• Anonym (Ts)

    Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!

    Jag blir otroligt less varje gång jag hör om de höga sjukskrivningstalen och framför allt hur många som är sjukskrivna för stress och ångest. Vad är det för fel på svenskarna idag? Vad gör folk eller vad gör de inte? Tar svenskar idag inget ansvar för sina liv, för att må bra, för att orka med osv? Det verkar som att alla tycker det är en rättighet att köra på i 180 och sen när de kraschar så ska de vara sjukskrivna i månader och år. Helt absurt.

    Jag gör aktiva val hela tiden för att orka med. Jag prioriterar hårt för att jag vet att jag behöver sömn, återhämtning, lugna dagar. Inte alltid att det är det roligaste att välja bort men det är ju det som krävs för att må bra i det långa loppet.

    Många vuxna verkar leva som små barn idag, utan förmåga att se skillnad på vad de har lust med och vad de behöver (för att citera Jesper Juul).

  • Svar på tråden Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!
  • Anonym (Gruesome)

    Föreställningen om eskalerande psykisk ohälsa är lite av en halvsanning. Största ökningen av psykisk ohälsa skedde innan 90-talet sedan har det legat ganska konstant, men mindre variationer. Till exempel har sömnbesvär ökat medan självmord har minskat.  

    Användningen av sjukförsäkringen är en helt annan fråga egentligen.

    https://www.psychologytoday.com/blog/our-changing-culture/201510/are-mental-health-issues-the-rise

  • Aniiee
    Anonym (Gruesome) skrev 2017-05-18 12:27:14 följande:

    Föreställningen om eskalerande psykisk ohälsa är lite av en halvsanning. Största ökningen av psykisk ohälsa skedde innan 90-talet sedan har det legat ganska konstant, men mindre variationer. Till exempel har sömnbesvär ökat medan självmord har minskat.  

    Användningen av sjukförsäkringen är en helt annan fråga egentligen.

    https://www.psychologytoday.com/blog/our-changing-culture/201510/are-mental-health-issues-the-rise


    fast det blir ju vasinnigt snett att dra fram en amerikansk blogg som diskuterar amerikanska förhållanden, när man i tråden pratar svenska förhållanden. eller?

    Enligt socialstyrelsens statistik har antalet besök i öppenvården för recidiverande depressioner (enda jag lyckades hitta i hastigheten) ökat från 262/100 000 år 2005 8första året de hade i databasen) till 733/100 000 år 2015 (sista året i databasen). Visst, det låter inte supermycket, men det är en väldigt stor ökning, Förvisso har det legat väldigt jämt/still de sista 3 åren.
    Litter your world with your gems of thoughts and deeds
  • Anonym (trötter)

    Men allvarligt:

    I mitt jobb ska jag kunna använda 30 olika datorsystem för att utföra allt möjligt.

    När jag började för 15 år sen hade vi avdelningssekreterare och städpersonal som gjorde det mesta runtomkring.

    Idag ska jag förutom att göra mitt kvalificerade jobb även

    - sopsortera
    - diska kaffemuggar för hand för pappers är för dyrt och diskmaskin får vi inte ha
    - tömma min papperskorg och pappersinsamling
    - själv damma på mitt rum om jag vill ha rent för städet gör det väldigt slarvigt
    - bevaka och äska utbildningar och resor samt boka dessa
    - skriva reseräkningar och helt i onödan scanna kvitton som redan gått in elektroniskt
    - hålla koll på min kortbalans som ofta strular pga glapp i kopplingar mellan system
    - en gång i månaden göra en reseräkning som tar en timme för en summa på typ 7 spänn för telefonkonferenser
    - uppdatera mina mål löpande i vårt HR-system
    - läsa uppdaterade arbetsrutiner i två olika system som strular
    osv osv

    Det blir alltså mer och mer att göra på mindre mängd produktiv tid, pga att alla supportfunktioner tas bort.

  • Anonym (Gruesome)
    Aniiee skrev 2017-05-18 15:04:30 följande:
    fast det blir ju vasinnigt snett att dra fram en amerikansk blogg som diskuterar amerikanska förhållanden, när man i tråden pratar svenska förhållanden. eller?

    Enligt socialstyrelsens statistik har antalet besök i öppenvården för recidiverande depressioner (enda jag lyckades hitta i hastigheten) ökat från 262/100 000 år 2005 8första året de hade i databasen) till 733/100 000 år 2015 (sista året i databasen). Visst, det låter inte supermycket, men det är en väldigt stor ökning, Förvisso har det legat väldigt jämt/still de sista 3 åren.
    Visst är det en amerikansk undersökning, men vi antar alldeles för ofta att Sverige är annorlunda jämfört med resten av världen.

    Recidiverande depressioner är ju per definition återkommande. Besök för just den sjukdomen är med andra ord per definition ett återbesök och inte sjukdomsdebut.

    Ska kolla mer på deras statistik. Superintressant med psykisk ohälsa och utvecklingen över tid!


  • Anonym (Aha)

    sextiotalist skrev 2017-05-17 08:52:20 följande:[/quote-nick]Absolut behöver man verktygen, jag har lärt mig detta. Jag tar väldigt många mikropauser i arbetet, annars hade jag inte orkat med att arbeta (med de tidplaner vi har i projekten, men minimala ledtider)[/quote]

    Det förklarar det stora antalet inlägg på fl du hinner skriva på ditt krävande jobb.

  • Indianica
    Anonym (Ts) skrev 2017-05-15 09:14:24 följande:

    Jag blir otroligt less varje gång jag hör om de höga sjukskrivningstalen och framför allt hur många som är sjukskrivna för stress och ångest. Vad är det för fel på svenskarna idag? Vad gör folk eller vad gör de inte? Tar svenskar idag inget ansvar för sina liv, för att må bra, för att orka med osv? Det verkar som att alla tycker det är en rättighet att köra på i 180 och sen när de kraschar så ska de vara sjukskrivna i månader och år. Helt absurt.

    Jag gör aktiva val hela tiden för att orka med. Jag prioriterar hårt för att jag vet att jag behöver sömn, återhämtning, lugna dagar. Inte alltid att det är det roligaste att välja bort men det är ju det som krävs för att må bra i det långa loppet.

    Många vuxna verkar leva som små barn idag, utan förmåga att se skillnad på vad de har lust med och vad de behöver (för att citera Jesper Juul).


    På Facebook länkades något test från ett universitet där man kan kryssa i frågor som mäter ens stressnivå och så får man ett resultat som anser om man ligger i riskzonen för utbrändhet. Massor av mina vänner (kvinnliga) har gjort det på Facebook och det är nästan en tävling om vem som fått flest poäng verkar det som. Testet går på ett ungefär till så att man får visst antal poäng för varje stressad händelse på en dag ungefär. Tror man skulle ha 18 p för att ligga i riskzonen för utbrändhet och då sitter kvinnor som gjort det alltså och skriver "i gnällig ton" på Facebook typ "59 poäng och då är det en ovanligt stressfri dag idag" och "70 poäng och då har jag ändå varit ledig hela dagen" osv.

    Blir så irriterad. Det finns ju också någon slags jobba-ihjäldigkultur bland många kvinnor känns det som, det är helt enkelt lite status att vara stressad i vissa kretsar.
  • Anonym (Gruesome)
    Anonym (trötter) skrev 2017-05-18 15:24:10 följande:

    Men allvarligt:

    I mitt jobb ska jag kunna använda 30 olika datorsystem för att utföra allt möjligt.

    När jag började för 15 år sen hade vi avdelningssekreterare och städpersonal som gjorde det mesta runtomkring.

    Idag ska jag förutom att göra mitt kvalificerade jobb även

    - sopsortera
    - diska kaffemuggar för hand för pappers är för dyrt och diskmaskin får vi inte ha
    - tömma min papperskorg och pappersinsamling
    - själv damma på mitt rum om jag vill ha rent för städet gör det väldigt slarvigt
    - bevaka och äska utbildningar och resor samt boka dessa
    - skriva reseräkningar och helt i onödan scanna kvitton som redan gått in elektroniskt
    - hålla koll på min kortbalans som ofta strular pga glapp i kopplingar mellan system
    - en gång i månaden göra en reseräkning som tar en timme för en summa på typ 7 spänn för telefonkonferenser
    - uppdatera mina mål löpande i vårt HR-system
    - läsa uppdaterade arbetsrutiner i två olika system som strular
    osv osv

    Det blir alltså mer och mer att göra på mindre mängd produktiv tid, pga att alla supportfunktioner tas bort.


    Diska sin egen mugg? Seriöst? Och ditt kontrollbehov kanske du borde se över. Låt det vara lite dammigt och strunta för guds skull i att skriva ett räkning på sju spänn.

    Tycker att de flesta de där grejerna snarare gör att man får en anledning att resa på sig eller få ett avbräck i ordinarie arbetet på något sätt.
  • Anonym (trötter)
    Anonym (Gruesome) skrev 2017-05-19 10:45:41 följande:
    Diska sin egen mugg? Seriöst? Och ditt kontrollbehov kanske du borde se över. Låt det vara lite dammigt och strunta för guds skull i att skriva ett räkning på sju spänn.

    Tycker att de flesta de där grejerna snarare gör att man får en anledning att resa på sig eller få ett avbräck i ordinarie arbetet på något sätt.
    Om jag inte gör den där lilla räkningen varje månad så kommer inte mitt företagskort att balansera och då blir det en övertrasseringsavgift på 150 kr som jag är personligen ansvarig för och då måste åka till en utlandsbank ett par mil bort och betala kontant av egna pengar.

    Jag har kollegor som har fått göra den resan p.g.a. 50 öre diff mellan kvitton och systemets knepigt beräknade valutakurser för transaktionen.

    Hade du föredragit det?
  • Anonym (Gruesome)
    Anonym (trötter) skrev 2017-05-19 17:45:23 följande:
    Om jag inte gör den där lilla räkningen varje månad så kommer inte mitt företagskort att balansera och då blir det en övertrasseringsavgift på 150 kr som jag är personligen ansvarig för och då måste åka till en utlandsbank ett par mil bort och betala kontant av egna pengar.

    Jag har kollegor som har fått göra den resan p.g.a. 50 öre diff mellan kvitton och systemets knepigt beräknade valutakurser för transaktionen.

    Hade du föredragit det?
    Nej, det låter jättejobbigt faktiskt.
  • Anonym (trötter)
    Anonym (Gruesome) skrev 2017-05-19 17:52:12 följande:
    Nej, det låter jättejobbigt faktiskt.
    Eller hur! Jag har ärligt talat funderat på att byta jobb bara för att slippa det företagskortet och då är det fan illa. Jag sa det till deras support en gång.

    Men istället har jag nu backat från en arbetsuppgift så jag inte behöver hålla i regionala telefonkonferenser längre, på sin höjd delta i dem och då slipper jag räkningen.

    Lite intressant ändå att det är sånt tjafs som får en att bara ge fingret åt vissa karriärmöjligheter. 
  • Anonym (Håller med)
    Indianica skrev 2017-05-19 08:26:36 följande:
    På Facebook länkades något test från ett universitet där man kan kryssa i frågor som mäter ens stressnivå och så får man ett resultat som anser om man ligger i riskzonen för utbrändhet. Massor av mina vänner (kvinnliga) har gjort det på Facebook och det är nästan en tävling om vem som fått flest poäng verkar det som. Testet går på ett ungefär till så att man får visst antal poäng för varje stressad händelse på en dag ungefär. Tror man skulle ha 18 p för att ligga i riskzonen för utbrändhet och då sitter kvinnor som gjort det alltså och skriver "i gnällig ton" på Facebook typ "59 poäng och då är det en ovanligt stressfri dag idag" och "70 poäng och då har jag ändå varit ledig hela dagen" osv.

    Blir så irriterad. Det finns ju också någon slags jobba-ihjäldigkultur bland många kvinnor känns det som, det är helt enkelt lite status att vara stressad i vissa kretsar.
    Oj, det där känner jag verkligen igen! Undrar vad de personerna skulle säga om man skrev ett kallt "Åh, Herregud. Du måste verkligen lära dig att ta ansvar" under deras kommentarer.

    Förmodligen skulle man väcka en hel del ilska, men det är ju just det som de behöver höra.
  • Anonym (Tindra)
    BandAnna skrev 2017-05-15 13:32:32 följande:

    Jag har lite samma uppfattning som ts. 


    Jag gick själv in i väggen, men jag vägrade sjukskrivning eftersom sitta på röven inte hjälper. Istället gick jag till en terapeut som fick lära mig prioritera bättre och att säga nej. Världen går inte under för att man Det var en lång och mödosam väg tillbaka men jag höll mig kvar i arbetslivet som en igel. Något som var det bästa jag kunde göra. 


    Jag är idag medlem på en sida för människor med psykisk ohälsa och där verkar man tävla om vem som har flest diagnoser, vem som kan bli sjukskriven mest och vem det är mest synd om. Det är ett evigt ryggdunkande när någon skriver "orkade inte gå till jobbet idag" medan man blir totalt nedskälld om man försöker komma med tips på självhjälp som exemelvis prioriteringar i vardagen, maditation, samtalshjälp etc.
    Då möts man med "Fy fan vad elakt, det är faktiskt synd om TS. TS kan liksom inte hjälpa att hon inte orkar göra något åt sin situation. Sluta försöka hjäla till."


    Jag har samma erfarenhet som du. Efterlyser tips på konstruktiva grupper och forum!
    När det gnölas om att det är för pessimistiskt startas  positiva gruppen si och så men det verkar mest vara bilder på husdjur och barnbarn och inte alls det jag söker. 
  • Studentpappa
    Anonym (trötter) skrev 2017-05-19 17:59:58 följande:

    Eller hur! Jag har ärligt talat funderat på att byta jobb bara för att slippa det företagskortet och då är det fan illa. Jag sa det till deras support en gång.

    Men istället har jag nu backat från en arbetsuppgift så jag inte behöver hålla i regionala telefonkonferenser längre, på sin höjd delta i dem och då slipper jag räkningen.

    Lite intressant ändå att det är sånt tjafs som får en att bara ge fingret åt vissa karriärmöjligheter. 


    Varför använder ni inte Skype?
    Träna hårt, Ät bra, Dö ändå
  • Anonym (Sjukskriven med GOTT samvete)

    Jag har både en fysiskt och psykisk sjukdom som gör att jag inte fungerar väl på arbeten. Tro mig, jag har försökt allt och härdat ut länge men efter 35 så sa kroppen stopp. Har du själv en kronisk sjukdom och nedsättning så berätta gärna hur du fixar din vardag.

    Döm inte för fort, samhället har ett rasande tempo där man ska vara produktiv HELA tiden, alla känsliga där ute drabbas hårdast av det. Jag har ingen mask eller skal att ta fram när det behövs, nerverna ligger utanpå kroppen. Alla fungerar olika. Bara för att du får livet att funka så finna det många som INTE får knappt en halv dag att fungera.

  • Anonym (Sjukskriven med GOTT samvete)

    Vill även tillägga att Sverige är ett kallt, bistert land där man bara ser om sitt eget hus. Att folk blir sjukskrivna här beror inte enbart på individen utan på att landet tappat sin identitet och själ.

  • Anonym (Ts)
    Indianica skrev 2017-05-19 08:26:36 följande:
    På Facebook länkades något test från ett universitet där man kan kryssa i frågor som mäter ens stressnivå och så får man ett resultat som anser om man ligger i riskzonen för utbrändhet. Massor av mina vänner (kvinnliga) har gjort det på Facebook och det är nästan en tävling om vem som fått flest poäng verkar det som. Testet går på ett ungefär till så att man får visst antal poäng för varje stressad händelse på en dag ungefär. Tror man skulle ha 18 p för att ligga i riskzonen för utbrändhet och då sitter kvinnor som gjort det alltså och skriver "i gnällig ton" på Facebook typ "59 poäng och då är det en ovanligt stressfri dag idag" och "70 poäng och då har jag ändå varit ledig hela dagen" osv.

    Blir så irriterad. Det finns ju också någon slags jobba-ihjäldigkultur bland många kvinnor känns det som, det är helt enkelt lite status att vara stressad i vissa kretsar.
    Och jag känner att jag ser ner på människor som är så där, som så medvetet kör ett race som kommer leda till en krasch.
  • ttr
    Anonym (Sjukskriven med GOTT samvete) skrev 2017-05-20 01:31:40 följande:

    Vill även tillägga att Sverige är ett kallt, bistert land ...


    vilket land är "varmt" att vara låbgtidssjukskriven i?
  • Anonym (trötter)
    Studentpappa skrev 2017-05-19 20:38:57 följande:
    Varför använder ni inte Skype?
    Troligen för att nån i USA inte bedömer Skype som tillräckligt säkert för att hantera affärssamtal och -information i.
Svar på tråden Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!