• Anonym (Ts)

    Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!

    Jag blir otroligt less varje gång jag hör om de höga sjukskrivningstalen och framför allt hur många som är sjukskrivna för stress och ångest. Vad är det för fel på svenskarna idag? Vad gör folk eller vad gör de inte? Tar svenskar idag inget ansvar för sina liv, för att må bra, för att orka med osv? Det verkar som att alla tycker det är en rättighet att köra på i 180 och sen när de kraschar så ska de vara sjukskrivna i månader och år. Helt absurt.

    Jag gör aktiva val hela tiden för att orka med. Jag prioriterar hårt för att jag vet att jag behöver sömn, återhämtning, lugna dagar. Inte alltid att det är det roligaste att välja bort men det är ju det som krävs för att må bra i det långa loppet.

    Många vuxna verkar leva som små barn idag, utan förmåga att se skillnad på vad de har lust med och vad de behöver (för att citera Jesper Juul).

  • Svar på tråden Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!
  • Anonym (Ts)
    sextiotalist skrev 2017-05-15 11:36:18 följande:
    En försynt fråga, men hur gammal är du?
    Jag var över 40 när jag gick in i väggen, min kollega (hon har inte ens barn) över 50.

    För mig var det en stress som byggts upp under nästan 15 år som sedan slog ut mig fullständigt, den kom smygande och märkte nog inte ens av den förrän pannan satt i betongväggen. En form av normalisering kan man nog säga.
    39
  • sextiotalist
    Anonym (Ts) skrev 2017-05-15 11:45:52 följande:
    39
    Med andra ord, rätt ung fortfarande
  • Anonym (Freja)
    sextiotalist skrev 2017-05-15 11:39:27 följande:

    Fast det håller jag inte med om. Jag var ingen statusmänniska alls och likväl hittade jag väggen ändå.

    Jag möter ytterst få som har den inställningen, utan de flesta jag känner har inte det livet (även om de har ekonomi för det), inte ens de som gått in i väggen. Det har varit andra saker som varit bakgrunden till detta (för mig började det med min pappas död, där jag gjorde det mesta av det praktiska och var den starka personen som alla hade som stöd)


    Det handlar inte om status utan om att det jag beskrev blir någon slags normalläge. Gör man allt det är är man normal, gör man mindre är man lat.
  • Anonym (Ts)
    sextiotalist skrev 2017-05-15 11:47:55 följande:
    Med andra ord, rätt ung fortfarande
    Allt är ju relativt.

    Men, eftersom kvinnors sjukskrivningar går upp efter andra barnet så är det väl rätt många i åldern 30-40 år som berörs av ämnet.
  • Anonym (Gruesome)

    Håller med ts 110%. Blir sjukt trött på alla som snyftar över press, förväntningar och ideal. Skaffa för fan inte tre ungar och bygg nytt hus om du är stresskänig.

  • Anonym (Ts)
    sextiotalist skrev 2017-05-15 11:29:20 följande:
    Den där pausknappen är nog mer värd än vad du anar. Jag märker själv att pauserna är viktiga i livet. Har jag inte fått pausa över helgen så märks det direkt. Det var något jag fick lära mig under min rehabilitering, återhämtningen (din pausknapp) är så väldigt viktigt för att hjärnan inte ska bli utbränd.
    Sedan måste man självklart även lära sig hantera livet, men återhämtningen är det absolut viktigast.

    En bra sjukskrivning innebär aktiv återhämtning, att man träffar bra rehabilterare (kan vara psykolog, kurator, läkare etc) för att få redskap att hantera världen man lever i (de gamla redskapen fungerade uppenbarligen inte), men även vilan, pausen från det som stressade en är lika viktigt.

    Även privata skäl som ger en stress kan vara skäl till sjukskrivning. Om stressen är så påtaglig att man inte kan arbeta (hjärnstress kan få en att nästan bli som dement) så är det lika stor anledning som influensa, operation, olycka på fritiden etc.


    Fast min poäng är att för många verkar sakna den där pausknappen på helgerna. Jag måste absolut pausa på helgen och tycker det är jättejobbigt om helgen råkats fylla för mycket. Då ser jag till att försöka få en lugnare helg nästa helg tex. Jag vill inte heller fylla semestern med för mycket inbokat. osv.

    Jag bara undrar hur många som ser till att få en bra rehabilitering.
  • sextiotalist
    Anonym (Freja) skrev 2017-05-15 11:49:06 följande:
    Det handlar inte om status utan om att det jag beskrev blir någon slags normalläge. Gör man allt det är är man normal, gör man mindre är man lat.
    Det kan jag däremot hålla med om fullständigt.
    Jag är numera en väldigt lat kvinna, städar när jag känner för det, minimerat alla måsten som jag kan.
    Jag har inga problem med att pilla navelludd en lördag. Bryr mig inte om att det är strålande sol ute om jag inte är på humör att gå ut.
    Däremot kan jag utan problem storstäda hela hemmet, göra en rejäl omgång i trädgården, när jag känner för det.
    Springa en mil etc.

  • sextiotalist
    Anonym (Ts) skrev 2017-05-15 11:51:50 följande:
    Fast min poäng är att för många verkar sakna den där pausknappen på helgerna. Jag måste absolut pausa på helgen och tycker det är jättejobbigt om helgen råkats fylla för mycket. Då ser jag till att försöka få en lugnare helg nästa helg tex. Jag vill inte heller fylla semestern med för mycket inbokat. osv.

    Jag bara undrar hur många som ser till att få en bra rehabilitering.
    Jag hade tur, jag fick en läkare som såg till detta (i mitt skick så hade jag nog inte klarat av att fixa det själv).
    Det är nog det som verkligen behövs, läkare som ser vad som behövs (och att man blir mottaglig för detta).
    Och pausknappen är väldigt, väldigt viktig, hur pausen sedan ser ut är individuellt, det som stressar den ena kan vara avkopplande för en annan.

    Jag har vänner som klarar av ett stentufft tempo. ;in bästa väninna t.ex, fembarnsmamma varav den sista när hon var 45  och ett tempo i sitt liv som får mig att tappa andan, är i min ålder och inte ens ett tecken på att lida av sitt tempo.
  • Anonym (...)
    Anonym (A) skrev 2017-05-15 10:12:04 följande:

    Vad kommer alla nya diagnoser ifrån? Den nya DSM 5?


    T.ex. utmattningssyndrom och utmattningsdepression finns inte med som diagnoser i DSM5 men kommer säkert att införas i DSM eller ICD så småningom. Nedan länkar till bra podcast om ämnet med den professor som varit med och myntat begreppet och skrivit de riktlinjer som finns idag. Intressant både för oss som vet vad det innebär och för dem som undrar.

    http://sinnessjukt.se/avsnitt-20-utmattningssyndrom-utmattningsdepression-och-utbrandhet-med-marie-asberg-del1/

    http://sinnessjukt.se/avsnitt-21-utmattningsdepression-utmattningssyndrom-och-utbrandhet-med-marie-asberg-del-2/
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (...) skrev 2017-05-15 12:06:05 följande:
    T.ex. utmattningssyndrom och utmattningsdepression finns inte med som diagnoser i DSM5 men kommer säkert att införas i DSM eller ICD så småningom. Nedan länkar till bra podcast om ämnet med den professor som varit med och myntat begreppet och skrivit de riktlinjer som finns idag. Intressant både för oss som vet vad det innebär och för dem som undrar.

    http://sinnessjukt.se/avsnitt-20-utmattningssyndrom-utmattningsdepression-och-utbrandhet-med-marie-asberg-del1/

    http://sinnessjukt.se/avsnitt-21-utmattningsdepression-utmattningssyndrom-och-utbrandhet-med-marie-asberg-del-2/
    Fast just "Sinnessjukt" är nästan pinsamt i sitt upplägg. Jag har lyssnat på flera avsnitt och det är märkligt vad alla som pekar på en individs ansvar och saker man kan göra själv utmålas som "onda" och alla som menar att hjärnan är totalförstörd och det bara är vila och medicin som hjälper hyllas som kunniga och förstående.

    Det här mönstret blir pinsamt uppenbart om man lyssnat ett tag. . 

    (Lite från ämnet kanske, men "Sinnessjukt" är mest ett program för offerkoftor som vill ha bekräftelse på att deras självbild minsann är sann).
Svar på tråden Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!