fö. Så ont så jag grinade ibland. Jag hade ont i två månader, men värst var det som sagt de första två-tre veckorna. Jag fick ordination om att ta Ipren och starkare alvedon tre ggr/dag. Det hjälpte inte tillräckligt.
Så kort sagt, om du har ont och känner att det är jobbigt. Säg till så att du kan få bättre smärtlindring.
Det var jättesvårt att veta tycker jag, som förstföderska så vet man ju inte vad som är "normal" smärta efter fl. Tänk inte så mkt på det utan känn efter vad som är ok smärta för dig.