Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!

 Tycker att du alldeles utmärkt bekräftar min ts. Det är ju för sjutton helt absurt att vid 27 års ålder skaffa sig ett liv som man inte kan hantera och då gå och bli sjukskriven för det.

jag läste för inte alltför länge sedan att den genomsnittliga arbetsbelastningen i sverige är 12 timmar. Dvs att vi på våra 8 timmars arbetstid ska hinna med 12 timmars (eller 1,5 personers) jobb. Inte konstigt då att folk är stressade och överbelastade..... Sedan ska vi hinna och orka med "resten" också.

I vissa branscher är det så klart lättare, och i andra är det ännu värre.

Men det är ju inte så lätt att veta innan att man ska gå in i väggen? 

Jag började på en ny arbetsplats (med privat arbetsgivare). Där såg jag många märkliga saker:

A var chef. Hon drev ett hobbyföretag förutom det här jobbet. Runt 14 timmars arbetsdag under veckan och 8-10 timmar lördag och söndag.
B hade en gammal ryggskada och var en typ av arbetsledare. Hon jobbade sina 40 timmar i veckan plus runt 10 timmar gratis (där hon alltså stannade kvar någon timme här och där för att det var mycket att göra). Ofta lyfte hon tunga saker själv för att det skulle gå fortare.
C jobbade bara 75% pga en kronisk sjukdom. Det var jättemycket att göra på jobbet, så hon lät sig övertalas att gå upp till 100%.
D var pigg och frisk. Hon jobbade som en galning. Eftersom det var för lite personal egentligen, så hoppade hon över raster och kastade snabbt i sig lunchen stående. Varje dag. Hon slet, drog och lyfte mer än hon orkade, bara för att vara snabb och effektiv.
Själv hade jag en provanställning på 75% och tackade nej till att gå upp i tid, också pga kronisk sjukdom. När jag vägrade, så fick jag sluta.

Ett år senare såg det ut så här:
A var kompledig en vecka i månaden för att orka. Det ökade naturligtvis på arbetsbördan för de övriga.
B, C och D var långtidssjukskrivna.
Vikarier togs in för dem, och hittills är en av dem utsliten och sjukskriven. De andra är på god väg.

Varför gör man så? Vuxna människor? Hur kan man inte fatta att man blir sjuk av att jobba på det där sättet?

Jag har arbetat på samma arbetsplats i 15 år, det har alltid varit mycket att göra och kul arbete! men de senaste åren har det slimmats ner något otroligt. Så till den grad att det inte längre är roligt att arbeta. Högarna är så höga så det skulle ta veckor att komma ikapp. Jag har kraschat ett antal gånger både psykiskt och fysiskt. Det är många och korta sjuktillfällen och tyvärr är det ingen i organisationen som bryr sig. Avdelningschefen kan inte göra någonting. Han lyssnar och känner till situationen och beklagar den.. de högre cheferna bryr sig uppenbarligen inte. Hälften på avdelningen slutade på ett år. Det anställs bara nya som också kommer att sluta inom 1-2 år eftersom de inte pallar trycket. Facket är dessutom otroligt svagt verkar det som. Detta är ändå en stor organisation i Sverige med många anställda. Jag tror att det ser ut på samma sätt på många arbetsplatser idag, vilket gör att du behöver direkt vila när du kommer hem för att komma ner i varv. Problemet är då om du har barn så blir det ingen vila utan då ska du stressa vidare till träningar och fixa middag, se till att det görs läxor. Har du tur får du vila efter 21. Eller däcka snarare... försök att gå ner i arbetstid så ökar din arbetsbelastning ännu mer, för då ska du göra samma jobb fast på kortare tid, då ryker lunchen istället. Hinna träna? Möjligtvis lördag morgon eller någon vardag efter 21. Förr i tiden hade man tid att fika med sina kollegor en stund eller ta en promenad men det är borta. Jag förstår inte hur man kan klaga på individerna här. Hur kan det vara vårt fel när vi blir sjukskrivna?

Håller helt med "Hysteriskt". Allt i samhället ska vara med effektivt och mer ekonomiskt. Färre personal ska göra mer jobb. Inte undra på att folk går in i väggen. Sen beror det helt på vad man har för jobb också. Jag har exempelvis jobbat några år inom förskolan också och varit nära att gå in i väggen även där. För stora barngrupper + alltid personal sjuka = ökad belastning på den personal som finns DAGLIGEN. Har sovit 2-3 timmar efter jobbet varje dag, sedan gjort mat, stirrat rakt ut som en zombie i två timmar och sen sovit 8-9 timmar igen. Jättekul verkligen. 

Tycker hela den här tråden är fruktansvärd. Att klanka ner på dom som sliter och gör allt för exempelvis barnen på förskolan och sedan inte orkar mer..  Ska de verkligen få mer skit? 

Här kan ni lära er lite från en ung tjej: 

Håller verkligen med TS! Såhär såg det inte ut för hundra år sedan. Det är ganska enkelt att vara sjukskriven för stress nu jämfört med då. Kanske har vi för krävande tillvaro nu jämfört med då?

Jag läste idag om en med svår ångest som inte kom ur sängen. Jag undrar ju lite om den typen av problem ens fanns för hundra år sedan, då djur och barn och andra hade blivit utan mat om föräldern/bonden osv bara inte kom upp ur sängen.

Är du läkare? Sjukskrivande? Vad är i så fall din bild av de du träffar och hur går samtalen med dina patienter?

Precis, den möjligheten fanns nog inte då. Är läkare men inom somatiken på sjukhus så sjukskriver mycket sällan annat än för väldigt tydliga diagnoser tex hjärtinfarkt.

Stress/utbrändhet hamnar ffa på vårdcentraldoktorernas bord.

Är det inte för mycket av allt just nu?

Stressande och negativ samhällsutveckling där bilbränder, sexuella brott, rån, misshandel, gruppvåldtäkter och allt tänkbart skit accelererar.

Finns mer  att vara orolig för idag än för 10-15 är sedan.

Blir ju inte bättre av att vi haft Öppna Hjärtan-Fredrik och Stefan vid rodret.

Eller vad tycker ni??

Slår man på TV:n idag så handlar allt om vad kändisar gör, de lagar mat, tävlar, sjunger varandras låtar osv. mår dåligt!!