Visst kan det gå fort, men oftast är det då en yngre person i 20-årsåldern. Men absolut lita på sin kropp som säger att man måste till sjukhus/motsvarande.
En annan sak som är bra att veta är att bara för att man är helt öppen, så är det inte klart - bebisen ska ju tränga ner och ut också, vilket kan ta 1-2 h, lägg på en timme om du har ryggbedövning.
Att det inte alls gjorde så ont och var så skrämmande som många vill få det att låta. Jag tog mig igenom kraftiga förvärvar hemma då jag var så säker på att det skulle göra ännu ondare och det säkert inte var dags för oss ännu. Allas ord om att "du vet när det är dags" ekade och jag tänkte hela tiden att det kan inte vara detta som de syftar på. När vi väl kom in på förlossningen hade vi vår son i vår famn på tre timmar, vilket tydligen är snabbt då det är vårt första barn.
en bra sak att veta som en kollega berättade för mig (då jag är gravid nu) är att uppföljningsvården för föderskor är rätt så dålig, en får inte veta så mycket om olika komplikationer som kan uppstå.
en sak som skedde henne, som tydligen kan ske efter förlossning, pga hormonförändringarna var att hon fick problem med sköldkörteln och blodbrist.
hon gick runt med sina besvär i ett år, innan hon sökte hjälp, eftersom hon var förstföderska och trodde det var normalt att vara så trött och hängig....
min kompis som just födde barn berättade att hon kräktes hela dagen samma dag som hon skulle föda och värkarna var igång, så hon var väldigt trött, matt och orkeslös, och kände att hon inte heller fick några "superkrafter" som man "ska" få när en föder barn, då det sägs att kroppen ska sköta det där själv. hon hade en lång och trög förlossning som var jobbig. hon hade även skrivit i sitt förlossningsbrev att hon inte ville ha mer smärtstillande/bedövning än nödvändigt och det hade personalen tolkat det som att hon ABSOLUT INTE ville ha smärtstillande/bedövning. så hon gick i många många timmar innan hon faktiskt fick den smärtstillan hon behövde.
hon fick inte heller så bra stöd av läkare och sin barnmorska under förlossningen, utan de hade så många andra att hon blev lite "bortglömd". hennes partner fick fiska upp nån personal ur korridoren och då var barnet på väg ut redan och en annan barnmorska klev in och förlöste det.
skriver inte för att skrämmas, utan tänker som du, att jag är tacksam över att höra såna historier, så att en vet vad som är möjligt, och kan vara beredd på oväntade och konstiga situationer och har det nånstans i medvetandet ev...
Nja, man vill inte att man är retraherad (dvs fullt öppen) i ca mer än 3 h. Detta för att studier visat att barnen kan bli påverkade, livmodern bli trött osv. Tar det mer är 3 h får man bedöma om värkarbetet är effektivt nog, eller om barnet ställt in sig fel i bäckenet. Då får man diskutera om man ska låta förlossningen fortsätta, sugklocka eller ett snitt (enkelt förklarat).
Självklart ger man barnet chansen att rotera ner själv om ctg ser fint ut. Det kan ta lång tid. Förra veckan hade vi en förstföderska som var retraherad i 9 timmar. Inte optimalt men bebisen kom ut efter många lägesändringar och mycket aktivt arbete från kvinnan. Inte går man på snitt bara för att man varit fullt öppen i 3 timmar. Mer regel än undantag att förstföderskorna är det. Mår barnet bra får det ta den tid det tar.